Genetiska faktorer och programmering för styrkeökningar.

[Rikard Jansson]

Ursprungligen postat av Diomedea exulans

Nej... Jag förstod ditt svar, till 100 %... Ville bara understryka att jag är väldigt nyfiken.

Men hur har du fått insideinformation? Känner du folk som prövat såna coacher?

Ja alltså jag känner ju massa folk inom styrkelyftsvärlden, samt att iom att jag coachar själv ofta får ta del av tidigare erfarenheter. Oftast är ju personer man coachat samma personer som blivit coachade av andra eller köpt scheman. Sen som jag skrev i TS så har jag tränat folk som inte ökat ett dyft, och jag anser mig ganska duktig (egentligen bäst, men jag är medveten om min arrogans så sänker det till ganska duktig för att ha en säkerhetsmarginal), och med erfarenhet så är det inte svårt att se att det är precis som du säger, och att även om det inte vore så, att de faktiskt ökar så bra, så kan det helt enkelt vara så att det var personer som hade ökat lika bra (eller bättre) på vilket schema som helst.

[Anders The Peak]

Det är många saker som spelar in om resultaten ska förbättras.

- En viktigt faktor är placeboeffekten

- En duktig coach som hjälpa till att styra upp träning är mycket värdefullt.

Träningsmiljön är otroligt viktig för att utvecklas då menar jag att träning tillsammans med andra på samma nivå och mer lyckosamma individer som har kommit längre i sin träning blandat med individer som håller elitklass är ofta avgörande för att miljön ska vara optimal för utvecklingen.

Menar bara att du kommer inte över nivån amatör/nybörjare om du tränar på platser med uteslutande nybörjare eller personer som gymråttat hela livet och det är egentligen bara texterna på träningskläderna som talar om för omgivningen att de tränar styrketräning/bygger på gym.

[Agitator]

Mest humor är när vanliga svennsons på gymmet köper scheman/kostupplägg av preppare.

Och tror på sin coach att allt går bara man gör rätt som "coachen". Förutom den där sista delen som aldrig nämns. ifall man nu själv inte tar upp det och sökt sig till sådan coach just för att få all hjälp rörande det. Men det är nog inte lika vanligt hoppas jag.

[baktung]

Ursprungligen postat av Beefcake1993

Bra skriven text och finns mycket som jag håller med om, men min uppfattning om hur stor påverkan generna faktiskt har ligger på nästan helt andra sidan av spektrumet. Jag tror starkt på som du skrev att folk måste individualisera sin träning för optimala resultat. Det som jag motsäger dig är att med bra livsstil för träning så kan de allra flesta uppnå en "bra" fysik och styrka.

"Bra" är dock en tolkningsfråga i sig själv, där kan många argument bli missförstådda eller ratade för att man har olika definitioner på "bra". Om vi tar styrka som är enkelt att mäta, jag skulle säga att en styrkelyftstotal på 600kg är "bra" och dit tror jag de absolut flesta (män) som inte lider av några signifikanta nedsättningar skulle nå efter några års träning om de lever en optimal livsstil för just det målet.
Det kan dock ta lång tid innan folk kommer på hur de ska optimera sin träning. Det är en fin balans mellan att experimentera med nya saker (som jag för övrigt starkt förespråkar) och vara konsekvent med sin träning.

Men vad vet jag, jag är ju bara den starka killen.

Tror som du. Inte minst eftersom gener aldrig definieras i den här debatten. Värt att nämna är väl t.ex. att samtliga världsrekordhållare i tyngdlyftning ganska säkert började lyfta som senast i tidiga tonåren. Ålder är en långt viktigare faktor än gener oavsett vad i kroppen dessa kodar för. Helt övertygad om att jag hade kunnat böja 300 kg och bänka 200 kg om jag satsat på detta sedan 13 års ålder med det stöd jag hade hemifrån och riktigt bra tränare. På en kroppsvikt som i allra högsta grad hade gjort mig kompetitiv på riksnivå.

[Rikard Jansson]

Ursprungligen postat av baktung

Tror som du. Inte minst eftersom gener aldrig definieras i den här debatten. Värt att nämna är väl t.ex. att samtliga världsrekordhållare i tyngdlyftning ganska säkert började lyfta som senast i tidiga tonåren. Ålder är en långt viktigare faktor än gener oavsett vad i kroppen dessa kodar för. Helt övertygad om att jag hade kunnat böja 300 kg och bänka 200 kg om jag satsat på detta sedan 13 års ålder med det stöd jag hade hemifrån och riktigt bra tränare. På en kroppsvikt som i allra högsta grad hade gjort mig kompetitiv på riksnivå.

Förlåt, men är du seriös eller sarkastisk?

[baktung]

Ursprungligen postat av Rikard Jansson

Förlåt, men är du seriös eller sarkastisk?

Jag tolkar din fråga som att du är av en annan uppfattning.

[Bandid0]

Ursprungligen postat av Rikard Jansson

Min poäng är, tro inte bara att någon kan något mer om träning bara för att de är stora eller starka, man kan nästan tvärtom helt förkasta deras programmering då de ökar vad de än gör och därför aldrig behövt justera något. Vem man istället ska lyssna på är förstås en bra fråga

Kommer osökt att tänka på citatet "crappy athletes make great coaches".

[Rikard Jansson]

Ursprungligen postat av baktung

Jag tolkar din fråga som att du är av en annan uppfattning.

Ja alltså, det är ju inte taskigt av mig att säga att du har helt fel, eftersom det borde vara en tröst att veta att du inte "missade tåget".

Det är en lång sak att skriva på telefon, men man ökar inte linjärt, och tid är inte den viktiga faktorn, styrkelyft är en av de sporter där åldern man börjar spelar väldigt lite roll, eftersom man har maximal träningsbarhet i 2-3 gånger åren som det tar att nå 99% av sin potential. Alltså, fullgod träningsbarhet i 20 år, från ålder 15-35, och det tar bara 7-8 år att nå så långt som man i stort sett någonsin kommer nå. Nybörjare eller optimister tror att man ökar hyfsat linjärt i en i stort sett oändlig tid tills man är antingen för gammal för att öka eller för att man slutar försöka, och så är det absolut inte. Om man tar mig som genetiskt prime-exemplar för diskussionens skull, och jag därmed förminskar min egen insats och påverkan, alltså egentligen pratar skit om mig själv, så ökade jag snabbare och med betydligt mindre kunskap och insats från 60-130kg i bänk (1 år, körde ett amrapset var tredje dag, låg allvarligt talat på ett snitt på kanske 25 g protein om dagen då min kost framförallt bestod av Coca Cola och dammsugare) än från 175-185 (18 månader ultraseriös träning med all min erfarenhet och kunskap, maximalt bra kost, sömn och andra förutsättningar). Om jag fortsatte på samma sätt kanske, KANSKE, jag skulle kunna nå 200 kg på en rikskompetitiv kroppsvikt (som, eftersom vi bor i Sverige, skulle göra sig riktigt riktigt bra även på VM.) Varje kg blir exponentiellt svårare och kräver mer och mer insats tills det tar tvärstopp. Jag har, inte för att försöka trycka ner dig utan tvärtom, bättre gener, bättre utgångsläge, började i tid, mer kunskap och ett bättre nuvarande läge, och du ska veta att det här har varit mitt livs enda fokus de senaste 10 åren, och jag klarar det inte. Med det i åtanke är det förstås omöjligt för dig att göra det. Eller, med tanke på allt, tror du att jag har missat något?

[Rikard Jansson]

Ursprungligen postat av Bandid0

Kommer osökt att tänka på citatet "crappy athletes make great coaches".

Ja egentligen, fast det är ju av motsatt anledning svårt att veta även där. De kanske är kassa för att de trots sina hyfsade gener är fullkomligt genomkassa på att programmera? 😀 det finns ett fåtal erkänt bra coacher som inte gör det för pengarnas eller kändisskapets skull och det är t.ex Börje h samt hurril här på kolozzeum. (nåja, hurril är ett kapitalistsvin men han är duktig ändå). Kan även kasta med mig själv eftersom det INTE är reklam eftersom jag inte coachar över internet eller via telefon, förutom i väldigt ovanliga fall och då helt gratis.

[ceejay]

Ursprungligen postat av baktung

Jag tolkar din fråga som att du är av en annan uppfattning.

Alla kan verkligen inte bli så starka.

[Armed Dingo]

Ursprungligen postat av Rikard Jansson

Ja alltså, det är ju inte taskigt av mig att säga att du har helt fel, eftersom det borde vara en tröst att veta att du inte "missade tåget".

Det är en lång sak att skriva på telefon, men man ökar inte linjärt, och tid är inte den viktiga faktorn, styrkelyft är en av de sporter där åldern man börjar spelar väldigt lite roll, eftersom man har maximal träningsbarhet i 2-3 gånger åren som det tar att nå 99% av sin potential. Alltså, fullgod träningsbarhet i 20 år, från ålder 15-35, och det tar bara 7-8 år att nå så långt som man i stort sett någonsin kommer nå. Nybörjare eller optimister tror att man ökar hyfsat linjärt i en i stort sett oändlig tid tills man är antingen för gammal för att öka eller för att man slutar försöka, och så är det absolut inte. Om man tar mig som genetiskt prime-exemplar för diskussionens skull, och jag därmed förminskar min egen insats och påverkan, alltså egentligen pratar skit om mig själv, så ökade jag snabbare och med betydligt mindre kunskap och insats från 60-130kg i bänk (1 år, körde ett amrapset var tredje dag, låg allvarligt talat på ett snitt på kanske 25 g protein om dagen då min kost framförallt bestod av Coca Cola och dammsugare) än från 175-185 (18 månader ultraseriös träning med all min erfarenhet och kunskap, maximalt bra kost, sömn och andra förutsättningar). Om jag fortsatte på samma sätt kanske, KANSKE, jag skulle kunna nå 200 kg på en rikskompetitiv kroppsvikt (som, eftersom vi bor i Sverige, skulle göra sig riktigt riktigt bra även på VM.) Varje kg blir exponentiellt svårare och kräver mer och mer insats tills det tar tvärstopp. Jag har, inte för att försöka trycka ner dig utan tvärtom, bättre gener, bättre utgångsläge, började i tid, mer kunskap och ett bättre nuvarande läge, och du ska veta att det här har varit mitt livs enda fokus de senaste 10 åren, och jag klarar det inte. Med det i åtanke är det förstås omöjligt för dig att göra det. Eller, med tanke på allt, tror du att jag har missat något?

Vi kan åtminstone konstatera att coca-cola och dammsugare är mer anabolt än det där tramset du äter idag

[kimone]

Ursprungligen postat av ceejay

Alla kan verkligen inte bli så starka.

När du talar om genetiska förutsättningar för att bli så pass stark, menar du då rent "fysiskt" i den meningen att personens kropp inte klarar av det. Eller menar du "psykiskt" i den mening att personen ej klarar av att träna så pass hårt som det krävs för att uppnå de vikterna.

Är medveten om att det rent definitionsmässigt blir lite snårigt att skilja fysiska förutsättningar och psykiska förutsättningar (bla bla bla dualism bla bla.) Men förstår du vad jag menar?

[ceejay]

Ursprungligen postat av kimone

När du talar om genetiska förutsättningar för att bli så pass stark, menar du då rent "fysiskt" i den meningen att personens kropp inte klarar av det. Eller menar du "psykiskt" i den mening att personen ej klarar av att träna så pass hårt som det krävs för att uppnå de vikterna.

Är medveten om att det rent definitionsmässigt blir lite snårigt att skilja fysiska förutsättningar och psykiska förutsättningar (bla bla bla dualism bla bla.) Men förstår du vad jag menar?

Förmodligen en kombination av båda men främst fysiskt. Folk svarar extremt olika på träning. Någon som ökar 100kg i mark på ett år kanske har tränat exakt likadant som någon som ökat 30kg på ett år. Från samma utgångspunkt.

[baktung]

Ursprungligen postat av Rikard Jansson

Ja alltså, det är ju inte taskigt av mig att säga att du har helt fel, eftersom det borde vara en tröst att veta att du inte "missade tåget".

Det är en lång sak att skriva på telefon, men man ökar inte linjärt, och tid är inte den viktiga faktorn, styrkelyft är en av de sporter där åldern man börjar spelar väldigt lite roll, eftersom man har maximal träningsbarhet i 2-3 gånger åren som det tar att nå 99% av sin potential. Alltså, fullgod träningsbarhet i 20 år, från ålder 15-35, och det tar bara 7-8 år att nå så långt som man i stort sett någonsin kommer nå. Nybörjare eller optimister tror att man ökar hyfsat linjärt i en i stort sett oändlig tid tills man är antingen för gammal för att öka eller för att man slutar försöka, och så är det absolut inte. Om man tar mig som genetiskt prime-exemplar för diskussionens skull, och jag därmed förminskar min egen insats och påverkan, alltså egentligen pratar skit om mig själv, så ökade jag snabbare och med betydligt mindre kunskap och insats från 60-130kg i bänk (1 år, körde ett amrapset var tredje dag, låg allvarligt talat på ett snitt på kanske 25 g protein om dagen då min kost framförallt bestod av Coca Cola och dammsugare) än från 175-185 (18 månader ultraseriös träning med all min erfarenhet och kunskap, maximalt bra kost, sömn och andra förutsättningar). Om jag fortsatte på samma sätt kanske, KANSKE, jag skulle kunna nå 200 kg på en rikskompetitiv kroppsvikt (som, eftersom vi bor i Sverige, skulle göra sig riktigt riktigt bra även på VM.) Varje kg blir exponentiellt svårare och kräver mer och mer insats tills det tar tvärstopp. Jag har, inte för att försöka trycka ner dig utan tvärtom, bättre gener, bättre utgångsläge, började i tid, mer kunskap och ett bättre nuvarande läge, och du ska veta att det här har varit mitt livs enda fokus de senaste 10 åren, och jag klarar det inte. Med det i åtanke är det förstås omöjligt för dig att göra det. Eller, med tanke på allt, tror du att jag har missat något?

Du har poänger men underskattar gravt kroppens formbarhet under puberteten. Jag är helt enkelt av motsatt uppfattning eftersom gener aldrig specificeras i diskussionen. Gen är en populär dänga som missbrukas av tränande ur alla läger oftast med det gemensamt att man har liten inblick i vetenskap. Jag är mer övertygad om att du kan slänga in vilken frisk pojkbebis som helst i Eddie Berglunds familj med det nära på unisona utfallet att han växer upp till en framgångsrik styrkelyftare. Det kulturella arvet i form av mem är bra mycket viktigare än alleler för specifika strukturer eller processer i kroppen.

Med det sagt hade du rimligtvis förblivit svensk mästare i klassisk bänkpress även om jag hade gjort (snarare socialiserats in i) en tidig bänksatsning och blivit kompetitiv på riksnivå. Kanske hade det också berott på fördelaktiga vinklar eller muskulär design, d.v.s. gener, men det är också på den nivån där genetik börjar bli aktuellt för att förklara skillnaderna. Att jag som 30-åringen har missat tåget att nå toppen tar jag för självklart.

[kimone]

Ursprungligen postat av ceejay

Förmodligen en kombination av båda men främst fysiskt. Folk svarar extremt olika på träning. Någon som ökar 100kg i mark på ett år kanske har tränat exakt likadant som någon som ökat 30kg på ett år. Från samma utgångspunkt.

Ja okej. Skulle det kunna vara så att den personen som svarar sämre behöver mer/annorlunda träning. Jag drar mig till minnes att jag läst någon studie där ett antal så kallade "hard-gainers" tillslut fick ett bra resultat, de behövde dock en högre träningsvolym.

Iofs kanske det i någon mening krävs såpass mycket träning för vissa att det inte är realistiskt att någonsin nå några 300kg i böj.

F.ö så ser hoppas jag verkligen att någon form av "svara bra på tränings-gen" hittas. Anmäler mig direkt för att genmanipulation isf.