Citat:
Ursprungligen postat av Aryt
Någon som har tips på hur en lägger upp önskan om att övergå till ett öppet förhållande? Känns väldigt känsligt och upplevs som att en ifrågasätter partners maskulinitet. Vill inte behöva smussla med det heller, men tänker inte begränsa mitt liv för att han inte kan ta in mina känslor.
|
Nu kan jag ha fått det hela om bakfoten: du är en man som frågar om hur du ska kunna ha et öppet förhållande med en annan man, eller är du en kvinna som undrar hur du ska kunna ha ett öppet förhållande med en annan man, eller skrev du fel och du är en man som undrar hur du ska ha det med en kvinna?
Troligen äré enklast om du är man och ska ha det med en annan man. Troligen äré svårast om du är en man och ska ha det med en kvinna. Även om personen ifråga kanske går med på det så kommer sanningen fram hur väl det ändå kommer att fungera: kommer svartsjukemoln att bildas må tro?
Citat:
Ursprungligen postat av frys
Jag har en kompis(vi kallar han A) som jag känt nästan hela livet.
Han har en egenhet där han inte riktigt kan bestämma saker i förväg. Vilket stör mig enormt(då är det alltså min aspy VS hans ADHD). Visst jag kan tänka mig att dra större delen av lasset för att komma på saker att göra och planeringen hur dagarna ska se ut(logistiken?). Så denna person behöver bara i princip säga ja.
Jag menar alla har ju sina egenheter(särskilt folk med diagnoser) och för det mesta går det att arbeta runt ifall man bara släpper det när vissa saker stör en.(men när jag blir triggad av vissa saker så går ångesten på högvarv och jag gräver mer djupare i någon form av depression jag försöker ta mig ur)
Jag tror att jag märkte av detta mer när han lyckades få ett jobb efter en längre tids arbetlöshet(säkert 8+ månader) och fick en hel del självförtroende samt massa nya kollegor visa jobbet(som han gärna festar med) - verkar viktigt för honom att visa sig rolig och bygga relationer med folk(nya, och särskilt på jobbet) han "behöver" samtidigt som han kanske struntar i att underhålla relationer med folk han redan känner just för att han vet att han för det mesta kan gå tillbaka så blir saker som vanligt utan att någon ifrågasätter hans beteende.
Vi är just nu en grupp på 5 pers och 4 av oss träffades i helgen och vi tänkte ses om 2 veckor igen och planerat nya saker. Jag skulle vilja bjuda in A. Men det tråkiga är att jag vet att jag inte kan fråga honom redan nu ifall han vill hänga på oss för då kommer han vela eller inte ge ett riktigt svar.
sen kanske det också har att göra med att personer i denna grupp är mina vänner(och även ifall dom alla kommer överens med varandra och har kul tsm så umgås ingen av dom på tu man hand utan mig, förutom dom 2 som är brorsor).
Hela grejen får mig att känna att han liksom väntar på att mer intressanta saker ska dyka upp eller liknande. Han tar sällan initiativ till att träffas eller planera ihop en dag. Visst han smsar ett par ggr i v och frågar vad jag gör men det betyder liksom "ingenting"(man vill ju ha handling inte "tomt snack?" Men när vi umgås så har vi ju roligt och inga problem alls.
Vi har ändå känt varandra i 20 år och jag + en annan kille är typ hans närmaste vänner av en 10-ish han har.
är det jag som överreagerar(#aspy) eller ska jag kanske acceptera att vi börjar växa ifrån varandra lite och att jag egentligen behöver folk som faktiskt vill umgås med mig? folk som säger ja direkt när jag frågar om att vi ska ses om 2-3v när närmaste lediga dag som passar alla är tillgänglig?
WoT men hoppas ni fattar vad jag menar :P
|
#Apsy här oxå, mild grad om jag skulle ge mig själv "betyg". Begränsat på det du beskrivit av snubben så tolkar jag honom för närvarande som en "opportunist". Han smsar med folk bara för att se vilka potentiella möjligheter som finns innan han måste bestämma sig vad han faktiskt ska göra.
Säg att han exempelvis smsar dig nu på torsdag och frågar vad du gör. Du svarar, "ska på en galen entourage-fest där det kmr vara 70% tjejer, helt sjukt, durå?". Då kmr han troligen att vilja hänga med för det är en "opportunity" som han troligen kmr tycka är bättre än allt annat möjligt som han kan välja mellan i helgen.
Å andra sidan så kanske han erbjuder dig till roliga aktiviteter som han funnit genom att ha smsat runt med många olika personer. Fast om han inte gör det (alltså bjuder in dig till aktiviteter som han hittat under veckorna), så får du ta och fundera på om det är en snubbe som är värd att ha i ditt liv eller inte.
Det som följer här är min egen åsikt för närvarande i mitt liv just nu: personer som lovar att hänga med en och som sedan ändrar sig bara för att "något roligare dök upp" tycker jag är "falska vänner" såväl som "omogna människor". Du skall stå ditt kast om du valt att vara med en vän som kanske inte är lika roligt som att besöka en strippklubb.
Jag har själv varit en person som lovat det ena och sedan struntat i det för att jag blivit för trött eller bara sket i det och det var skamligt gjort av mig. Därför har jag lärt mig att acceptera och stå mitt kast att jag kanske missar något "roligare" för att jag redan har lovat att hänga med en annan person.
Vad jag upplevt så verkar många av denna orsak vara försiktiga med att lova något i överhuvudtaget: de verkar vänta in till det sista för att se vad som är det roligaste de kan göra istället för att planera in någon eller några veckor innan. Resor verkar vara det enda folk kan planera in i förväg.
Jag frågade en god vän för några dagar sen om han skulle med på nya Deadpool-filmen som går kl.18 och där han arbetar så kan han ta ut flex så ska inte vara några problem och han visste inte ännu, COME ON BRO!