Citat:
Ursprungligen postat av Rahf
Min elakhet och ondska mot svenbanan är på stadig nivå. Goda nyheter är att den inte ökat
Kvällens pass var en lärdom i att springa bland folk, då banan var befolkad av allsköns löpare. Den dåliga nyheten är att mitt tempo sjönk lite i mitten av passet, men den goda nyheten är att jag hade stuns i benen även på sista intervallerna. Inte illa pinkat för en som tangerade PB i frivändning kvällen innan, och även knäböjde en hel del
Vad har veteranerna för tips gällande blodiga tår? Fila naglar och tejpa?
|
Att inte klara av att hålla tempot på denna typ av intervaller kan vara något av en varningsklocka angående att tempot kanske är överoptimistiskt och inte hållbart... Be afraid, be very afraid.
Det kan vara att du inte hinner återhämta dig på en vecka. I det riktiga schemat är det två veckor mellan dessa pass.
Blev det 2x3k + 2x2k igår eller? Springer du dessa intervaller på skogsstigar eller på friidrottsbana eller hur gör du?
Det är ju McMillan du ska var arg på, inte mig. Don't kill the messenger.
Dessutom är mitt tips att du
inte ska försöka klämma in hela det där åttaveckors schemat på 5 veckor. Så skyll inte på mig.
Angående tår så gillar jag inte tejp. Det brukar bara lossna mitt i passet, och så ligger det en tejpknöl och skaver också.
Ifall det är blånaglar så är det bara att klippa naglarna, och se till att punktera alla blåsvarta naglar för att släppa ut eländet. Då sjunker trycket och det blir mycket skönare. Den nya nageln kommer växa under den gamla döda vilket gör att hela skiten blir tjockare och tjockare, vilket kan vara oskönt efter några veckor. Jag brukar försöka slita loss den döda blånageln efter några dagar. Då är den nya nageln bara som ett skinn. Att springa utan nagel är dock inga problem (inte för mig iaf). Ifall det bara är en partiell blånagel så kan man inte slita loss den (eftersom den inte är död överallt). Då får man försöka klippa bort det blåa aggressivt (eller fila ner den så den blir tunnare).
Bra strumpor gör ju annars hela tå/nagelsituationen mer uthärdlig och kan förebygga allt möjligt. Jag brukar ha ett par tunna tvålagersstrumpor innerst. Två lager gör att friktionen blir mellan lagren istället för mot strumpan och huden. Sen brukar jag ha ett par strumpor med lite mer "vaddering" utanpå dessa tunna. Ifall skorna är för tajta för att tillåta detta så brukar jag försöka ha ett tjockare par tvålagersstrumpor.
Det viktigaste för tårna är nog snarare dock att det inte är en massa "strumpknörvel" framma vid tårna som ligger och skaver. Vissa strumpor är ju "seamless" vilket är kanon.
Sen får man ju gärna problem med tårna om skorna är för stora. Då glider foten framåt och duttar i innersidan av skon då man springer i nedförsbacke. Några tusen sådana duttar under en löprunda så har man en blånagel. Att snöra skorna stabilt över vristen så de inte "glappar" lika mycket kan hjälpa.
För små skor som klämmer konstant på tårna är lika illa det. Tunnare strumpor är vad jag brukar försöka med.
Det är vad jag kommer på på rak arm. Alltid lika hopplöst med blånaglar och sån skit.