Med 37km kvar kom nästa bakslag. Krampkänning i ena låret.
Fick sänka tempot rejält och sikta in mig på nästa depå Enervitdepå i Väskan. Den kom lyckligtvis redan efter en knapp km och där fick jag både en tablett och en liquid gel. Det var ett kort stopp, men det kändes bättre nästan direkt.
Efter alla utförskörningar så hade tempot kommit ner till 5:06. Jag låg alltså på rätt sida om tidsmålet och behövde bara hålla ihop sista 30km.
Såg några enstaka vurpor men lyckades alltid hålla mig ifrån dem. Kramperna kom tillbaka och var nu även i det högra låret.
Stundtals kändes det som jag knappt hade styrfart när jag hasade mig fram och ibland kunde jag trotsa smärtan i axeln och staka på ganska kraftfullt.
Varje gång som det blev som värst så hade jag en depå i närheten och kunde fylla på med dricka.
Tempot var kanske inte så imponerande, men jag tappade inte och började räkna på hur det skulle gå. Det var verkligen på minuten, och då visste jag dessutom inte exakt hur mycket tid jag missade när klockan var pausad.
För att få något annat att tänka på så började jag prata lite med folk runt omkring mig när jag hade mina kramper. Många blev förvånade, men alla svarade.
Inte bara jag som var stel i ryggen och hade kramper
Sista Enervitdepån låg i Läde och där fick jag återigen både liquid gel och en tablett. 14km kvar till Mora!
Lite nya krafter och enligt mina beräkningar så låg jag kvar på rätt tempo.
Hela vägen in till Eldris som är den sista depån är som en enda lång minneslucka. Tror det var där man passerade "Volvospåret" och sedan fick en film på mail. Men är högst osäker.
Minns tydligt själva depån i Eldris då jag kände mig stressad, men ändå inte vågade skippa energi. Tryckte snabbt i mig den sista halvan av min bar som legat i fickan och gled fram mot en tjej som serverade dryck. Hon frågade om jag ville ha kaffe. Men i farten så högg jag en mugg och svarade: Nej jag tar sportdryck!
Hon hann bara säga något om att det där inte var... Medans jag svepte muggen. Det var buljong ropade jag tillbaka. Men det går också bra!
Då skrattade hon bara. Jag högg sedan en mugg till på väg ut från depån och i den var det sportdryck.
Ingen speciell händelse egentligen, men det var ändå ett avbrott som fick mig på andra tankar.
Tankarna gick annars hela tiden på hur jag låg till. Det är merparten ganska lättåkt hela sista biten och spåren var fortsatt i bra skick.
I en av backarna när det var 6-7km kvar låg det en stor röd mössa. Mitt i ena spåret! Det hade legat allt möjligt hela vägen från Sälen, men inte något så stort och inte mitt i spåret.
Det fanns inte mycket mer att göra än att försöka lyfta upp ena benet i farten utan att ramla. Vet inte hur det gick till, men jag klarade det. Killen som låg bakom mig lyckades också och vi konstaterade att den låg verkligen inte bra där.
Efter att ha klarat den lilla händelsen så började jag känna mig mer och mer säker på att jag skulle klara mitt tidsmål. Räknade minuterna vid varje km passering och när det var 5km så var jag övertygad. Det skulle gå vägen. Kostade på mig en liten segergest mitt ute i skogen.
Nu låg fokus helt och hållet på att hålla mig på benen och inte få något krampanfall. Såg inte mycket av omgivningen eller folket runt omkring utan allt fokus var på att komma in i Moraparken.
2km kvar och de sista små stigningarna skulle klaras av innan upploppet. Blev omkörd av någon då och då, men ville verkligen inte riskera något.
1km kvar och jag stakade nästan hela tiden. Det gjorde riktigt ont i axeln, men höll kramperna borta.
Målrakan har jag upplevt flera gånger nu och med olika känslor varje gång.
Första gången var jag mest förbannad över att hela dagen varit skit. Svor på att aldrig mer köra Vasaloppet
Andra gången hade jag så vidriga kramper under cyklingen att jag inte visste var jag skulle ta vägen.
Tredje gången var jag ganska utmattad och undrade varför jag fått idén att springa 90km.
Den här gången var det mycket mer glädje. Jag hade övervunnit alla demoner, jobbiga tankar, tvivel och genomfört det så gott jag kunde.
Jag klarade det, och har därmed genomfört En Svensk Klassiker igen. Dessutom slagit rejäla PB:n i alla moment, och på så sätt lyckats få en totaltid som jag är stolt över.