Deppig utan orsak?

[Bärsärk]

Ursprungligen postat av trädgårdsmöbel

Mitt tips mot existentiell ångest är att sätta upp en mental spärr/mur/staket mot existentiella funderingar. Alla tankar på livets mening, ifrågasättande av sig själv, självkännedom osv. leder till ångest. Ju mer man lär sig om sig själv, ju djupare man går ju mer förstår man att man är bajs. En bajsmänniska. Den insikten ger ångest, så att skaffa den insikten är inget bra.

Dumma människor som inte kan reflektera så djupt över sig själva slipper vetskapen om att de är bajs och att allt är bajs. De har inte den typen av ångest. De förstår den inte Så bli en dum människa.

En dum människa ifrågasätter inte, han/hon bara är. I nuet, oro inför framtiden och dåliga minnen. Det kan hon ha ångest för. Inte för en helt onödig ångestnivå bortom det.

Bygg en mur. Stäng ute djupare självreflektion, personlighetstester, terapi, filosofiska resonemang. Det är bortanför muren. Innanför finns en avskalad dummare men mindre ångestfylld version av dig själv.

Någon som gillar att gymma, jobbar, har en son han älskar, tycker x om y (utan att självreflektera över varför). Men en grund person utan ett jobbigt djup. En grund, glad person.

Kan skriva under på att det här har fungerat för mig, jag rycker på axlar åt det mesta idag men för 10 år sedan funderade man över det mesta.

Ett citat från Zenon från Kition (stoicismens grundare) bär jag med mig:

” Stålsätt dina känslor så att inte livet skadar dig och gå dit förnuftet leder dig. „

"ignorance is bliss" är ett annat bra tankesätt.

https://en.wiktionary.org/wiki/ignorance_is_bliss

Samma sak går även att applicera på styrketräning, dom som det går bäst för är ju oftast dom som bara gå in på gymmet och lyfter. Folk som sitter och försöker studera och göra allting så optimalt som möjligt brukar det gå sämre för.

[Läskeblask]

Besökte psykologen idag. Berättade typ hela livshistorien. Nu i efterhand så glömde jag vissa punkter. Helt okej men jag har inte bara behov av nån som lyssnar utan av nån som ger råd men det kommer väl efter några sessioner. Vi kom iaf fram till att en orsak varför jag vill vara ensam är helt enkelt för att komma undan konflikter och att det är jag som alltid böjjer mig pga att jag vill komma ur konflikterna.

[EagleEye]

Deppig utan orsak varvat med lyckliga episoder under hela livet? Då är det stor chans att det handlar om bipolär sjukdom. Svår diagnos att sätta. Många läkare som missar det.

Orsaken är dagens massproducerade kost urlakad på viktiga näringsämnen. Som sedermera måste tillsättas i form av kosttillskott.

[CalleP]

Ursprungligen postat av EagleEye

Deppig utan orsak varvat med lyckliga episoder under hela livet? Då är det stor chans att det handlar om bipolär sjukdom. Svår diagnos att sätta. Många läkare som missar det.

Orsaken är dagens massproducerade kost urlakad på viktiga näringsämnen. Som sedermera måste tillsättas i form av kosttillskott.

Va fan..

[rooz]

Ursprungligen postat av EagleEye

Deppig utan orsak varvat med lyckliga episoder under hela livet? Då är det stor chans att det handlar om bipolär sjukdom. Svår diagnos att sätta. Många läkare som missar det.

Orsaken är dagens massproducerade kost urlakad på viktiga näringsämnen. Som sedermera måste tillsättas i form av kosttillskott.

Källa på sista påståendet?

[Diomedea exulans]

Ursprungligen postat av rooz

Källa på sista påståendet?

Eller första... Bipolär för att man växlar mellan deppig utan orsak och lycklig känns som en lite väl hård diagnos...

[Kev88]

Jag har inte läst alla svar, men kan det vara vårat otroligt vidriga klimat må tro? Det gråa, dystra och kalla vädret som vi har ~8 månader om året påverkar mig något djävulskt, hade jag varit rik så att jag suttit på ett flyg med mittenfingret pekat mot Sverige för länge sedan.

[Läskeblask]

Jag tror att om endast klimatet är boven så har man infen allvarlig depp eller vet inte hur mycket bristen på d-vitamin påverkar oss. Rent generellt så tror jag att förhållanden och pengar är det som ger oss mest ångest idag. Finns otroligt många som i åratal hänger med i dåliga förhållanden

[Kaalle]

Ursprungligen postat av trädgårdsmöbel

Mitt tips mot existentiell ångest är att sätta upp en mental spärr/mur/staket mot existentiella funderingar. Alla tankar på livets mening, ifrågasättande av sig själv, självkännedom osv. leder till ångest. Ju mer man lär sig om sig själv, ju djupare man går ju mer förstår man att man är bajs. En bajsmänniska. Den insikten ger ångest, så att skaffa den insikten är inget bra.

Dumma människor som inte kan reflektera så djupt över sig själva slipper vetskapen om att de är bajs och att allt är bajs. De har inte den typen av ångest. De förstår den inte Så bli en dum människa.

En dum människa ifrågasätter inte, han/hon bara är. I nuet, oro inför framtiden och dåliga minnen. Det kan hon ha ångest för. Inte för en helt onödig ångestnivå bortom det.

Bygg en mur. Stäng ute djupare självreflektion, personlighetstester, terapi, filosofiska resonemang. Det är bortanför muren. Innanför finns en avskalad dummare men mindre ångestfylld version av dig själv.

Någon som gillar att gymma, jobbar, har en son han älskar, tycker x om y (utan att självreflektera över varför). Men en grund person utan ett jobbigt djup. En grund, glad person.

Detta är ju sanningen. Frånsett tragedier och möjligen hormoner och dylikt så är ju problematiken någonting vi fabricerar. Har man hälsan,en intim relation, bra jobb situation, givande fritid osv så ska man må bra.

[EagleEye]

Ursprungligen postat av rooz

Källa på sista påståendet?

https://kurera.se/mineralet-litium-s...lsan-radikalt/

Fakta
Pehr-Johan Fager är fil kand i kemi och biologi från Uppsala universitet och har arbetat inom medicinindustrin i 25 år, varav 17 år med in vitro diagnostik där han introducerat en rad ny tester och analysmetoder. Detta bland annat kring diagnostik av olika tumörer, hormoner, diabetes och hjärtinfarkt, samt olika virus och bakterier. Han har också skrivit eller varit medförfattare i flera vetenskapliga publikationer. Sedan tio år tillbaka jobbar han i eget företag med att hjälpa bolag, organisationer och individer att utvecklas och må bättre.
Pehr-Johan har en bakgrund inom hälsa och är ordförande i Riksförbundet Hälsofrämjandet (Sveriges äldsta organisation kring hälsa och miljö, grundad 1940 av hälsoprofilen Are Waerland) och har tidigare suttit i deras styrelse under flera år. Sedan april 2016 sitter han också i styrelsen för SSOM (Svenska Sällskapet för Ortomolekylär Medicin). Han har skrivit många hundra artiklar i olika hälsofrågor och publicerat fyra böcker, bland annat ”Litium – det nya hälsomineralet”, som bygger på sju års litteraturstudier kring hur litium påverkar biologiska system och vår hälsa.

[Kev88]

Ursprungligen postat av Läskeblask

Jag tror att om endast klimatet är boven så har man infen allvarlig depp eller vet inte hur mycket bristen på d-vitamin påverkar oss.

I mitt fall så är det ingen brist på D-vitamin, det är just grått väder som får mig att må skit, det får mig att känna mig som en helt annan människa, när solen skiner så är jag i stort sätt alltid på ett bra humör, pigg och optimistisk, men när det gråa och dystra vädret tränger sig på så tappar jag i stort sätt livsgnistan och blir överlag en väldigt dyster människa, det direkt motsatta av hur jag mår när solen skiner.
Hade det inte varit för min sambo så hade jag sökt jobb i varmare klimat direkt.

Ursprungligen postat av Läskeblask

Rent generellt så tror jag att förhållanden och pengar är det som ger oss mest ångest idag. Finns otroligt många som i åratal hänger med i dåliga förhållanden

Utan tvekan, speciellt förhållanden.

[PureWhey]

Ursprungligen postat av Kaalle

Detta är ju sanningen. Frånsett tragedier och möjligen hormoner och dylikt så är ju problematiken någonting vi fabricerar. Har man hälsan,en intim relation, bra jobb situation, givande fritid osv så ska man må bra.

Beror väl på vad man har för syn på liv, eller livet. Jag tänker så att djur lever för att överleva och att arten skall kunna fortsätta existera. Detta finns inte längre hos oss människor då en person utan armar, ben, syn etc kan överleva 'utan problem' i dagens samhälle. Vad är då poängen med att leva? Man kan såklart fabricera att eget syfte, men egentligen spelar det faktiskt ingen större roll vad du gör. Du lever och sen dör du.

[Rahf]

Ursprungligen postat av PureWhey

Beror väl på vad man har för syn på liv, eller livet. Jag tänker så att djur lever för att överleva och att arten skall kunna fortsätta existera. Detta finns inte längre hos oss människor då en person utan armar, ben, syn etc kan överleva 'utan problem' i dagens samhälle. Vad är då poängen med att leva? Man kan såklart fabricera att eget syfte, men egentligen spelar det faktiskt ingen större roll vad du gör. Du lever och sen dör du.

Jag tror att det som åsyftas är just den kemiska obalansen som kastar käppar i cykelhjulet när hjärnan vill använda sitt belöningssystem. Trots att man lyckats åstadkomma saker finns ingen uppskattning för tillvaron eller situationen, utan känslan av att något saknas eller inte står rätt till.

Jag har samma känsla i dagsläget, även om den tacksamt nog inte är övermäktig. Dock ska sägas att tillvaron kunde varit mycket bättre, men den är inte dålig.

På samma gång har jag tur nog med gott om dagar där saker flyter och känns bra. Där mat smakar gott, människor är vackra, och världen är härlig.

[Sasquatch]

Bara att acceptera att det är så här det är. Vi befinner oss i dag i en historiskt unik situation. Alla materiella behov tillgodoses enkelt, vi behöver inte längre sträva för att överleva, vi verkar inte längre ens behöva varandra för att leva. Religion är död, nationalism är död, trossystem i allmänhet är döda.

Det går inte längre att vara absolut övertygad om någonting eftersom Internet, globalism och sammanlänkningen av olika kulturer har gjort oss intimt medvetna om hundratals motstridande trosläror, filosofier och livsåskådningar. Färre och färre är beredda att dö eller ens strida för sitt land. Få idag är nog egentligen beredda att dö för någonting överhuvudtaget.

Postmodernismen och globalismen har permanent ryckt botten ur alla traditionella former av meningssökande. Vissa försöker klamra sig fast vid det förflutna genom konservatism, radikalism eller antika livsfilosofier, men det finns ingen återvändo, vi kan inte se tillbaka, måste se framåt.

När man har svårt att hitta mening med livet är depression en normal konsekvens, depression är helt enkelt en normal reaktion på den moderna kulturen som gör sitt bästa för att slå undan benen för vårt meningssökande.

Går det att gå vidare? Är det möjligt att finna mening med livet även med vetskapen att det inte finns någonting absolut meningsfullt att leva för? Kanske, men det är i så fall en ny form av meningssökande, som måste ta avstamp från full acceptans av livets inneboende meningslöshet.

[Rahf]

Livet har alltid, utan undantag, varit värdelöst om det enda perspektiv man väljer att ta är det universala. Man hittar aldrig mening utanför sig själv.

Så att du tillskriver meningslöshet till alla andra är orättvist. Vem är du att påpeka hur dålig min tillvaro är? Jag bestämmer det.