Vart vända sig för sund syn på kost?

[Dreas]

Vart vänder man sig för att få bukt med ett beteende som går ut på att man äter skit när man mår dåligt?

Det är ju en rätt klassisk grej att mår man dåligt så mår man bättre efter att ha tryckt lite skit, i alla fall kortsiktigt.

Vart vänder man sig för att få verktyg att hantera nedperioder i livet utan skräpmat? Finns det någon lämplig online-coach eller är det en terapeut som gäller?

[Diomedea exulans]

Vårdcentralen.

[Tjenatja]

Du har det inom dig, bestäm dig bara och sluta vara ett offer. Du själv är den enda som kan ändra på dig och ditt beteende. Säger inte att det är lätt, handlar om en dag o taget, nuet, inte köpa hem skräpmat som ligger där och väntar tills du känner dig låg. Var stark när du mår skit och bryt beteendet med något annat, kanske ett 15 min Hiit pass på youtube med lite motivation music eller något. Vägra ge upp

[Dreas]

Ursprungligen postat av Tjenatja

Du har det inom dig, bestäm dig bara och sluta vara ett offer. Du själv är den enda som kan ändra på dig och ditt beteende. Säger inte att det är lätt, handlar om en dag o taget, nuet, inte köpa hem skräpmat som ligger där och väntar tills du känner dig låg. Var stark när du mår skit och bryt beteendet med något annat, kanske ett 15 min Hiit pass på youtube med lite motivation music eller något. Vägra ge upp

Nu är det inte mig det berör - Saken är också att du tyvärr inte har förståelse för denna typen av problematik. ”Var stark” - Säg till någon med en depression att rycka upp sig..

VC var ett tips, frågan är ifall man träffar rätt där - Vad slussas man vidare till?

[Carlzzon85]

Ursprungligen postat av Tjenatja

Du har det inom dig, bestäm dig bara och sluta vara ett offer. Du själv är den enda som kan ändra på dig och ditt beteende. Säger inte att det är lätt, handlar om en dag o taget, nuet, inte köpa hem skräpmat som ligger där och väntar tills du känner dig låg. Var stark när du mår skit och bryt beteendet med något annat, kanske ett 15 min Hiit pass på youtube med lite motivation music eller något. Vägra ge upp

Är du psykolog? Om inte skulle jag inte ge detta råd. Psykisk ohälsa är allvarligt och bör hanteras av experter.

Tills TS: Börja med VC. Men vill du inte vänta onödigt länge kan du även ringa t ex KRY eller nån sådan app-variant.

Har du råd att bekosta din terapi själv kan du goggla fram en bra terapeut med denna inriktning.

EDIT: Jag har varit i denna sits själv. Var kliniskt deprimerad nästan 2 år och åt skit. Orkade knappt laga mat. Sökte hjälp på olika vis, men slutade med en bra KBT terapeut. Har nu varit frisk 5 år. Det går att få hjälp!

[Langster]

lol Tjenatja igen med sina goda råd...

[Langster]

Ledsen för irrelevant inlägg, men jag tror att vi är rätt många som vill få bukt på ett beteende där man äter skit när man mår toppen, när man är deprimerad och när man inte känner något alls, bara för att skräpmat är så jäkla gott...

[Dajollee]

Inte så konstigt då t ex socker frigör stora mängder dopamin, man mår bättre av skiten när man är nere.
Ett drogberoende helt enkelt.

[EagleEye]

Han har rätt i det han säger.

Psykisk ohälsa kan bara brytas med vilja till sist och slutligen.

Men det är ett känsligt ämne för att alla machos här inne på forumet.

[Tolkia]

Tröstätande är ett vanligt beteende, och är det inom rimlighetens gränser är det inte mer att säga om det än om andra kompensatoriska beteenden, som att slå på saker när man är arg, avreagera sig genom träning, genom musik etc. Som en klok person sade till mig en gång: "Det heter tröstäta för att det funkar". När det går överstyr brukar man behöva hjälp dock. Jag vet inte hur stora dina problem är, men min erfarenhet är att det är väldigt ovanligt att man tar upp det som ett problem om det verkligen är inom rimlighetens gränser (förutom om man har en ätstörning av mer anorektisk typ, men då behöver man ju också hjälp, så det går ju på ett ut vad man uppger som anledningen).

Vart man skall vända sig beror lite på hur stora dina problem är. En regelrätt ätstörning behandlas i regel inom psykiatrin. Det kräver oftast remiss från hälsocentral, vilket gör att det är första instansen. Nuförtiden kan man förmodligen också skriva egenremiss (googla). Egenremisserna hanteras som vanliga remisser vad gäller prioritering, väntetider etc. Den som skriver egenremiss bör lägga lite tid på att formulerasdig så att art och grad av problemet framgår tydligt, hur länge det pågått osv; det är ju det som står i remissen som avgör hur man prioriteras. Har man redan kontakt med psykiatrin kan man i regel ta upp det med sin behandlare och hänvisas vidare, man borde rimligen inte behöva ny remiss för detta om man redan är i rullorna.

Om problemen är mindre kan man vända sig till kurator eller psykolog på hälsocentralen, eller till privat terapeut. I det fall man får remiss till psykiatrin kan det vara bra att ändå gå på hälsocentral/privat/hos skolkurator/hos företagshälsovård eller vilken nu den remitterande första linjens enhet var medan man väntar på att bli kallad. Psykiatrin kan ha långa väntetider beroende på vad man bor, och det är bra att skjuta på rullande boll när man kommit så långt att man börjat ta tag i sitt problem istället för att vänta.

Behandlingen är oftast något slags kombination av KBT och vanlig terapi; kompensatoriska ätbeteenden är ju oftast integrerade i ens övriga liv, och det brukar bli en del prat om sätt att hantera livet i övrigt också.

I större städer kan det finnas privata terapeuter som har avtal med landstinget; att gå helt privat är ganska dyrt. Det finns också en del webbaserade behandlingar, men jag har ingen aning om vilka som är bra och inte.

Angående att "bestämma sig" så är ju alla beteenden i livet i någon mån en fråga om att bestämma sig. När det gäller att bryta ett missbruksbeteende (vilket det ju är fråga om även om man ofta inte tänker på det så) räcker det ju dock inte att bestämma sig en gång för alla, utan man måste bestämma sig varje vaken stund, och då behöver man i regel hjälp. Det handlar inte om att man är vek eller viljesvag, utan om att det helt enkelt är jävligt jobbigt och svårt. Jag har väldigt svårt för den här "ööööh, det är juh bara att man up och bestämma sig juh"-retoriken; den kommer, som jag uppfattar det, sällan ur en genuin vilja att hjälpa, utan oftare ur ett behov av att framhäva sig själv och tycka. Det om något är svagt.

[Beemel]

Ursprungligen postat av EagleEye

Han har rätt i det han säger.

Psykisk ohälsa kan bara brytas med vilja till sist och slutligen.

Men det är ett känsligt ämne för att alla machos här inne på forumet.

Ja... skitsnack är ett känsligt ämne... absolut.

Men jag är väl kanske bara för macho för att förstå att de (ofrivilliga) erfarenheter jag har runt ämnet bara beror på den drabbades brist på vilja.......

Antingen är ni ignoranta och aldrig har upplevt vad psykisk ohälsa faktiskt kan innebära i realiteten.
Eller så är ni troll.

[Tjenatja]

Ursprungligen postat av Dreas

Nu är det inte mig det berör - Saken är också att du tyvärr inte har förståelse för denna typen av problematik. ”Var stark” - Säg till någon med en depression att rycka upp sig..

VC var ett tips, frågan är ifall man träffar rätt där - Vad slussas man vidare till?

Stämmer verkligen inte att jag inte har förståelse. Har själv haft djupa depressioner och dragits med ångest halva livet. Samt har folk runt mig med samma problem. De enda som lyckats bli "friska" är dom med lite willpower, resten sitter fortfarande och trycker mediciner och vill att man ska tycka synd om dem. Säger inte det för att vara elak, men man kommer ingenstans med ett sånt synsätt. Med ett synsätt att någon annan ska hjälpa än ur sina problem blir det betydligt svårare att ta sig ur det än om man inser att bollen ligger hos en själv. Klart stöd kan vara nödvändigt och är man riktigt i botten kan man behöva väldigt mycket stöd. Men personen blir aldrig frisk förän den själv inser sin egna potential och att problemet sitter i hens lifsstil/tankesätt och kan såklart även vara andra problem utanför det. Handlar om hur man förhåller sig till sina problem, hur man tänker och vad man gör åt det.

Detta är allmänt och behöver inte stämma in till 100% i alla situationer, men i de flesta

[Dreas]

Tack för alla svar! Tar det med mig så får vi se vart det slutar för personen i fråga

[SirLennart]

Beror det på depression, livsomständigheter, en regelrätt ätstörning eller en kombination?

[Carlzzon85]

Ursprungligen postat av Tjenatja

Stämmer verkligen inte att jag inte har förståelse. Har själv haft djupa depressioner och dragits med ångest halva livet. Samt har folk runt mig med samma problem. De enda som lyckats bli "friska" är dom med lite willpower, resten sitter fortfarande och trycker mediciner och vill att man ska tycka synd om dem. Säger inte det för att vara elak, men man kommer ingenstans med ett sånt synsätt. Med ett synsätt att någon annan ska hjälpa än ur sina problem blir det betydligt svårare att ta sig ur det än om man inser att bollen ligger hos en själv. Klart stöd kan vara nödvändigt och är man riktigt i botten kan man behöva väldigt mycket stöd. Men personen blir aldrig frisk förän den själv inser sin egna potential och att problemet sitter i hens lifsstil/tankesätt och kan såklart även vara andra problem utanför det. Handlar om hur man förhåller sig till sina problem, hur man tänker och vad man gör åt det.

Detta är allmänt och behöver inte stämma in till 100% i alla situationer, men i de flesta

Man ska kanske inte alltid alltid utgå från sig själv och sina bekanta. Det är i det stora hela en ganska liten grupp människor.

Man kan absolut berätta hur man själv löste det, men man behöver också veta att det inte finns en universallösning.

Vissa människor måste käka piller, andra gå på terapi, en tredje grupp kanske mår bra av att vara i naturen och en fjärde kan bara bestämma sig att må bra som du kunde.

Man kanske istället borde börja med VC eller KRY (eller valfri app. Finns flera). Sen får man se vart det leder. Är man djupt deprimerad och det finns risk för självskadebeteende så kommer de kanske rekommendera piller. Annars är det mer fokus på terapi och att jobba med sig själv oftast.