OMBERG RUNT 2019
INNAN
Sen pizza trots redan mätt igår samt två l socker-cola. Pasta och köttbullar till frukost tre timmar innan start. I västen är tre gels och två bars nedpackat.
0-10 KM
Enda i linne och shorts, folk är duktigt påklädda p.g.a. de två-tre plusgraderna. Är alltså redan en kuf innan vi ens har börjat springa, perfekt. Sätter av i bra tempo och ligger bland de kanske 10-20 första(120 totalt). Blir uppför direkt - och länge. I början så matar jag planenligt på och känner att långbackepassen har hjälpt både fysiskt och mentalt. När vi når en extremt lång knäpp(läs backe) som är pissbrant så safe:ar jag lite genom att gå. Nu blir jag omspringen av ett gäng, låter mig inte stressas. Under den stundande utförslöpningen som följs av plant varierat med lätt kupering så är det ännu några fler som springer om mig. Jag kanske har överskattat hur bra jag är på löpning och hur mycket bättre jag har blivit på kuperad löpning? Vid nio km tar jag min första gel.
10-15 KM
Det är givetvis inte exakt men jag var fan ensam länge, det kan ha varit fem km. Matar på jämnt och hårt helt enligt plan. Ingen bakom mig, ingen framför. Hanterar backarna bra och känner att jag relativt snabbt blir återhämtad efter en mindre stigning. Snittempot har nu väldigt länge legat på ca 5:50 och jag känner mig nöjd över detta. När det planar ut ligger jag i 5-tempo om inte snabbare. Efter LÅNG tid helt ensam så skymtar jag en person framför mig! Har folk gått ut för hårt och mitt jämna nötande börjat att betala av sig?
15-25 KM
Jag plockar dom en efter en. När de går uppför så joggar jag förbi dom. Känslan är fenomenal och jag inser att jag är mycket starkare än vad jag först trodde. Det är de som har startat för snabbt och jag som har startat som en rutinerad räv. Jag har hittills bara gått i en(!) backe, den där i början som jag nämnde. Det gör mig otroligt glad och peppad.
Vid vätskekontrollen vid 20 km så rusar jag bara förbi, har vatten och energi så det räcker. Når en SJUKT lång uppförsbacke på 7-10 %, en asfaltsväg. Det är fyra pers i backen utöver mig och de har kommit rätt långt i den. Börjar mata och känner att "fan, det här går ju!". Springer ifatt och förbi alla utom en som hade för stort försprång. Tar honom kort därefter utför.
25-31 KM
OTROLIGT tuff avslutning. Extremt små stigar längs en bergavsats med massa sten. Inom loppet av tre minuter drar jag min vanliga stortå i dessa stenar TRE gånger vilket resulterar i två st "HORA!". Når en person och passerar honom med kanske tre-fyra km kvar. Nu adderas dock rena stup som man ska ta sig uppför och jag låter honom springa om mig igen. Låter sedan honom vara måttstocken för när det är okej att gå och när det inte är det.
Med under kilometern kvar så passerar en av de som jag sprungit om mig. Låter honom hållas, han är väldigt snabb utför. Pushar lite sista biten in i mål men är i ärlighetens namn i bra slag trots insatsen. Inte ett dugg matt och lugn andning. Jag har således utfört loppet EXAKT så som jag hade planerat(hårt men kontrollerat där jag inte ska ha kunnat slipa mer än någon enstaka minut vid en förbättrad insats). Den begränsade faktorn är minst sagt benen
Nära till kramp ett par gånger.
Distans: 31 km
Tid: 3:02
Tempo: 5:55
SLUTORD
Jättenöjd, verkligen. Loppet rekommenderas STARKT, sjukt fin skog och omgivningar och tuff men görbar bana. Backträningen har gett resultat och det var så jävla kul och verklighetsfrånvänt att springa om unga smala och till synes vältränade killar uppför. Femplus-dag.
Skickat från min SM-G950F via Tapatalk