Har forskningen sagt vad det beror på att icke-troende oftare blir psykiskt sjuka?
Nej tror jag inte, troligtvis de människorna är mer benägna att leva för individualism och väljer bort familjebildning, till förmån för att jaga kortsiktig lycka som pengar och sexuell frigörelse
De "lyckligaste" människorna som finns är väl amish, mormoner osv kan jag tänka mig.
Du låter tvärsäker. Förklara hur makroevolution går till då.
Molekyl till RNA, RNA till DNA, DNA till cell, cell till flercellig organism, flercellig organism till olika arter.
Men vad du tjatar om makroevolution. Bara för att människan inte har svaren så betyder det inte att vi är skapta av en intelligens. Och än mindre att den intelligensen var den kristna guden (av alla tusentals människan hittat på). Det finns massor av saker vi inte har en aning om. Så du ställer exceptionellt höga krav på mänskligt kunnande och vetenskap och kan inte en lekman svara på frågor (som du själv knappt förstår) så tar du det som ett bevis på vad? Den sekulariserade mannen är van att inte ha svar på saker och ting. Något som kristna verkar ha otroligt svårt att bemästra. Och okunskap om naturens processer betyder inte att bibeln är guds ord och himlen väntar på den som accepterar Jesus frälsning.
Nej tror jag inte, troligtvis de människorna är mer benägna att leva för individualism och väljer bort familjebildning, till förmån för att jaga kortsiktig lycka som pengar och sexuell frigörelse
De "lyckligaste" människorna som finns är väl amish, mormoner osv kan jag tänka mig.
Okej, kanske att icke-troende blir fördömda till helvetet. De som syndar om och om igen. Det är dem man ser ligga utslagna på gatan som hemlösa och missbrukare. De ser ut som bilderna på de otrogna i Bibeln.
Men vad du tjatar om makroevolution. Bara för att människan inte har svaren så betyder det inte att vi är skapta av en intelligens. Och än mindre att den intelligensen var den kristna guden (av alla tusentals människan hittat på). Det finns massor av saker vi inte har en aning om. Så du ställer exceptionellt höga krav på mänskligt kunnande och vetenskap och kan inte en lekman svara på frågor (som du själv knappt förstår) så tar du det som ett bevis på vad? Den sekulariserade mannen är van att inte ha svar på saker och ting. Något som kristna verkar ha otroligt svårt att bemästra. Och okunskap om naturens processer betyder inte att bibeln är guds ord och himlen väntar på den som accepterar Jesus frälsning.
Det faller heller inte på den enskilde individen att ha kunskap och förståelse för allt. Det är något som är omöjligt. Så att lyssna på den ledande expertisen inom området är det bästa.
Jag har bytt ut alla problematiska bibelverser mot "Deus Vult!" "Gott mit uns" "blod och jord" "lebensraum" och "time for a fucking Crusade!" i den kristna uppfostran av min son.
Du låter tvärsäker. Förklara hur makroevolution går till då.
Molekyl till RNA, RNA till DNA, DNA till cell, cell till flercellig organism, flercellig organism till olika arter.
För 1000 år sedan hade du frågat ”amen hur förklarar du regnbågar och åskoväder? Please, det är ju helt uppenbart att gudar finns. Har du ens sett ett stjärnfall eller ett norrsken? lol”
Argumentet du använder dig utav kallas för God of the gaps. Och det argumentet har alltid visat sig vara fel i efterhand så fort vetenskapen kommer ifatt och plötsligt kan förklara det som man tidigare trodde var tvärsäkra bevis på att gud finns.
Gällande vad jag skulle svara om mitt barn frågade mig om gud så hade jag svarat att det finns ingen som vet om gud finns eller ej. Det finns dem som tror och de som inte tror. Man får bestämma själv vad man tror på. Det enda som är viktigt är att man inte ska försöka tvinga andra till att tycka som man själv gör.
Mitt första möte med någon som trodde på något övernaturligt var när jag var sju år och fröken i ettan berättade att hon tror på ett liv efter döden. Jag reagerade ungefär som jag hade gjort idag om en lärare hade berättat att han var Elvis, bästa kompis med Bigfoot och härstammade från Mars. Min bild av religiösa var att de var fullkomligt sjuka i huvudet och det var omöjligt för mig att få ihop bilden av min fröken som den enorma källa till visdom hon verkat vara dittills med att hon kunde tro på något så absurt och helt uppenbart falskt.
Så mitt tips är att inte göra någonting, jag tror grundinställningen hos barn är att vara hardcoreateister.
Jag vill inte ladda ner min religion (eller brist på) eller politik på mina barn. Jag vill lära dem att tänka och analysera själv och att vara ödmjuk för möjligheten att de kan ha fel. Om de kommer till en annan insikt när det kommer till dessa saker så får det vara så.
Är man en intellektuellt lat förälder så är det stor risk att man också får ett barn som är det. Som förälder bör man inte pracka på sina barn sina egna sanningar men däremot är det ju inget fel att ställa många frågor till barnet som gör att han/hon själv kan lyckas dra logiska slutsatser.
Som farsa kommer jag t. ex. aldrig tala om för min son att vänsterpolitik är idiotisk och omoralisk. Däremot tänker jag fråga om han vill äta en bit av kakan som han har gjort och sedan skära upp en liten bit åt honom medan jag råffar åt mig 90% av kakan själv och börjar han lipa så påtalar jag att det är för allmännyttan precis som med skatten.
Glömde säga att det jag menar är att du bör använda en Sokratiska metoden istället för att tala om vad du själv anser vara en sanning.
Börja ställ frågor till ditt barn om Gud, så främjar du ju faktiskt ditt barn till att bli en självständigt tänkande individ istället för någon som bara tror på det ena eller det andra därför att pappa tycker så eller därför att media tycker så.
Exempelvis: Hur vet man att någonting finns? Kan du veta att det är en boll på bordet just nu och att det inte står en grön elefant?
- Ja. För man kan se det med ögonen och känna på den! Jag kan se och känna bollen men inte en grön elefant ju. Okej. Varför tror du på Gud?
- För han är snäll och god. Så hur vet du att Gud finns?
- För att jag känner så. Okej. Men hur vet du att Gud finns, men inte en grön elefant?
Så lär man sitt barn att bli en tänkare istället för ett får.
Senast redigerad av BrunoC den 2020-07-08 klockan 14:01.
Glömde säga att det jag menar är att du bör använda en Sokratiska metoden istället för att tala om vad du själv anser vara en sanning.
Börja ställ frågor till ditt barn om Gud, så främjar du ju faktiskt ditt barn till att bli en självständigt tänkande individ istället för någon som bara tror på det ena eller det andra därför att pappa tycker så eller därför att media tycker så.
Exempelvis: Hur vet man att någonting finns? Kan du veta att det är en boll på bordet just nu och att det inte står en grön elefant?
- Ja. För man kan se det med ögonen och känna på den! Jag kan se och känna bollen men inte en grön elefant ju. "Okej. Varför tror du på Gud?"
- För han är snäll och god. "Så hur vet du att Gud finns?"
- För att jag känner så. "Okej. Men hur vet du att Gud finns, men inte en grön elefant?"
Så lär man sitt barn att bli en tänkare istället för ett får.
Lustigt att du jämställer tro på något med att veta att det är så.
Stort problem..varför ens ta upp saken? Är nån rädd att barnet sitter hemma utan jobb i 40 år för att denna tror att Jesus kommer och bjuder på vin och bröd? Jag skulle vara nöjd om min son följde de 10 budena livet igenom
Att kunna föreställa sig en gud är det som skiljer oss från djuren och har hjälp oss att kunna samarbeta i stora grupper, och då även med individer vi inte träffat förut eftersom vi litar mer på främlingar om de tillhör tex samma religion, politiska parti eller land.
Nått vi helt enkelt hittat på för att skapa gemenskap och gemensamma levnadsregler.
Kung, regering, lagar eller gud är ingen skillnad egentligen eftersom allt är lika påhittat och existerar bara i våra sinnen.