Första nerförsbacken gick bra, och även en till som kom nästan i anslutning. Bra för självförtroendet att få känna på hur spåren beter sig.
I det här skedet så är man framme i det partiet som verkar bestå av ett motionsspår. Med andra ord ganska anpassat för skidåkning.
Det innebar för mig att jag låg kvar i vänsterspår stora delar av tiden och hängde med i tempot som de framför höll. Var en del långsammare åkare som bromsade upp klungan och självklart många som som gjorde omkörningar i leden brevid som gjorde att de klev in mitt framför. Jag har full förståelse för att folk vill byta spår, men kan inte fatta att det ska vara så svårt att slänga en liten blick bakåt i det spåret som man kliver rakt in i.
Kanske är det jag som har överdriven respekt för de som är snabbare än mig och alltid försöker hålla mig ur vägen.
En av fördelarna med att starta så långt bak var just att jag inte blev omkörd av någon. Varje gång jag/vi passerade några så blev det direkt en lucka och jag slapp tänka på att jag var i vägen eller liknande.
Inne i den delen som består av motionsspåret så finns det ett flertal depåer där man kan få sportdryck, blåbärssoppa, buljong och någon slät bulle.
Jag tycker mest det är bökigt i dessa depåer med folk på skidor och stavar som pekar åt alla möjliga håll.
Nä, jag tog bara en mugg sportdryck i farten och passade istället på att passera ett gäng "konkurrenter".
Engelbrektsloppet är känt för att vara betydligt mer kuperat än vad Vasaloppet är, och i sin tur påstår vissa att dessa 60km är jobbigare än 90km i Fäders spår.
När man har passerat det brantaste partiet i längsta backen springandes så är jag benägen att hålla med. Sprang om ett par stycken och ville såklart inte säcka ihop direkt när det blev skidbart igen. Då var jag inte kaxig. Tekniken var som bortblåst och jag släpade mig vidare upp för backen med stumma ben.
Lyckligtvis så brukar en uppförsbacke också innebära att det går utför igen efteråt. Eller ja, inte om man börjar med utförsbacke, då går det istället uppför efteråt
Nu var det iallafall en längre utförsbacke på gång och jag chansade på att ta av mig både stav och handske på ena handen för att få fram en gel i farten. Låg nästan jämsides med en annan åkare så jag fick vara lite försiktig. Det gick bra och jag han få i mig hela och även stoppa ner skräpet i fickan samt få på mig handske och stav igen innan backen var slut. Det var en skön kilometer
Efter den långa backen så visste jag att det även skulle komma en tuff uppför och några lite brantare utförsbackar. Som tur var så var det lite mer glest mellan åkarna nu och jag kunde ta mig genom dessa backar med både mitt och övrigas liv i behåll. Jag viftade säkert en hel del med armarna när jag svängde tvärt, samtidigt som man plogade med båda skidorna.
Det tog dock en del på krafterna och på ängarna tillbaka in mot varvningen i Norberg så började kroppen protestera. Trött i ryggen, skavsår på ena hälen och allmänt sliten. Inte bara i kroppen utan även i huvudet.
Funderade på att bryta efter första varvet och ändå känna att det här blev 30km bra träning.