När träningen blir allt

[Anders The Peak]

När träningen blir allt - processen är lång och ju längre in i processen man kommer desto större blir symtomen. Det är oftast svårt för individen att se problemet då sjukdomen kommer smygande. Vanliga symptom gällande sjukdomen är ett stort fokus på nyttiga livsmedel kombinerat med överdriven träning.

Hur tar ni er an ert förhållningssätt för att inte hamna i den här situationen att den hälsosamma träningen/livsstilen övergår i ortorexi ?

[Rikard Jansson]

Jag förstår inte skillnaden mellan det här och valfri elitsatsande idrottare, eller är det när man bara bryr sig om träningen? Och inte ska tävla ens

[Diomedea exulans]

Jag tycker att det hjälper att umgås med folk som tycker det är fjantigt med folk för vilka träningen är allt.

[Mats J]

Jag har varit djup ner i det där, mätte all mat, gjorde aldrig avsteg från den tänkta dieten varken innehållsmässigt eller tidpunkt. Träningen var nitisk och hård. Varje morgon 1-2 timmars promenad oavsett väder och årstid. Styrketräningen skulle utföras efter minst 2 måltider men minst 3 st skulle ätas efter så fönstret att träna var ungefär 4 timmar. Allt runt träningen skulle vara lika, xxx antal övningar per pass, xx set, xx rep. dvs inget pass innehöll mer eller mindre än något annat. Passet klockades och skulle ta 60 min varken mer eller mindre, varje set klockades vilan mellan. Strikt träningsbok som skulle slås varje pass (gick så klart inte men det var målet) oavsett dagsform eller mående. Gjorde aldrig något utöver jobb, vila och träna, aldrig fester eller liknande utan hela tillvaron var kring äta, träna och vila. Dettas pågick i ca 20 år, dag eter dag - år efter år.

Var en lång process att bryta detta, och fortfarande måste jag ständigt vara vaksam på "återfall". Slutat helt att föra träningsdagbok, byter gym ofta, inga bestämda övningar eller set utan kör bara. Lunch och middag har jag "ät vad som helst som är ok" medans mellanmål, frukost och sista målet är jag nitiska med men de består aldrig av lagad mat utan sånt som jag kan äta i farten på 2 min.

Största förändringen var att jag skaffade familj och fru och som betyder än mer än träningen, så jag blev tvungen att göra kompromisser och ändra min syn kring träningen.

Tänker jag tillbaka är jag bitter över hur stört stor plats jag lät träningen ta under alla år, så stor plats att jag försakade ungdomen, vänner, ha kul, tjejer och även karriär och jobb för väldigt lite tillbaka, är ju inte direkt att jag blev brutalt stor och stark och vann tävlingar.

[dmoller]

omöjligt för mig att hamna där då dampet rycker in så fort minsta lilla aning om rutin och järnhandskar uppenbarar sig

[Bandid0]

Har efter 12 års träning börjat mentalt att förändra min självbild. Att vara en styrketränande person krymper mer och mer i hur stor plats det tar i min person/självbild. Träningen är ett medel för ett mål, inte ett mål i sig. Det är på det stora hela inte kul att vara på gymmet, varför det inte kan jämföras med "riktiga" intressen och hobbies. Det är heller inte särskilt socialt med styrketräning, till skillnad mot t.ex. kampsport och fotboll.

När jag var ny inom styrketräning, de första antal åren, så var det viktigt för mig att folk såg mig som en styrketränande person. Det var också viktigt för min egen identitet att jag var det. Nu ser jag som sagt bara träningen som ett medel för att vara stark och snygg. Bryr mig inte om folk inte ens vet om att jag tränar. Skulle jag kunna ta ett piller som gjorde att jag behöll muskler och styrka utan träning så hade jag aldrig gått på gym igen.

Tränar fortfarande och kommer nog alltid göra det, men har börjat fokusera mer och njuta mer av riktiga intressen igen. Har i alla fall bestämt mig för att aldrig mer köpa kosttillskott.

[upperkatt]

Jag behöver planera saker för att få dom gjorda så det blir per automatik väldigt strikt. Men behöver jag vila så gör jag det och deppar inte direkt över det. Om träningen måste strykas så måste den ju det och då är det inget att oja sig över.

[kazzez]

Hur gör du själv Anders?

[MaxTheMarketer]

Ursprungligen postat av Anders The Peak

När träningen blir allt - processen är lång och ju längre in i processen man kommer desto större blir symtomen. Det är oftast svårt för individen att se problemet då sjukdomen kommer smygande. Vanliga symptom gällande sjukdomen är ett stort fokus på nyttiga livsmedel kombinerat med överdriven träning.

Hur tar ni er an ert förhållningssätt för att inte hamna i den här situationen att den hälsosamma träningen/livsstilen övergår i ortorexi ?

En balansgång som jag ser det är, "lite bättre än genomsnittet men aldrig perfekt."

Då pratar vi om inte bara vad du ska göra bättre än den genomsnittliga personen utan även göra det den genomsnittliga personen aldrig gör vilket lett till att de är där de är idag och dit du inte vill hamna själv.

Tänk alltså allt med träning, kost och sömn som du kan göra lite bättre än den genomsnittliga personen - då bör du även få bättre än genomsnittliga resultat på lång sikt.

Exempel #1: du skall portionera upp proteinpulver.
Genomsnittlig person: dricker inte ens proteinpulver.
Perfektionist: försöker mäta varenda rätt mängd med aminosyra i ett livsmedelskemilabb.
Lite bättre än genomsnittet men aldrig perfekt: vet att en 1 dl proteinpulver ger cirka 30 gram protein så tar en skopa och visst kanske det blir lite mer eller mindre än 1 dl men det blir inte så himla allvarligt.

Exempel #2: du skall träna på gymmet för att bränna fett och öka i muskelmassa.
Genomsnittlig person: du tränar knappt, väldigt oregelbundet, eller så tränar du med noll förkunskaper.
Perfektionist: doktorerar i näringslära och styrketräning innan de ens börjar gymma efter 15 år där de sedan försöker mäta alla data för alla reps och sets.
Lite bättre än genomsnittet men aldrig perfekt: lär sig minimala grunder om kost, träning, muskelgrupper, återhämtning, rörelsebanor, kost, olika övningar, träningsscheman, och börjar sedan träna med långsiktigt tålamod.

Slusatser:
Den genomsnittliga personen gör knappt något eller gör det med otillräckliga förkunskaper vilket leder till ineffektivitet vilket i sin tur gör att de lett ger upp för de ser knappt några resultat på lång sikt.

Perfektionisten vill försöka göra allt perfekt genom att läsa på om allt och samtidigt upplever de ändå att de inte vet tillräckligt förrän de skall lyfta första vikten på gymmet.

Lite bättre än genomsnittet men aldrig perfekt-personen inser att det är bättre att agera bättre än genomsnittet samtidigt som att aldrig överdriva med det hela. Då tänker personen på vad den genomsnittliga personen skulle ha gjort (eller inte göra alls) och gör det (överhuvudtaget) sedan lite bättre utan att försöka göra det perfekt.

Att få det (överhuvudtaget) gjort lite än genomsnittet är bättre än att aldrig göra det eller att försöka göra det helt perfekt eftersom det sistnämnda är inte nödvändigtvis är omöjligt men riktigt ineffektivt på lång sikt eftersom mikroskopisk precision oftast tar längre tid.

Kardemumman är att alltid vara lite bättre än genomsnittet och samtidigt aldrig överdriva som konstant träning eller konstant vägning av kost.

P.S. Notera att jag säger "lite bättre än genomsnittet" för att understryka att det aldrig handlar om att överdriva utan bara "göra det ordentligt om du ändå ska göra det!"

[zyzolol]

Vad är proteinpulver?

[skyffelmördarn]

Jag är precis självmant på väg tillbaka till ett liv där min träning är allt, innan så botade jag det med att sitta mycket vid datorn. Fick nytändning av uppehållet som blev nu med CV19 att ge mig in igen, once more into the fray.

Vi ses på andra sidan.

[Diomedea exulans]

Ursprungligen postat av skyffelmördarn

Jag är precis självmant på väg tillbaka till ett liv där min träning är allt, innan så botade jag det med att sitta mycket vid datorn. Fick nytändning av uppehållet som blev nu med CV19 att ge mig in igen, once more into the fray.

Vi ses på andra sidan.

Börjar du bli grofv, då?

[skyffelmördarn]

Ursprungligen postat av Diomedea exulans

Börjar du bli grofv, då?

Nja är ju bara 3 veckor in eller nått så hoppas väl på att fixa ihop någonting till beach 2021 i alla fall.

[delta_mats]

Ursprungligen postat av Mats J

Jag har varit djup ner i det där, mätte all mat, gjorde aldrig avsteg från den tänkta dieten varken innehållsmässigt eller tidpunkt. Träningen var nitisk och hård. Varje morgon 1-2 timmars promenad oavsett väder och årstid. Styrketräningen skulle utföras efter minst 2 måltider men minst 3 st skulle ätas efter så fönstret att träna var ungefär 4 timmar. Allt runt träningen skulle vara lika, xxx antal övningar per pass, xx set, xx rep. dvs inget pass innehöll mer eller mindre än något annat. Passet klockades och skulle ta 60 min varken mer eller mindre, varje set klockades vilan mellan. Strikt träningsbok som skulle slås varje pass (gick så klart inte men det var målet) oavsett dagsform eller mående. Gjorde aldrig något utöver jobb, vila och träna, aldrig fester eller liknande utan hela tillvaron var kring äta, träna och vila. Dettas pågick i ca 20 år, dag eter dag - år efter år.

Var en lång process att bryta detta, och fortfarande måste jag ständigt vara vaksam på "återfall". Slutat helt att föra träningsdagbok, byter gym ofta, inga bestämda övningar eller set utan kör bara. Lunch och middag har jag "ät vad som helst som är ok" medans mellanmål, frukost och sista målet är jag nitiska med men de består aldrig av lagad mat utan sånt som jag kan äta i farten på 2 min.

Största förändringen var att jag skaffade familj och fru och som betyder än mer än träningen, så jag blev tvungen att göra kompromisser och ändra min syn kring träningen.

Tänker jag tillbaka är jag bitter över hur stört stor plats jag lät träningen ta under alla år, så stor plats att jag försakade ungdomen, vänner, ha kul, tjejer och även karriär och jobb för väldigt lite tillbaka, är ju inte direkt att jag blev brutalt stor och stark och vann tävlingar.

Så man skulle kunna säga att du gjorde en elitsatsning under lång tid som inte ledde någonstans. Det du skriver låter faktiskt riktigt tragiskt, och sjukt tråkigt livsstil alltså.

[Tjenatja]

Ursprungligen postat av MaxTheMarketer

En balansgång som jag ser det är, "lite bättre än genomsnittet men aldrig perfekt."

Då pratar vi om inte bara vad du ska göra bättre än den genomsnittliga personen utan även göra det den genomsnittliga personen aldrig gör vilket lett till att de är där de är idag och dit du inte vill hamna själv.

Tänk alltså allt med träning, kost och sömn som du kan göra lite bättre än den genomsnittliga personen - då bör du även få bättre än genomsnittliga resultat på lång sikt.

Exempel #1: du skall portionera upp proteinpulver.
Genomsnittlig person: dricker inte ens proteinpulver.
Perfektionist: försöker mäta varenda rätt mängd med aminosyra i ett livsmedelskemilabb.
Lite bättre än genomsnittet men aldrig perfekt: vet att en 1 dl proteinpulver ger cirka 30 gram protein så tar en skopa och visst kanske det blir lite mer eller mindre än 1 dl men det blir inte så himla allvarligt.

Exempel #2: du skall träna på gymmet för att bränna fett och öka i muskelmassa.
Genomsnittlig person: du tränar knappt, väldigt oregelbundet, eller så tränar du med noll förkunskaper.
Perfektionist: doktorerar i näringslära och styrketräning innan de ens börjar gymma efter 15 år där de sedan försöker mäta alla data för alla reps och sets.
Lite bättre än genomsnittet men aldrig perfekt: lär sig minimala grunder om kost, träning, muskelgrupper, återhämtning, rörelsebanor, kost, olika övningar, träningsscheman, och börjar sedan träna med långsiktigt tålamod.

Slusatser:
Den genomsnittliga personen gör knappt något eller gör det med otillräckliga förkunskaper vilket leder till ineffektivitet vilket i sin tur gör att de lett ger upp för de ser knappt några resultat på lång sikt.

Perfektionisten vill försöka göra allt perfekt genom att läsa på om allt och samtidigt upplever de ändå att de inte vet tillräckligt förrän de skall lyfta första vikten på gymmet.

Lite bättre än genomsnittet men aldrig perfekt-personen inser att det är bättre att agera bättre än genomsnittet samtidigt som att aldrig överdriva med det hela. Då tänker personen på vad den genomsnittliga personen skulle ha gjort (eller inte göra alls) och gör det (överhuvudtaget) sedan lite bättre utan att försöka göra det perfekt.

Att få det (överhuvudtaget) gjort lite än genomsnittet är bättre än att aldrig göra det eller att försöka göra det helt perfekt eftersom det sistnämnda är inte nödvändigtvis är omöjligt men riktigt ineffektivt på lång sikt eftersom mikroskopisk precision oftast tar längre tid.

Kardemumman är att alltid vara lite bättre än genomsnittet och samtidigt aldrig överdriva som konstant träning eller konstant vägning av kost.

P.S. Notera att jag säger "lite bättre än genomsnittet" för att understryka att det aldrig handlar om att överdriva utan bara "göra det ordentligt om du ändå ska göra det!"

Stämde inte in alls på mig :p Är perfektionisten men ändå så långt ifrån. Jag kan väldigt mycket om näringslära och träning och ska troligtvis doktorera inom det , försöker inte för det göra allt perfekt, därimot kör jag hårt som faaen och är jävligt medveten om de val jag gör. Bryr mig mer om "overallen" än allt i minsta detalj! + för mig handlar det inte 100% om vad forskningen säger, har nog lärt mig mer av erfarenhet och att man hittar en hållbar livstil som funkar för en själv. Som samtidigt gör än jävligt sexig och hälsosam!