Tråden för oss som tränat 10+ år - Kolozzeum Forum

Slartibartfast · 2018-11-16, 09:42

Jag har tränat regelbundet på gym sen 2001. Är 39 år gammal. Hur gör ni för att hålla motivationen uppe? Är det ens nödvändigt för er? Numera tränar jag mest på disciplin/rutin. Ser det som en viktig investering i min ålderdom. Jag kommer styrketräna 2-3 gånger i veckan resten av livet oavsett.

Man uppnår 90%+ av sina resultat under första 4 åren av träning. Efter 35 är det mest att bromsa, eller lyckas optimera för att uppnå dom sista 10%. Vad är värt för er? Sikta på progression, eller träna hälften så mycket och behålla nuvarande nivå?

Torsk_ole · 2018-11-16, 10:00

Tränar av många anledningar. Den främsta är att jag vill att min dotter ska ha en frisk pappa som orkar leka med henne.

Xtreme-G · 2018-11-16, 10:05

Jag har tränat styrketräning i 14 år och är 33 idag. Bäst gick det såklart under första åren då jag också körde väldigt tung träning. Redan efter två år fick jag mina första ryggproblem, vilket är något som förföljt mig under hela träningskarriären. Jag lyckades komma tillbaka successivt under några år med samma tunga träning men kände ofta att jag låg på gränsen för vad ryggen klarade av. Vid 26 år rasade det ihop totalt och jag hade ganska grava problem i flera år som höll tillbaka träningen. När jag tagit mig tillbaka lade om träningen till att köra med mer marginal och istället lägga mer tid per pass. 1,5 till 2,5 timmar per pass för ett snitt på 8 h per vecka i gymmet. Detta gav också resultat och gjorde att jag kunde hålla mig på rätt sida gränsen. Rent styrkemässigt peakade jag i de allra flesta övningarna i 21-25-årsåldern, men gällande fysiken var nog peaken i samband bästa fysiken 2016. Nu har jag dragit ner på styrketräningen och ökat upp konditionen. Jag har aldrig märkt någon magisk träningsnivå där jag kunnat bibehålla mina resultat, utan tycker mer att det är proportionellt mot hur mycket jag tränar. Går jag ner i dos så blir jag helt enkelt sämre på alla sätt, kanske inte så mycket, men ändock ofrånkomligt.

Motivation var länge sedan jag hade. Nu är det mer rutin och disciplin, samt vetskapen om att jag behöver investera tiden för min fysiska och psykiska hälsa. För den psykiska biten har jag tagit upp konditionsträningen i större utsträckning, och försöker få in två pass i veckan förutom mina fyra pass på gymmet som jag nu kortat ner till <75 min.

Slartibartfast · 2018-11-16, 10:33

Citat:

Ursprungligen postat av Xtreme-G

Jag har aldrig märkt någon magisk träningsnivå där jag kunnat bibehålla mina resultat, utan tycker mer att det är proportionellt mot hur mycket jag tränar. Går jag ner i dos så blir jag helt enkelt sämre på alla sätt, kanske inte så mycket, men ändock ofrånkomligt.

Jag var hjärntvättad av Beyond Brawn direkt från början, och var livrädd för öveträning. Så jag tränade tre set per muskelgrupp i veckan. Gick framåt bara för att jag var nybörjare. Sen gick jag över till nåt som liknar Ironaddicts Simple Power Based Routine. kring 2009 gick jag över till att köra enligt principerna i Gudiols sexdelade artikelserie (+forma kroppen) Körde 3 halvkroppspass i veckan (ca 60min per pass). det var också ungefär då som jag peakade resultatmässigt.

Citat:

Ursprungligen postat av Xtreme-G

Motivation var länge sedan jag hade. Nu är det mer rutin och disciplin, samt vetskapen om att jag behöver investera tiden för min fysiska och psykiska hälsa. För den psykiska biten har jag tagit upp konditionsträningen i större utsträckning, och försöker få in två pass i veckan förutom mina fyra pass på gymmet som jag nu kortat ner till <75 min.

+1 Jag försöker få in 30 minuter löpning alla dagar jag inte styrketränar. Men det är svårt att motivera sig till det, då man resultatmässigt blir sämre.

Lucipha · 2018-11-16, 10:36

Ja justja, vi är gamlingar nu

Om man inte räknar alla gånger jag klättrade på benpressen som barn när farsan tränade så började jag för 23 år sen och har haft en av och på relation till träningen sen dess.

Om jag ska vara ärlig så har jag samma driv och motivation som när jag var 15, men med bättre långsiktigt tänkande.

mulliy · 2018-11-16, 10:36

Jag har gymmat i 14 år och är 29 år, har aldrig haft problem med motivationen att ta mig dit annat än när det är riktigt pissväder. Men dom 2 senaste åren har jag haft en lite mer avslappnad attityd till gymmet, istället för 4-5 pass i veckan brukar det bli 2-3. Försöker att ersätta dom passen med konditionsträning istället, men det kommer inte lika lätt.

MackeJuve · 2018-11-16, 10:38

Att man är så jävla gammal att man uppfyller dessa krav - vete fan vad jag tycker om det

Detta borde vara mitt elfte år på gym.

Vad som motiverar mig
- Inte tappa muskelmassa/styrka. Är väl egentligen den största motivatorn, i kombo med:
- Det är inte jobbigt att gymma. Har väldigt svårt att motivera för mig själv varför jag inte skulle gå till gymmet ~fyra ggr/vecka.
- Naiva drömmar om att gå framåt. Just nu gör jag verkligen inte tillräckligt för att detta ska ske. Men i framtiden kanske.
- Trivs bra på gymmet. Gillar att vara där, trots att jag inte snackar så ofta med folk så är det lite utav en fritidgård.
- Min USP är att vara hygglig på att springa samt ganska stor och stark. Slutar jag gymma tappar jag min USP

Men som sagt, främsta anledningen är nog att man har byggt en självbild av att vara muskulös och stark. Det är mycket fåfänga inblandat.

TheOne1994 · 2018-11-16, 11:13

Hoppas det är okej att glida in fast jag är bara tränat i 8 år.

Jag började sent (37) är 45 år idag. Tränar för att må bra psykiskt, vill ha en vältränad kropp. Nu siktar jag på mindre än 10 % kf året runt på ca 82 kilo. Att ha lågt kroppsfett och magrutor får min tid att stå stilla, kan se mig själv som 15 igen. Motivationen har jag alltid haft oavsett grej. Barnen har flyttat hemifrån så tid har jag över så det räcker..

Tom 27 år min styvson. Vi tränade i 3 år dagligen, han flyttade för 3 år sedan till annan stad då avslutade vi träning automatsikt. Tränar lite då och då för att se så den andre inte legat på latsidan.

Erik 20 år , vi har tränat i 2 år. En kompis till min dotter, lite överviktig kille som snabbt kom i form och var stark som f.a.n. Jag förklara för honom att jag kommer vara hans ”bromsning” inom styrketräning. Han kom ifatt och gick om mig ganska fort. Jag skickade han vidare till en annan kille som är runt 30. ”Ta över nu för han behöver någon som är starkare nu..än mig” Dock tar vi pass då och då för att hålla kontakten.

Linus 17 år , just nu tränar vi 4-5 gånger i veckan. Han frågade om råd på gymmet. Jag sa att han kunde hänga med på ett pass, 1 månad senare tränar vi nästan dagligen, om inte så Informerar vi varandra om något kommer mellan. Det är kul att se hur hans självförtroende ökar för varje gång..nästa lite magiskt.

Jag gläds mycket av att motivera andra. Så träning för mig handlar lite om att hjälpa andra, det blir win win för mig. I morgon är det faktiskt träning med både Tom och Linus !

Diomedea exulans · 2018-11-16, 11:20

Jag har köpt pratet om att mina dåliga resultat inte beror på dåliga gener, så min motivation är att jag kanske en dag kommer på hur jag ska träna och äntligen blir muskulös!

Termy · 2018-11-16, 11:25

Började kring 99-00. Är 35 nu. Velade runt mest i början och började sedan med MAX-OT 2002. Blev tråkigare och tråkigare över åren och kändes mest enformigt och slentrianmässigt till slut. Slutade på gym -13 efter diskbråck. Fann motivation och glädje i träningen igen efter 1-2 år med mer fokus på calisthenics, mobilitet, crosstraining och överlag mer holistiskt approach utifrån olika mål. Känns roligare än någonsin och känner mig mer vältränad än någonsin.

Lafayette · 2018-11-16, 11:38

Min kropp ser bedrövlig ut när jag inte tränar. Tränar för att ha ett ok utseende och i någon liten mån förhoppningsvis lättare kunna attrahera en kvinna. Det och sedan att jag förmodligen hade behövt ta anti-depressiva om jag inte tränar. Fördelarna är för många för att inte göra det, mer ork, bättre sömn, huvudvärk och att må illa slipper jag när jag tränar.

Det är svårt att sluta träna om man väl börjat. Kommer nog fortsätta livet ut.

Armed Dingo · 2018-11-16, 11:43

Är 28 och har tränat i 14 år, 10 år med marklyft o knäböj.

Lyckades visserligen med en formtopp i våras och slog PBn men följdes av skador som drog tillbaka mig. Vet inte om jag kommer dit igen.

Jag bryr mig inte längre om att öka och förutom att jag tränar 3 ggr i veckan, samma schema som senaste 5 åren, och äter något bättre än standard så skiljer sig mitt liv inte från gemene svensson.
Däremot värdesätter jag att vara smal. När vikten börjar trilla över 80 så är det dags att banta och då är det disciplin och inget annat.

Diomedea exulans · 2018-11-16, 11:52

Citat:

Ursprungligen postat av Armed Dingo

Är 28 och har tränat i 14 år, 10 år med marklyft o knäböj.

Lyckades visserligen med en formtopp i våras och slog PBn men följdes av skador som drog tillbaka mig. Vet inte om jag kommer dit igen.

Jag bryr mig inte längre om att öka och förutom att jag tränar 3 ggr i veckan, samma schema som senaste 5 åren, och äter något bättre än standard så skiljer sig mitt liv inte från gemene svensson.
Däremot värdesätter jag att vara smal. När vikten börjar trilla över 80 så är det dags att banta och då är det disciplin och inget annat.

Hur lång är du?

Armed Dingo · 2018-11-16, 11:58

Citat:

Ursprungligen postat av Diomedea exulans

Hur lång är du?

Dude, se min signatur

Rawrx · 2018-11-16, 12:00

Det var runt 10 år sedan gnistan tändes för mig att gå på gym och skaffa muskler. Jag hade knappt tränat någonting alls, total datanörd som jag är så tänkte jag inte på sådant överhuvudtaget. På gymnasiet t.ex. struntade jag i idrotten och satt i datasalen istället.

Men jag hade vän på nätet som pratade lite om träning och vad han gjorde på gymmet, och på något sätt så lyckades han få mig intresserad. Med löfte om att han skulle hjälpa mig med övningsval osv så blev det till slut att jag skaffade gymkort och började träna.

Tränade ivrigt i 1-2 år till och från, lade av något år, slutade snusa och blev tjock. Det blev en bra motivator att börja träna igen. De senaste 6 åren har jag tränat rätt regelbundet med vissa avbrott på några månader (längsta var efter en flytt och jag helt enkelt inte kom igång igen på ett bra tag).

Jag är 35 år nu och det blir inte mycket till progression längre. Men det är kul att träna ändå, det går alltid att växla övningar och hitta på nya små mikro-mål. Och det känns värt att hålla på ändå bara för att behålla det man byggt upp.

Men motivationen tryter väl ibland också, det har gått längre perioder där jag bara kör ett pass i veckan, med mycket jobb, flickvän och allt annat så blir det lätt att strunta i nåt pass här och där.

Har en bra träningspolare som det alltid brukar bli ett pass i veckan med. Det är ypperligt för att hålla rutinerna uppe. Då blir träningen en lite social aktivitet där man kan prata lite skit och ha det trevligt samtidigt som man tränar, också. Det blir ju lite av en veckans höjdpunkt det i sig.

Även om det inte blir mycket progression så vet jag att det finns potential kvar. Om jag gick in för träningen hårdare och lade mer tid på det så är jag övertygad om att jag skulle kunna göra betydligt mer framsteg. Men jag tänker att less is more, och jag är rätt nöjd så länge jag inte går bakåt i alla fall, jag har ingen brådska med att bli stor och stark längre