Citat:
Ursprungligen postat av EagleEye
Tycker det borde tillåtas. Är snart i 40 årsåldern men mentalt är jag ca 29 år.
|
Wow, vilken skillnad snart 40 men känner dig som 29.... hur bör snart 40 kännas och hur bör 29 kännas? Efter 25 är man typ vuxen och sen är man väl det till 60 typ då man börjar bli äldre, tvivlar på att känslan diffar enormt däremellan.
Sen kan man väl säga att när man var liten då trodde man att man en dag skulle bli vuxen, med vuxet tänkande och vuxna värderingar, men i själva verket är man i det stora hela exakt likadan när man är 7 som när man är 40 och så lär det väl vara när man är 70-80-90 också. Personligheten stöps tidigt, om den inte t.o.m är medfödd.
Jag kan förstå att man känner sig
oerfaren om man är 40 och inte gjort så mycket i livet, inte rest mycket, inte haft många sexpartners, haft ett och samma jobb sen man slutade skolan, inte skaffat egen familj osv. Eller tvärtom att man känner sig sliten för att man varit med om
för mycket.
Men - om man är 40 och vill gå på dagis och bajsa i blöja, eller om man är 20 och vill bo på ålderdomshem och bajsa på sig där också - Då lider man av mental sjukdom och det är något helt annat.