Individual differences in physical performance in the sedentary state and in response to exercise training have been observed in rodent and human studies. The genomic variants underlying these genetic components are unknown. Nonetheless, without a rich genetic endowment, world-class athletic performance is out of reach.
The common fallacy that performance is all about practice and training.
Approximately 45% of the variability in fibre type 1 distribution has been estimated to be genetically determined. Similar observations have been reported for traits such as fat-free mass, heart size, cardiac output, muscle strength and power, and maximal oxygen uptake (VO2 max)
Det bör noteras att 33% av kohorten står för 66% av variationen. Om man kontrollerar för miljöfaktorer så har den stora majoriteten relativt blygsam genetisk variation.
Vet man hur stor % av befolkningen som har ungefär samma förutsättningar för muskelbygge? Tycker att det verkar vara en rätt stor andel om jag kollar på mina bekanta som tränar
Vet man hur stor % av befolkningen som har ungefär samma förutsättningar för muskelbygge? Tycker att det verkar vara en rätt stor andel om jag kollar på mina bekanta som tränar
Om studien är något att gå efter så är det ju i runda tal 12% genetisk skillnad (0.45 x 0.33 x 0.80) i muskelfibersammansättning för 66% av befolkningen. Med reservation för att jag möjligen missrepresenterar datan i studien
Hmm blev lite fel. Omfånget är ju från 0.20 till 0.80 i fråga om andel typ 1 fibrer så spannet är 0.60. Kollade också staplarna lite noggrannare för männen och 37.5% av variationen faller inom 66.66% av underlaget.
Således blir det 0.45 x 0.375 x 0.60 = 10% genetisk skillnad för 66.66% av befolkningen.
Senast redigerad av Klein den 2020-09-25 klockan 13:25.
Fast egentligen kan man väl problematisera ytterligare då ett visst omfång i muskelfibersammansättning inte kan översättas direkt till hypertrofisk potential.
Så om vi antar att typ 1 fibrer är irrelevanta för hypertrofi and andra fibrer maximalt relevanta för hypertrofi och person 1 har 80% typ 1 fiber och person 2 har 20% typ 1 fibrer så har väl person 2 ungefär 4 gånger så stor tillväxtpotential varav 1.8 som kan tillskrivas genetiken. 66.66% av befolkningen befinner sig inom segmentet 35% till 57.5% Typ 1 fibrer vilket ger en maximal skillnad inom segmentet på 1.50 gånger större tillväxtpotential varav 0.67 kan tillskrivas genetiken. Men om man väljer två godtyckliga personer inom denna grupp så får man naturligtvis en betydligt lägre skillnad i snitt som jag inte orkar räkna ut.
Fast egentligen kan man väl problematisera ytterligare då ett visst omfång i muskelfibersammansättning inte kan översättas direkt till hypertrofisk potential.
Så om vi antar att typ 1 fibrer är irrelevanta för hypertrofi and andra fibrer maximalt relevanta för hypertrofi och person 1 har 80% typ 1 fiber och person 2 har 20% typ 1 fibrer så har väl person 2 ungefär 4 gånger så stor tillväxtpotential varav 1.8 som kan tillskrivas genetiken. 66.66% av befolkningen befinner sig inom segmentet 35% till 57.5% Typ 1 fibrer vilket ger en maximal skillnad inom segmentet på 1.50 gånger större tillväxtpotential varav 0.67 kan tillskrivas genetiken. Men om man väljer två godtyckliga personer inom denna grupp så får man naturligtvis en betydligt lägre skillnad i snitt som jag inte orkar räkna ut.
Jag vet att Per Tesch gjorde studier på byggare, var tillfrågad men stod över för att slippa få bitar av muskulaturen bortklippt ofta med smärta i en tid efter, men det viktigaste skillnad som han kom fram var att framgångsrika bodybuildare har fler muskelfibrer och största delen är av fibertyp 1. Det vill säga långsamma fibrer. Lennart Hoa Hoa Dahlgren var med och hade sadlat om till byggare. Han var den som hade störst andel snabba fibrer. Jag har tyvärr inte studien tillgänglig längre så jag höftar till med att han hade 33% snabba fibrer och övriga ca 10-12%. Per gick vidare med att undersöka om det kunde påvisas en hyperplasi av muskelcellerna då han tyckte sig se att det kunde vara möjligt. Men om jag kommer ihåg så var det väldigt kostsamt att räkna muskelfibrer och att det skulle ske under en lång tid så han gav upp. Men påstod i någon artikel att så var troligen fallet.
Alla personer i studien redovisade sitt medicinintag som de hade använt och det redogjordes i en uppsats som gjordes av en GIH elev. Han arbetar som Idrottslärare idag. Men under studien fick han som många andra elever pröva på att dopa sig med testosteron/Deca durabolin i studiesyfte. Han gjorde sina bästa ökningar under den här tiden. Minns inte riktigt längden på den antingen 8 eller 12 veckors kur. Lite anekdotiskt hur det gick till på slutet av 70 och börja av 80-talet.
__________________
Grandmaster Broscientist
"Bro, you gotta slam 40-60 grams of waxy maize plus 20 grams of BCAA within 7 seconds of finishing your last set of squat rack curls. Otherwise, you'll go straight catabolic."
Han pratar ju från hjärtat, då måste det vara sant. Han blandar och ger jävligt mycket, först spelar gener ingen roll, sen har folk olika förutsättningar.
Han pratar ju från hjärtat, då måste det vara sant. Han blandar och ger jävligt mycket, först spelar gener ingen roll, sen har folk olika förutsättningar.
Hög och euforisk på kluckande testo i kroppen. Men han tillräckligt gammal för att det ska ses som TRT...
__________________
Grandmaster Broscientist
"Bro, you gotta slam 40-60 grams of waxy maize plus 20 grams of BCAA within 7 seconds of finishing your last set of squat rack curls. Otherwise, you'll go straight catabolic."
Jag vet att Per Tesch gjorde studier på byggare, var tillfrågad men stod över för att slippa få bitar av muskulaturen bortklippt ofta med smärta i en tid efter, men det viktigaste skillnad som han kom fram var att framgångsrika bodybuildare har fler muskelfibrer och största delen är av fibertyp 1. Det vill säga långsamma fibrer. Lennart Hoa Hoa Dahlgren var med och hade sadlat om till byggare. Han var den som hade störst andel snabba fibrer. Jag har tyvärr inte studien tillgänglig längre så jag höftar till med att han hade 33% snabba fibrer och övriga ca 10-12%. Per gick vidare med att undersöka om det kunde påvisas en hyperplasi av muskelcellerna då han tyckte sig se att det kunde vara möjligt. Men om jag kommer ihåg så var det väldigt kostsamt att räkna muskelfibrer och att det skulle ske under en lång tid så han gav upp. Men påstod i någon artikel att så var troligen fallet.
Alla personer i studien redovisade sitt medicinintag som de hade använt och det redogjordes i en uppsats som gjordes av en GIH elev. Han arbetar som Idrottslärare idag. Men under studien fick han som många andra elever pröva på att dopa sig med testosteron/Deca durabolin i studiesyfte. Han gjorde sina bästa ökningar under den här tiden. Minns inte riktigt längden på den antingen 8 eller 12 veckors kur. Lite anekdotiskt hur det gick till på slutet av 70 och börja av 80-talet.
Man får dock beakta att det är möjligt att omvandla muskelfibrer och få kraftigt hypertrofi i långsamma fibrer med hjälp av gendoping såsom virusmedierad leverans av IGF-I. Iaf hos möss. Funkar säkert för människor också. Doping kan således mer eller mindre neutralisera betydelsen av genetiska skillnader i fibersammansättning.