Så där, då var man anmäld till
Omberg runt den 13:e april. Jag tror att Omberg är Östergötlands högsta punkt(säger inte så mycket) och jag vet att det är ett naturreserverat där man vandrar, eller i mitt fall springer, runt hela skiten där stora delar går längs Vätterns kant. Jag vandrade här med en kompis 2017 och det finns ett par riktigt jävliga backar. Man tar 800 höjdmeter på 31 km:
Förra året vann tjejen som vann Höstmilen på ~38 min(jag fick 47 min) Omberg runt på 2:37. Samma tjej har sprungit LL på 1:56. Med det i åtanke så är givetvis sub 3 h helt verklighetsfrånvänt. En gissning är att jag är kapabel till någonting mellan 3:15 och 3:30. 3:15 räckte i fjol till topp 15 av totalt 68 löpare.
Jag kände mig typ tvungen att anmäla mig då det är lite för perfekt för att avstå
Kommer att få användning av min långbacke-träning och jag kommer att få öva på att springa efter extremstigningar samtidigt som jag även kommer att få öva på att vara igång länge. Det är liksom allt i ett paket. Jag kommer dessutom att ha haft något långpass över 20K innan så hoppet till tävlingsdistansen blir inte extremt, även om det likväl blir ett hopp.
Det är det positiva, nu har jag något att se fram emot
Det negativa är att jag fortsätter att väga in mig på ~91,5 kg. Är verkligen på tiden att krypa under 90 pannor snart. 89,någonting får vara målet till april.