Tråden för Välmående och meningen med livet

[The_RobRoy]

Kolo känns som det varit på dekis i bra många år nu. Men ibland levererar det sådana här trådar där ett antal personer drar sitt strå till stacken för att göra forumet så speciellt som det länge varit. Svårt att hitta liknande diskussion på någon annan plats på nätet.

[Fredszky]

Ursprungligen postat av Lafayette

Spelar ingen roll. Ung, äldre eller gammal. Man återgår till samma tillstånd. Känns ganska poänglöst att arbeta hårt för ett bra liv när man ändå ska upphöra att existera och inte minnas ett skit.

Inget du kan vara säker på imo.
Kanske är en simulation som du vaknar upp efter. Kommer upp en ruta "insert new coin".

Eller är döden kanske det enda sättet att göra livet intressant om man reinkarneras i oändligheten. Att få uppleva allting på nytt om och om igen.
Tänk vad trist att sitta och vara odödlig i all oändlighet och kunna och veta allting. Som att se en film man sett oändligt många gånger vs att se en "ny" film.

Kan inte tänka mig ett bättre sätt att tackla oändligheten.

[Vinter]

Ursprungligen postat av MasterChief

Jag tror definitivt att materialismen, samt att vi som varelser inte är biologiskt anpassade att vara uppkopplade dygnet runt och där vi blir matade av en oändlig ström av intryck, är en starkt bidragande faktor till den skenande psykiska ohälsan.

Jag tror faktiskt livet var enklare och lättare att vara till freds med 1985 jämfört med vad det kommer att vara 2025. Alla prylar till trots.

Kanske har varit fel väg att gå de senaste århundradet?

Vad jag vet, har jag träffat på mer folk som varit till freds som bor utanför städer än folk som bor i städer. Kanske inte är nyttigt att ständigt jämföra sig med omgivningen. Och speciellt genom internet är detta nu på steroider.

[skyffelmördarn]

Ursprungligen postat av Lafayette

Spelar ingen roll. Ung, äldre eller gammal. Man återgår till samma tillstånd. Känns ganska poänglöst att arbeta hårt för ett bra liv när man ändå ska upphöra att existera och inte minnas ett skit.

Därför man ska försöka fixa ett så bra liv som möjligt utan att "jobba hårt", löneslava och sånt är ju mycket riktigt bara meningslöst.

[The_RobRoy]

Ursprungligen postat av trädgårdsmöbel

Jag mår som bäst om jag max har ett problem i taget. Har märkt detta, att flera simultana men oberoende saker att må dåligt över gör mig alldeles matt och blandas ihop till en äcklig sörja i huvudet.

Så om livet rullar på, och bara presenterar ett problem i taget och väntar på att jag skall ha bearbetat eller fixat det innan det ger mig nästa problem så mår jag bra.

Dehär har jag tänkt en heldel på senaste 2-3 åren, du kanske menar mer mentala problem men för mig har det mest varit kroppsliga. Kroppen är lite måndags-exemplar och får ofta någon sorts problem, så länge man har ett problem har det ändå varit rätt lugnt. Beror förståss på vad för typ av problem, men även rätt rejält jobbiga grejer med mycket smärta och så har ändå funkat. Man har fokuserat på att den grejen ska bli bra, sen åker man ofta på något annat snart igen, men då har oftast den första grejen blivit bra. Nu när man närmar sig 40 har det inte riktigt funkat, har multipla problem mest helatiden och det blir lätt att gå ner sig lite mentalt av att behöva lägga så mycket fokus på det. Samtidigt som man vill vara en trevlig kille med sin sambo, vänner, göra bra ifrån sig på jobbet osv.

[trädgårdsmöbel]

Ursprungligen postat av The_RobRoy

Dehär har jag tänkt en heldel på senaste 2-3 åren, du kanske menar mer mentala problem men för mig har det mest varit kroppsliga. Kroppen är lite måndags-exemplar och får ofta någon sorts problem, så länge man har ett problem har det ändå varit rätt lugnt. Beror förståss på vad för typ av problem, men även rätt rejält jobbiga grejer med mycket smärta och så har ändå funkat. Man har fokuserat på att den grejen ska bli bra, sen åker man ofta på något annat snart igen, men då har oftast den första grejen blivit bra. Nu när man närmar sig 40 har det inte riktigt funkat, har multipla problem mest helatiden och det blir lätt att gå ner sig lite mentalt av att behöva lägga så mycket fokus på det. Samtidigt som man vill vara en trevlig kille med sin sambo, vänner, göra bra ifrån sig på jobbet osv.

Menar både mentala och fysiska. När det är så, att det är flera simultana problem blir de fysiska problem även mentala, en slags oaptitlig gröt av problem i huvudet.

[Scratch89]

Jag blir varm i hjärtat av den här tråden. Tack Rikard!
Då jag är ganska offentlig så vet jag inte hur mycket jag vågar outa mig gällande mitt egna mående över livet, men hittills är jag nöjd över att läsa andras fina historier.

[Bandid0]

Ursprungligen postat av Fredszky

Jag tror således alla är ungefär lika lyckliga sett under en livstid. Det balanserar sig självt.

Det finns ett irländskt ordspråk att all lycka i livet måste betalas med en lika stor andel olycka.

[wintersnowdrift]

Rent kemiskt mår jag nog som allra bäst i något slags semi-hypomant tillstånd där det känns som att allting är möjligt och livet har ett glittrande skimmer över sig. Direkt efter att jag fött min dotter var ett sådant tillfälle, när jag sade upp mig från jobbet och bestämde mig för att bli min egen chef ett annat, sist jag sprang marathon och hade runners high i tre timmar och arton minuter var ett tredje. Det händer mig då och då, med varierande längd och intensitet, men jag tror definitivt inte att det är ett möjligt eller ens eftersträvansvärt normaltillstånd. Gött är det dock.

På ett mer principiellt plan jobbar jag mot bättre välmående genom att försöka vara sann mot mig själv. Jag har bl.a. börjat applicera Carl Jungs idé om shadow work. Det är en rätt slitsam process men jag gör det för att jag hoppas och tror att det ska löna sig i längden. Det är så jag vill leva mitt liv helt enkelt, utan att bullshitta varken mig själv eller andra.

[Kaalle]

Funderat en del på om detta är unikt.. men det är någon som mått bra och varit glad i 3 år i sträck? För det har jag tidigare i livet, och jag hade mördat för att komma tillbaka till den mentaliteten, den livsstilen. Mår bra idag, helt klart, men är man neurotisk är det så väldigt väldigt lätt att hitta saker att oroa sig för och må dåligt över.

[Blomkål]

Hur tänker ni kring jobb och karriär?

Ex. om vi jämför ett slappt, helt okej betalt jobb som man släpper när klockan slår 17.00 eller ett välbetalt med mycket utmaningar/problem, oro kring, tyngre arbetstider osv?

[skyffelmördarn]

Ursprungligen postat av Blomkål

Hur tänker ni kring jobb och karriär?

Ex. om vi jämför ett slappt, helt okej betalt jobb som man släpper när klockan slår 17.00 eller ett välbetalt med mycket utmaningar/problem, oro kring, tyngre arbetstider osv?

Har själv varit intresserad av det här i många år och har flertalet trådar om det här på forumet.

Jag är lite kluven, har haft båda där jag gick ifrån ett jobb med mycket utmaningar och problem till ett yrke som en schimpans kan lära sig. Jag tror man måste ha något mellanting som stimulerar en mentalt också, lite utmanande på något sätt men inte överväldigande.

Vet kompisar som sitter i support också och kollar film/serier hela dagarna och svara på lite mail, många av dom är helt slut när dom kommer hem. Att vara kraftigt understimulerad är också väldigt utmattande.

I grund och botten tror jag att vad jag kommit fram till är att det är mängden arbete och inte kanske så mycket vad man gör som är problemet. En dag av 7 när det krisar är inte så farligt, 5/7 när det krisar är värre. Det bästa är att försöka ge sig själv mentala förutsättningar för att kunna göra det enkelt att leva sparsamt och enkelt för att när behovet av pengarna är mindre också kunna gå ner i tjänst och jobba mindre.

[agazza]

Ursprungligen postat av Blomkål

Hur tänker ni kring jobb och karriär?

Ex. om vi jämför ett slappt, helt okej betalt jobb som man släpper när klockan slår 17.00 eller ett välbetalt med mycket utmaningar/problem, oro kring, tyngre arbetstider osv?

Jag har provat alla varianter hittills, lyckligast var jag av ett tungt manuellt arbete som kunde ge mig 30 rent i månaden ungefär. Byggde ställning med några få anställda.

Simpelt. Lagomt med tänkande för att hålla hjärnan lite sysselsatt, och grönjävligt skönt för kropp och själ.



Skickat från min ASUS_I006D via Tapatalk

[Rikard Jansson]

Ens arbete är ju en enorm del av ens liv och man bör verkligen lägga tid och energi på att skaffa sig ett jobb man gillar, helst älskar. Och gilla betyder inte: "stå ut med, jag säljer iallafall min tid på ett någorlunda bekvämt sätt för tillräckligt många kronor."

[trädgårdsmöbel]

Vad gäller traditionellt arbete och karriär som väg till att maximera lycka då tror jag inte på det.

Jag tror att de lyckligaste människorna i världen är sådana som närmast kravlöst är rika med väldigt låg arbetsinsats. Lyxhustru i någon form. Städerskan städar, nannyn tar hand om barnen, maken arbetar och lyxhustrun på extrem budget äter brunch, shoppar och är fri att med rätt få begränsningar bara ta det chill. Behövs kombineras mentalt med inställningen att hon äŕ berättigad till detta och inte har dåligt samvete eller behöver känna sig ödmjukt tacksam för detta.

Den livsstilen och livsstilar som är nära det där, ihop med en känsla av att man är berättigad till detta, där tror jag är så maximal lycka människan kan uppnå.