Söka jobb efter 4 år av inaktivitet

[spas]

Absolut inte ljuga, och inte heller se det som att du ska erkänna något, du ska berätta, det är stor skillnad.

Idag är det tyvärr extremt vanligt med psykiskohälsa så vem du än kommer i kontakt med angående ett jobb kommer troligen ha erfarenhet från andra kollegor. Jag hade ringt kontaktpersonen på de jobb jag tycker ser intressanta ut, presenterat mig, ställt ett par "intelligenta" frågor om jobbet. Vid en bra telefonkontakt så hade jag sagt att det låter väldigt spännande och att jag kommer skicka in ett CV men redan nu vill jag berätta om en period av sjukdom. Eventuellt kan du ju även berätta hur tillfrisknandet gjort dig, klokare, starkare eller whatever och att du är ruskigt hungrig för att få komma igång med livet igen.

Lycka till

[Termy]

Du har sysslat med självförbättringsprojekt inom det psykologiska/kognitiva.

[Hövdingen]

Praktikplats är ett alternativ om man varit borta länge.

[Tolkia]

Fyra år är för länge för att man skall kunna ljuga ihop något bra, tror jag (även bortsett från att det är rätt beige att göra det). Folk kommer att fråga, gör man det inte när du söker jobb kommer dina framtida arbetskamrater att fråga, och jävlar vad pinsamt det kommer att bli när du blir påkommen (för det kommer du att bli). Att ha ljugit om stora delar av sitt vuxna liv är definitivt inget man vill ha i protokollet, jag tror faktiskt att det kan vara ett större problem än att ha varit psykiskt sjuk i fyra år. Hur stigmatiserande det är att ha varit borta från världen pga psykisk sjukdom/ohälsa beror också ganska kraftigt på vad orsaken var, åtminstone upplever jag att olika psykiska problem värderas väldigt olika av folk i gemen. Din attityd spelar också roll; någon beskrev det bra här ovan, du skall inte erkänna, du skall berätta.

Vad är det för jobb du söker? Det är svårt att få jobb utan någon som helst eftergymnasial utbildning, om du inte gick något uttalat yrkesförberedande på gymnasiet.

[baktung]

Jag var i en liknande situation med lucka på flera år men i perioder med studier på halvtid för att mjölka studielån. Jag räknade ut att jag kunde få sex års studielån att räcka i åtminstone tolv år. Sen skulle jag vara så långt ifrån arbetsmarknaden att jag utan problem hade kunnat casha ut försörjningsstöd resten av livet. Det var min plan när jag mådde dåligt. Den "höll" i ungefär fem år innan jag fick yrsel av min ångest.

Min väg tillbaka till arbetsmarknaden har gått via praktik och arbetsträning med successivt ökad belastning. Om du inte får något jobb kan du behöva gå samma väg och ta hjälp av myndigheterna. Har du haft psykiska besvär borde du kunna få en diagnos som styrker detta och öppnar dörrar till någon typ av praktikplats. Sen hittar du nåt som verkar drägligt, i mitt fall blev det i butik, och ser till att visa framfötterna.

Du kommer bara att må ännu sämre om du börjar koka ihop historier. Själv brukar jag nästan stoltsera med hur sjuk jag varit om det behöver komma fram. Det är ett gott tecken på att man fått distans till den tiden. Ett annat tips som någon var inne på är att inte avslöja precis allt. Välj något som låter acceptabelt. Man börjar med utbrändhet och sömnbesvär, behöver man gå djupare kan man kalla det stressrelaterat eller i värsta fall ångestrelaterat. Det är ändå ingen som engagerar sig i vilken beskrivning du ger.

[yia]

Ursprungligen postat av xan

Jag är 23 och försöker bara ta mig in på arbetsmarknaden, så vilket jobb som helst i princip (kundtjänst, matbutik, städare, kassa etc). Bara jag får lön och en referens så jag kan söka mig vidare sedan. Jag har arbetat lite tidigare men mest sommarjobb jag fått av kommunen, så det finns ingenting imponerande på CVt alls, tyvärr.

Ingen utbildning, håller på med komvux och högskoleprovet nu för att ta mig in på universitet.

Då blev det genast mycket, mycket enklare. Om du bara är 23 och fiskar efter okvalificerat arbete så kommer du utan problem undan med att du rest en del och ströjobbat lite utomlands. Och sedan tycker jag du ska säga att du därefter har pluggat upp betyg på komvux, vilket visar på ambition och är en helt rimlig sysselsättning. Ingen behöver veta exakt hur länge eller hur mycket du faktiskt pluggat upp dina betyg. Har du även sommarjobbat under de här 4 åren är det suveränt. Då har du en trippel av rimliga sysselsättningar.

Sedan är det så att om du ska jobba med okvalificerade arbeten, typ vara butikssäljare på Stadium eller steka hamburgare på Max, så kommer de inte lägga ner en massa tid på dig. Arbetsgivaren skiter i ärlighetens namn i ditt resande o.s.v. De vill bara ha en bra indikation på att du kommer dyka upp i tid, göra det du ska och bemöta kunderna på ett trevligt sätt.

En annan grej är att om du söker en heltidstjänst så är arbetsgivaren nog mer orolig över dina förestående universitetsstudier än vad du gjort tidigare, så det kan vara läge att inte nämna det. Eller så söker du en deltidstjänst som du kan kombinera med studierna och då kommer de bry sig ännu mindre om din tidigare historik eftersom de inte tar någon egentlig risk med att anställa dig.

[yia]

Ursprungligen postat av baktung

Du kommer bara att må ännu sämre om du börjar koka ihop historier. Själv brukar jag nästan stoltsera med hur sjuk jag varit om det behöver komma fram. Det är ett gott tecken på att man fått distans till den tiden. Ett annat tips som någon var inne på är att inte avslöja precis allt. Välj något som låter acceptabelt. Man börjar med utbrändhet och sömnbesvär, behöver man gå djupare kan man kalla det stressrelaterat eller i värsta fall ångestrelaterat. Det är ändå ingen som engagerar sig i vilken beskrivning du ger.

Jag håller inte riktigt med där. Han passerar en gräns om han försöker koka ihop historier som ska lyfta hans kompetens. Påstådd kassaerfarenhet som han inte har o.s.v. som kommer märkas förr eller senare. Men det är helt förståeligt att inte skylta med mental ohälsa i ett samhälle som är ganska dömande, och det har egentligen ingen annan med att göra heller.

TS har ju faktiskt läst på Komvux, arbetat och gjort en del så det handlar bara om att kamma över det här lilla glappet, vilket är tacksamt för en ung person där det är vanligt att leva runt lite efter gymnasiet.

[r1kkie]

Lirade poker och gick runt men att det nu är dags att se det långsiktigt och skaffa jobb och göra karriär.
Kanske kan funka.

Annars bara säga som det är, att du varit sjukskriven men stannar där. Ingen behöver veta för vad utan det som är intressant är att man är frisk igen.

[tumme]

Om du inte vill behöver du ju inte nämna den psykiska delen utav din sjukdom. Säg att du var sjuk men att du nu är botad och redo att jobba. Då behöver du inte ljuga och betvivlar att dom kommer fråga ut dig efter det. Har du tunt hår kanske det kan hjälpa till och med, för vem vill neka en canceröverlevare.

[Illustrerade mannen]

Ljug inte är mitt råd. Jag jobbar som chef och anställer folk hyfsat frekvent. Säg att du varit sjuk, men att du är frisk/på banan igen. Det jag skulle fundera över vid en kontakt är ev återfall i sjukskrivning. Ingen vill dra på sig ett "rehabfall". Det går väääldigt mycket tid (och pengar) till de som är sjuka, strular och fular sig. Är du "frisk" och risken för återinsjuknande är noll (eller åtminstone låg) så kan du vara attraktiv. Du är sugen på att jobba, göra rätt för dig, betala skatt och alla andra klyschor folk använder då de söker jobb.
Lycka till!

[FoolsGold]

Om du tror du klarar det så sök jobb som säljare på callcenter. Där brukar det vara extremt hög omsättning på folk eftersom det är ett tufft jobb och ofta låg lön (om man inte säljer mycket vill säga). Ett annat yrke som också har hög omsättning på folk är kundservice och i min mening är det grymt mycket bättre än sälj men kanske du tycker annorlunda. Det viktiga för dig är, som du själv säger, att få en fot in i arbetslivet.

Gällande din bakgrund så tycker jag du ska vara rak utan att gå in i detalj. Efter gymnasiet har du haft en tuff period i ditt liv där du mått så dåligt att du inte haft kraft till att arbeta. Blir du pressad på vad så ljug inte men presentera det på ett generellt sätt kanske "det hände så många jobbiga saker i mitt liv så jag gick in i väggen" eller liknande.

Nu är du tillbaka igen med full energi och ditt mål är att studera. Nöj dig dock inte med att du vill "studera på universitet" eller "jag får se vad det blir" utan skapa dig ett tydligt mål för studierna och skriv det i ansökan. Ljug inte här utan säg vad du nu är passionerad kring. Om du inte vet helt så välj något som du gillar. Om du sen väljer något annat spelar ingen roll. Poängen är att folk gillar personer som har klara mål. Då kan de också skapa en mental historia om någon som har haft det tufft men som nu hittat mening i sitt liv och en sån person vill man hjälpa.

Så, du haft det tufft i ett antal år men nu är du tillbaka och har ett tydligt mål, att studera X. Därför pluggar du nu upp dina betyg på komvux men i tillägg vill du ha ett jobb vid sidan om studierna.

Så några allmäna tips inför intervju:

*Se till att du har läst in dig på vad företaget sysslar med. Läs igenom deras hemsida så att du har koll på vilka produkter/tjänster de säljer, hur de komunicerar sitt varumärke, vilka länder de opererar i etc.

*Besök adressen några dagar innan så att du vet hur du tar dig dit och hur lång tid det tar. Kom aldrig för sent, inte ens en minut, utan var istället alltid på plats 5 min före avsatt tid.

*När du hälsar på folk så stå lagom bredbent så att du känner dig stadig, se dem i ögonen och le (tänk på vad de heter så att du minns det).

*Förbered dig hemma på de klassiska frågorna (sök på nätet för fler uppslag):

Vad var det som fick dig att söka just denna tjänsten? (Här är det fint att berömma verksamheten. Te.x Jag tycker er verksamhet verkar spännande på grund av x, y, z (gärna med hänvisning till vad du läst på deras hemsida) och i tillägg så tror jag att jag skulle passa för tjänsten. Finns det inget speciellt intressant så är det lov med en vit lögn. Annars fungerar sanningen rakt på sak säkert fint. Detta verkar vara ett bra jobb som jag kan kombinera med mina studier.)

Vad är styrkor och svagheter hos dig som person? (Det är aldrig kul att klura ut detta under intervjun.)

Vilka personliga förmågor tror att du kan ha nytta av i denna tjänsten?

Gillar du bäst att arbeta individuellt eller i team? (Svara ärligt men lägg till att båda går fint om inte det är en ren lögn vill säga .)

Vad är du passionerad kring? (T.ex. ditt sudiemål. )

Har du några tidigare framgångar du skulle vilja lyfta fram? (Man vill ju inte spela på sympatikortet i onödan men här det ju legitimt. T.ex. Som jag skrev i min ansökan har jag haft en riktigt tuff period tidigare med väldigt mycket stress och liknande. Nu har jag vänt mitt liv och har ett tydligt mål framför mig med mina studier.)

Var ser du dig själv om fem år?

Hur skulle dina vänner eller familj beskriva dig?

Vad gör du på fritiden? (Här är det bra om du har något intresse som inte bara är familj och eller vänner. Kanske du gillar att läsa kring ett visst ämne, spelar något istrument eller utför någon sport. Om inte föreslår jag att du tar upp någon hobby/frtidsaktivitet. Självklart något du tycker är/verkar kul men tveka inte på att testa något.)

Är det något mer vi bör veta om dig? (Eftersom du redan har skrivit i ansökan att du haft det tufft behöver du inte säga något mer om det. Ett klassiskt svar är: Nej, jag känner att jag har gett en klar bild av mig själv. eller något liknande.)

Ett annat tips som vanligtvis ges kring intervjuer är att förbereda egna frågor. Gör gärna det och ställ dem också men krysta inte fram frågor som känns onaturliga bara för att. Tips på relevanta allmänna frågor är: Hur många personer är det i teamet? Vad är genomsnittsåldern? Hur lång tid tar det vanligtvis tills man är självgående? etc

Slutligen: Livet tar många olika vägar. Om du har rätt inställning, kan anpassa dig och inte ger upp så går det bra till slut. Du är ung och har en massa kul framför dig, så kör hårt!

[Hemi]

Ar det inte bara att anmala sig pa nagot bemanningsforetag? I t ex UK hade detta inte varit nagot problem, jobb at the city council genom bemanningsforetag sedan ar man inne i svangen igen. Om man ar lite valtranad, proper, inga problem. Kanske deltid i borjanoch tuffa jobb men nagonting.

[Sarco]

Ljug inte. Oärlighet är det värsta man kan få in på en arbetsplats. Den typen av lögner är svåra att upprätthålla. Vänd på det - fundera igenom både en och två gånger hur dina erfarenheter givit dig insikter och styrkor. Just insikter om sig själv är något som i princip inga 23-åringar hunnit skaffa sig i nämnvärd omfattning, så du kan kanske göra något positivt av dina erfarenheter.

Öva på hur du presenterar din historik. För dig själv och sedan för någon du litar på, som kan ge dig feedback på hur du uppfattas.

Nu pratar jag ur ett perspektiv från en arbetsgivare som anställer kompetent och erfaren personal som vi hoppas kunna behålla och ovanstående råd gäller alltså kanske inte för slit-och-släng-arbetsgivare. Ett generellt tips är att utbilda dig på lite sikt men det är nog en bra idé att jobba lite först och komma in i det riktiga livet först.

[shadowfire]

Ursprungligen postat av tolkia

fyra år är för länge för att man skall kunna ljuga ihop något bra, tror jag (även bortsett från att det är rätt beige att göra det). Folk kommer att fråga, gör man det inte när du söker jobb kommer dina framtida arbetskamrater att fråga, och jävlar vad pinsamt det kommer att bli när du blir påkommen (för det kommer du att bli). Att ha ljugit om stora delar av sitt vuxna liv är definitivt inget man vill ha i protokollet, jag tror faktiskt att det kan vara ett större problem än att ha varit psykiskt sjuk i fyra år. Hur stigmatiserande det är att ha varit borta från världen pga psykisk sjukdom/ohälsa beror också ganska kraftigt på vad orsaken var, åtminstone upplever jag att olika psykiska problem värderas väldigt olika av folk i gemen. Din attityd spelar också roll; någon beskrev det bra här ovan, du skall inte erkänna, du skall berätta.

Vad är det för jobb du söker? Det är svårt att få jobb utan någon som helst eftergymnasial utbildning, om du inte gick något uttalat yrkesförberedande på gymnasiet.

+1

[Hemi]

Att det skall vara så svårt att få jobb utan "efter gymnasial utbildning"...´är det verkligen så? Frasen och problemet ligger illa i munnen... Ok jag tvivlar faktiskt inte men dra utomlands då? Att man i vissa länder har svårt att få jobb utan gymnasiet, ok, men för det mesta räcker ju grundskola för vanliga kneg i alla fall...