Ett nytt liv, en ny chans. - Sidan 78 - Kolozzeum Forum

Rahf · 2018-11-14, 21:19

Jodå. Arbetslös nu och söker nytt. Samtidigt går relationen med rara fröken lite fram och tillbaka, vilket samtidigt kan bero på att hon haft mycket i veckan. Lite svalare just nu i alla fall, men tror jag vet mer om det efter helgen.

Hälsomässigt är det upp och ner. Kraftig ischias i bägge benen igår, som är bättre idag. Mitt högerknä är fortsatt dåligt.

Upp och ner alltså.

Rahf · 2018-11-17, 21:49

Ett steg till. Längsta långpasset 17/11

Tid: 3:03:17
Distans: 28,03km
Tempo: 6:32/km

Målsättningen denna vecka var hela tiden lugn distanslöpning på max tolv kilometer och backa lite om någon kroppsdel protesterar. Allt för att få känna på ett rejält långpass under lördagen. Sagt och gjort.

Starten går vid foten av Hammarbybacken, och jag har som målsättning att åtminstone runda en liten sjö för att ta mig till något som kallas Hellasgården. Den planen fungerar jättebra. Den fungerar faktiskt ypperligt i, ptja, 40 minuter, sen försvinner stigen rakt in i en maffig klipphäll. Som om gudarna bestämt sig att spela ett spratt, eller Birger Jarl i sin enfald inte kunde planera förutsättningen för löpare bättre. Fan!

Biter ihop ilskan. Slänger upp två slickade långfingrar och en landad pung, sen börjar jag klättra. Satans klippa, du ska inte tro jag är nån mjäkig dunderklump.

Jag satsar på samma graciösa skutt som en bergsget. Nöjer mig den här gången med salongsberusad Sankt Bernard. Upp kommer jag ju.

Ovanpå klipphällen hittar jag en ny stigmarkering. Vart vet jag inte, bara att den kommer leda mig någonstans. Så jag sätter iväg med trippande steg på det blöta underlaget.

Femtio meter senare får jag stående ovationer av alla Charlie Chaplin-fans, levande som döda. Klipphällen tar revansch och hivar iväg ena foten. Rätt upp, rätt ner. Högerhanden får sig en smäll och skinkan likaså, men som ett under är jag direkt medveten om att ingenting allvarligt hänt. Det molar lite, men sånt går över.

Söker efter mitt självförtroende, men hon flydde förbannad som en sargad järv efter vurpan. Jag får klara mig utan henne ett tag.

Vandrar en liten stund i nedförsbacke, tar inga chanser med det blöta underlaget. Ser till att få i mig lite vätska och energi. Hittar tillbaka till spåret. Vid det här laget är solen verkligen på väg ner. Inte bara hängandes i skymningsljus, utan nu vill andra föräldern banne mig ha avlösning.

Mellan kilometer 8 till 17 irrar jag omkring nästan planlöst. Följer mest bara spårfärger och håller mig i rätt väderstreck, men vet egentligen inte om jag är på väg åt rätt håll. Hittar till slut Hellasgården runt kilometer 11 och är sen på väg helt rätt via elljusspår. Men någonstans bestämmer sig spåret att vi ska åt ett annat håll, och jag bara följer med. Till slut är jag nere och snuddar Bagarmossen och Enskededalen innan spåret vill ta mig tillbaka.

Försöker hålla mig rörlig, rotera in vätska och energi regelbundet. Vandrar i omgångar när benen blir lite väl tunga, men tvingar med svordomar igång löpningen efter en liten stund. Att vandra för länge kyler bort kroppsvärmen, något jag vet kan skapa en nedåtgående spiral i det småkalla mörkret.

Till slut närmar jag mig Hammarbybacken. Klockan kuttrar att jag nu kommit 20 kilometer. Det finns soppa kvar.

Tar mig uppför halva backen ett par gånger. Benen skuttar. Jag flyger. Häftigt! Till och med lilla självförtroendet skymtas längst upp på toppen, men mörkret är i vägen idag och belysningen når inte hela vägen. Jag vänder.

Bestämmer mig där och då för att ta passet till foten av Narvavägen, som känns avlägsen men uppnåelig. Att få se mitt självförtroende ger styrka, och jag sätter av från Hammarbybacken i riktning mot Karlaplan. Benen känns, men det går.

Någonstans bestämmer jag mig för att klämma i en växel till och höjer tempot. Andningen påverkas inte. Pulsen håller sig jämn. Helt plötsligt är jag ändå uppe i stadiga 5:30 under mitten av min tredje löparmil. Kom igen!

Gullmarsplan i backspegeln.

Söder är över.

Gamla Stan vinkar snällt på återseende.

Nybroviken och Riddarfjärden hejar på.

Vid Strandvägen känner jag hur jobbigt det är. Inte konditionsmässigt, utan bara i huvudet. Tempot slackar lite. Jag är så nära med en fjuttig kilometer kvar, men elden i hjärtat falnar.

Äntligen hinner hon ikapp, min lilla järv. Fly förbannad över att ha blivit lämnad i Hammarbybacken.

- Sattyg! Jävla förrädare som dumpa mig! Antingen spring du färdigt hään kilometern eller så fan ska ja riv dä i arsle'.

Jag fortsätter. Sista kilometern försvinner som ingenting. Kroppen känns som hela universum när jag stannar och drar fram den godaste renklämma jag någonsin ätit. Lilla järvskan har lugnat sig och sitter nu på axeln när jag frågar:

- Renklämma' smakar dugligt idag?

- Käft. hään'e asgott. Förresten e du ett jävla aber och mähä om int' jag ä mä. Ha'int jag behövt jaga dig hele ti'n idag?

- Det stäm nog ganska bra det, hördu. Tack för sista kramen.

- Lugnt. Int' ska du behöva förlita dig på nån Östermalms-fjolla om jag finns.

Hon har växt till sig idag, språket är riktigt morskt. Men medan vi lunkar hemåt känner jag ändå att hon är nöjd, och att glöden i hjärtat lyser vidare.

-----

Dagens pepplåtar för att Lilla järven skulle få vittring efter vurpan:

Rahf · 2018-11-17, 22:19

Det känns efteråt alltså...

Rahf · 2018-11-18, 15:44

Status: Kroppen känns udda efter långpasset. Jag hade förväntat mig en riktigt pinig träningsvärk och ledsmärtor, men det känns ungefär som normalt. Förrädiskt normalt.

Rent humörmässigt skulle jag kunna dra på mig löparkläderna och springa idag. Det kommer inte hända under några omständigheter, men jag känner igen den frestelsen.
Totaldistans denna vecka är ändå 65,4km, vilket är fantastiskt för mig. Det känns ganska lagom i dagsläget.

Söndag är ej förhandlingsbar vilodag alltså. Måndag kommer nog vara ganska lugn också, med möjligt kort pass på bana senare under eftermiddagen. Så fortsätter vi jaga lite fler kilometer i två veckor till.

blåvitt · 2018-11-18, 16:03

Vilken läsning!

Låter verkligen som ett fantastiskt pass, hoppas järven är tillbaka för mer än en kortvisit. Låter även klokt att inte lyssna på kroppen och vila

Rahf · 2018-11-18, 22:40

Spenderade eftermiddagen med att pärla armband för Ung Cancer. Givande!

Kvällen ägnas åt matlagning, stretching, och CV-skrivande. Börjar kännas naturligt att knåpa ihop dem nu, och man vågar ta ut svängarna i personliga brevet ganska ordentligt.

Citat:

Ursprungligen postat av blåvitt

Vilken läsning!

Låter verkligen som ett fantastiskt pass, hoppas järven är tillbaka för mer än en kortvisit. Låter även klokt att inte lyssna på kroppen och vila

Tack! Alltså det var ingen dålig utmaning, med tanke på att det är 7 kilometer längre än jag någonsin sprungit.

Sen Lilla järvskan kommer och går som för alla. Det är kul att visualisera henne; känns som om de lite luddigare och svårbeskrivna känslorna blir tydligare då. Nu idag har hon kommit och gått, men alltid varit i närheten.

MackeJuve · 2018-11-19, 08:10

Bra jobbat! Lördagar med långpass är bra lördagar

MackeJuve · 2018-11-19, 08:41

Plus för volymen också, 65 km måste kännas grymt bra med tanke på var du kommer ifrån med dina bekymmer.

Rahf · 2018-11-19, 20:12

Citat:

Ursprungligen postat av MackeJuve

Plus för volymen också, 65 km måste kännas grymt bra med tanke på var du kommer ifrån med dina bekymmer.

Känns gör det.

Men helt klart en boost för självförtroendet, och ett plus att jag vandrar förbi veckan utan några egentliga känningar.

Bob90 · 2018-11-19, 20:18

Jag har måttligt förbryllad innan jag läste

Citat:

Söker efter mitt självförtroende, men hon flydde förbannad som en sargad järv efter vurpan.

Var osäker på om det var den beryktade "fröken" du lurat med på loppet eller om det var något abstrakt. Visade sig vara det sistnämnda (tror jag

)!

Rahf · 2018-11-19, 20:22

Hon har inte setts till på en vecka.

Rahf · 2018-11-19, 21:01

Sprang 7,6km idag med lite fartlek och temposkiftningar. Kroppen känns fortfarande oförskämt fräsch, men jag vet att detta bara är en fälla. Morgondagens löpning kommer vara längre men lugnare.

Har för övrigt införskaffat ett par såna här, Hoka One One Evo Mafate:

Har haft koll på dessa under lite över en månad, och nu var det nyss en till prissänkning från ursprungliga 2000:- till 1200:- så jag slog till. Vill testa en väldämpad terrängsko som kanske kan bespara en emellanåt.

StarkaUlf · 2018-11-19, 21:04

Hoka är kung

du får gärna ge en liten recension på dom där sen.

Bob90 · 2018-11-19, 21:18

Hm jag har också funderat på att köpa nya skor, länge. Men jag har ända sen jag började springa mer regelbundet och bli av med mina benhinnebesvär kört med egentligen riktigt kassa och billiga tygskor (kostar typ 150kr). Och jag tycker faktiskt det funkar riktigt bra för mina ben/fötter. Dock så är maxdistansen jag kört i dem typ 20 km ungefär, och undviker alltid asfalt.

Rahf · 2018-11-19, 21:19

Tror det där med att undvika asfalt är nyckeln, för det du springer i kan ju lika gärna vara någon prototyp från Inov-8.