Citat:
Ursprungligen postat av blåvitt
Började gå igenom din journal men kom på att det nog går snabbare att bara fråga:
Ungefär när började du satsa på löpträningen? Minns du vilken nivå du låg på då? Vad har varit dina startade drag sett till löpträningen som helhet över tid kontra dina tre största misstag? Har ambitioner på en kardiovaskulär satsning själv (men inte en strikt löparsatsning) och tycker du verkar ha gjort en satans utveckling de senaste åren så är ju värt att fråga.
|
Började löpträna typ januari eller februari 2017. Minns ej nivå men gick snabbt till att komma under 5-tempo på kortare distanser. Efter någon månad höll jag 4:30- till 4:20-tempo på ~4 km. Mitt första bra drag var att inse att jag inte var bra på att löpa längre och att jag inte behövde prestera varje pass, det gjorde att jag inte som alla andra år tröttnade efter en-två veckor. Det enda viktiga var att de där två passen varje vecka blev av. Samma år sprang jag LL och i träningen inför detta samt efter så insåg jag att det här var något jag gillade. Så anmälan till klassikern var en annan nyckel. I denna veva insåg jag att löpningen var ett intresse som möjliggjorde det för mig att göra något kul/"betydelsefullt" där jag inte var beroende av andra människor. Det var viktigt också, var trött på att en bra helg berodde på huruvida polarna kunde kröka eller inte.
Det allra viktigaste var dock att jag förstod att de som gör extrema saker inte är några övermänniskor utan att det även är saker jag kan göra. Det öppnade upp så många möjligheter. Men jag har inga träningsmässiga nycklar, det är mest att jag har sprungit mer och mer med tiden. Aldrig haft ett uppehåll, alltid tyckt att det har varit kul. Tvingat mig själv att springa snabbt. Insett att det är nyttigt att inte bara vara bekväm hela tiden. Jag har gjort allt man ska göra(fokusera på volym, springa långpass, springa snabbt emellanåt). Att alltid ha ett lopp i tankarna har varit kritiskt. Utan det hade progressionen gått långsammare.
Har inga stora misstag. Jag har ökat volymen för snabbt en gång men det är en sådan småsak. Det är väl det, blev öm i knäna då och fick rehaba lite. I efterhand är jag glad över småmisstagen då man lär sig av detta.
Värt att påpeka är ju att jag var duktig på att springa i yngre ålder, jag har löpningen i blodet. Inget extremt men min största och enda merit är att jag i högstadiet hade rekordet på skolan på två km
Så jag bör ju ha lättare för snabb progression än någon som inte har haft bra kondition förut.
Skickat från min SM-G950F via Tapatalk