Att ha sin bror som chef, bra/dåligt?

[TheDoctor]

Är något lätt är utdelningen liten, är något svårt så är utdelningen stor.

Väldigt förenklat men sant. Alla hade varit framgångsrika om det vore enkelt. Man måste kämpa och inte ge upp.

Velar man så blir inget bra. Jag är av tron att ett snabbt beslut oavsett utgång är bättre än ett utdraget velande. Då får man svar snabbare och kan gå vidare till nästa.

Varje fel man gör, varje rätt är en pusselbit. Ju längre tiden går ju fler pusselbitar har du lagt och kommit närmare ditt mål. Men man måste börja med första biten. Det kan vara så enkelt som att ta ett jobb som man inte gillar för att få en ekonomi för att starta nästa del.

Ingen framgångsrik person började på hundra. Alla har kämpat, många gånger från digra förhållanden. Bara ge sig fan på att man ska lyckas.

Du ger hellre allt och misslyckas än att aldrig ens ha försökt. Man ångrar bara det man aldrig gjorde.

[RökteUppMinKatt]

Ursprungligen postat av TheDoctor

Är något lätt är utdelningen liten, är något svårt så är utdelningen stor.

Väldigt förenklat men sant. Alla hade varit framgångsrika om det vore enkelt. Man måste kämpa och inte ge upp.

Velar man så blir inget bra. Jag är av tron att ett snabbt beslut oavsett utgång är bättre än ett utdraget velande. Då får man svar snabbare och kan gå vidare till nästa.

Varje fel man gör, varje rätt är en pusselbit. Ju längre tiden går ju fler pusselbitar har du lagt och kommit närmare ditt mål. Men man måste börja med första biten. Det kan vara så enkelt som att ta ett jobb som man inte gillar för att få en ekonomi för att starta nästa del.

Ingen framgångsrik person började på hundra. Alla har kämpat, många gånger från digra förhållanden. Bara ge sig fan på att man ska lyckas.

Du ger hellre allt och misslyckas än att aldrig ens ha försökt. Man ångrar bara det man aldrig gjorde.

True dat.

Varje misslyckande är ett steg närmre succé.

[Läskeblask]

Bra Dio, du vet ju ungefär varför det har skitit sig. Nu är det bara att fundera hur du kan förbättra dessa saker. Skit i att berätta om din psykiska problem, iaf under dom första dejterna. Försök vara trevlig och allmänt social på jobbet. Anpassa dig efter miljön. Med ett jobb ellet stufier stiger statusen. Att du bor hemma eller inte äger nånting kan du förklara bort.

[RökteUppMinKatt]

Jag säger, var dig själv, lär dig älska dig själv, stå för egenskaperna du gillar, försök förändra dem du ogillar och fuck alla andra.

[Diomedea exulans]

Ni kanske undrar hur det har gått.

Min brorsa svarade aldrig på det där meddelandet, så han verkade dissa idén med att jag skulle jobba för honom ”permanent”. Men några dagar senare ringde han och ville ha hjälp med att mäta höjden på marken med en sån där lasergrej (i ”en timme”, vilket för honom är kod för ”hela dagen”), och han sa att jag var väldigt bra på det, så vetefan.

Så nu är väl mina planer tillbaka på att bara gå runt här och vänta på att saker och ting ska lösa sig av sig själva.

Häromdagen ringde jag och pratade med min syrra också. Vi pratade lite om brorsan, faktiskt. Hon tyckte att jag aldrig borde lyft ett finger åt min bror mer efter de grejer han sagt till mig. Sen började hon propsa på att jag skulle plugga någonting, och sa att ingenting skulle hända om jag bara går runt därhemma. Jag kontrade med att hon hade fått det om bakfoten, att allt positivt som hade hänt i mitt liv har skett utan att jag ansträngt mig, medan det aldrig har lett någon vart när jag har ansträngt mig. Då bad hon om exempel, varpå jag räknade upp ett par jobb jag fått genom att folk aktivt har kommit och frågat mig, medan jag inte fått ett enda jobb genom att skicka in en ansökan.

Vi blev nästan osams. Innan vi la på lovade jag att kika på lite ut bildningar, men det tänker jag inte göra.

[mangs]

Ursprungligen postat av Diomedea exulans

Ni kanske undrar hur det har gått.

Min brorsa svarade aldrig på det där meddelandet, så han verkade dissa idén med att jag skulle jobba för honom ”permanent”. Men några dagar senare ringde han och ville ha hjälp med att mäta höjden på marken med en sån där lasergrej (i ”en timme”, vilket för honom är kod för ”hela dagen”), och han sa att jag var väldigt bra på det, så vetefan.

Så nu är väl mina planer tillbaka på att bara gå runt här och vänta på att saker och ting ska lösa sig av sig själva.

Häromdagen ringde jag och pratade med min syrra också. Vi pratade lite om brorsan, faktiskt. Hon tyckte att jag aldrig borde lyft ett finger åt min bror mer efter de grejer han sagt till mig. Sen började hon propsa på att jag skulle plugga någonting, och sa att ingenting skulle hända om jag bara går runt därhemma. Jag kontrade med att hon hade fått det om bakfoten, att allt positivt som hade hänt i mitt liv har skett utan att jag ansträngt mig, medan det aldrig har lett någon vart när jag har ansträngt mig. Då bad hon om exempel, varpå jag räknade upp ett par jobb jag fått genom att folk aktivt har kommit och frågat mig, medan jag inte fått ett enda jobb genom att skicka in en ansökan.

Vi blev nästan osams. Innan vi la på lovade jag att kika på lite ut bildningar, men det tänker jag inte göra.

Så med andra ord, allt är som vanligt?
Tycker detta inlägget ganska väl sammanfattar hur det brukar se ut. Du funderar, vill få till en förändring. Får ett erbjudande. Får kalla fötter, funderar, diskuterar med någon som stöttar dig och lyckas på något sätt även hamna i luven med dem. Det känns som att du lätt kommer in i dina invanda hjulspår. Jag tror både din bror och syster försöker hjälpa dig, vad tror du?

[Vinter]

Det är väl vad man inom psykologin kallar extern control lokust. Det är nog en slags försvarsmekanism i grunden.

[Diomedea exulans]

Ursprungligen postat av mangs

Så med andra ord, allt är som vanligt?
Tycker detta inlägget ganska väl sammanfattar hur det brukar se ut. Du funderar, vill få till en förändring. Får ett erbjudande. Får kalla fötter, funderar, diskuterar med någon som stöttar dig och lyckas på något sätt även hamna i luven med dem. Det känns som att du lätt kommer in i dina invanda hjulspår. Jag tror både din bror och syster försöker hjälpa dig, vad tror du?

Alltså... Jag orkar inte diskutera det längre. Varje gång jag kommer med ett motargument, som jag noggrant förklarar med logik eller exempel, så antingen 1) skiter ni i att svara eller 2) gör ni svepande generaliseringar om att jag inte vill ta emot hjälp, bara är otacksam, letar kryphål osv. .

Ursprungligen postat av Vinter

Det är väl vad man inom psykologin kallar extern control lokust. Det är nog en slags försvarsmekanism i grunden.

Nä, inte en försvarsmekanism, ett konstaterande.

[Diomedea exulans]

Eller jag svarar ändå, för jag blir fan förbannad.

Ursprungligen postat av mangs

Så med andra ord, allt är som vanligt?
Tycker detta inlägget ganska väl sammanfattar hur det brukar se ut. Du funderar, vill få till en förändring. Får ett erbjudande. Får kalla fötter, funderar, diskuterar med någon som stöttar dig och lyckas på något sätt även hamna i luven med dem. Det känns som att du lätt kommer in i dina invanda hjulspår. Jag tror både din bror och syster försöker hjälpa dig, vad tror du?

Jag ”fick inte ett erbjudande” och ”fick kalla fötter”. Vad fan menar du ens? Att min syrra tipsade mig att plugga något? Ja, jävlar, vilket ERBJUDANDE.

Eller menar du det min bror erbjöd mig? Jag tackade ju för fan ja till det, men när han frågade om jag verkligen var sugen på det så svarade jag ärligt att jag inte var det, men att jag ändå skulle göra mitt bästa.

Nåväl... Något svar lär det inte bli...

[Diomedea exulans]

Och ni säger alltid ”han/hon/den/vi vill bara hjälpa dig...” OCH? Det påverkar väl inte validiteten i något argument?

[exevision]

Jag anser att vara grävmaskinist är inte att röra på sig.