Jag skall dela med mig av mina erfarenheter. Det blir ett långt dravel men jag rekommenderar er med ryggproblem att ändå läsa.
De senaste tio åren har jag haft ett flertal s.k. ”ryggskott” som dock gått över efter några veckor. Den 28 maj förra året (2010)
gjorde jag ett marklyft som förändrade mitt liv. Jag kände en otrolig smärta och var tvungen att avbryta passet omedelbart, gick hem med förhoppningen om att det "bara" var ett ryggskott. Smärtan var fruktansvärd
och jag kunde inte arbeta, gick därför till vårdcentralen och blev sjukskriven i en vecka för ”Lumbago” dvs ryggskott. Läkaren skrev även ut voltaren som jag skulle ta.
En vecka senare var smärtan oförändrad, fick därför uppsöka vårdcentralen igen där jag blev sjukskriven ytterligare en vecka. När ytterligare en vecka gått så var jag på nytt hos vårdcentralen, läkaren sa till mig att hon max kunde sjukskriva mig en vecka till sen var det ingen ide, för försäkringskassan skulle ändå inte godkänna detta. Hon skrev ut ytterligare en medicin som jag skulle ta i kombination med voltarenen. Jag fick panik eftersom att jag kände att detta skulle förmodligen inte försvinna efter bara en vecka till. Jag frågade om jag kunde få träffa en ortoped men fick svaret att det är ca 3 månaders väntetid för att få träffa en specialist
.
Efter tredje veckan började smärtan stråla ut i vänster ben, detta resulterade i att jag inte kunde sova med utsträckt ben. Jag fick därför ha en stol i sängen så att jag kunde ha benet i nittio grader (min sambo var inte helt överlycklig över detta)
.
I samma veva började jag kolla upp vilka typer av försäkringar jag hade. Som tur var så hade jag en privat sjukvårdsförsäkring som jag tecknat via jobbet. Jag ringde mitt försäkringsbolag (Skandia) och de bokade genast in mig hos en ortoped (Sabatsberg i Stockholm) bara några dagar senare.
Ortopeden gjorde en undersökning och skrev en remiss för magnetröntgen. Utan den här försäkringen skulle jag ha fått vänta ytterligare 3 månader innan jag skulle få komma på magnetröntgen. Nu tog det 3 dagar. Veckan efter fick jag återigen träffa ortopeden vilket skulle ha tagit ca 3 månader till om jag inte haft försäkringen. Han konstaterade att jag hade ett brett flackt diskbråck och sjukskrev mig i 1 månad. Förutom Voltaren så skrev han även ut Citodon som jag skulle ta. Jag var nu uppe i ca 11 tabletter om dagen som jag skulle ta mot bensmärtan som nu var värre än ryggsmärtan. Han sa att jag skulle få en remiss till en sjukgymnast och om jag inte kände några som helst förbättringar tills nästa gång vi sågs så skulle vi diskutera eventuell operation.
Så fort jag kom hem från ortopeden ringde jag sjukgymnasten på Stockholm Spine Center. Jag fick en tid bara några dagar senare. Efter att ha träffat sjukgymnasten tre gånger samt en läkare på Stockholm Spine Center som skrev ut ytterligare ett läkemedel (Lyrica) så var det återigen dags att träffa ortopeden.
Under den här tiden hade jag googlat diskbråck och läst så mycket jag bara kunde om operationer m.m. Jag var ganska skraj över att eventuellt operera mig men kände att jag absolut inte kunde leva med den här smärtan. Det jag hade läst var också att Stockholm Spine Center skall ha några av landets bästa ortopedkirurger.
När jag träffade ortopeden bad jag därför om en operation på Stockholm Spine Center. Han sa att det var upp till mitt försäkringsbolag att bestäma vilka som skulle utföra operationen men att han skulle skriva en remiss. Jag kontaktade Skandia och de sa att de hade avtal med Spine Center vilket gjorde mig överlycklig. Spine Center hade dock semesterstängt till den 16 augusti så jag fick vänta tills dess. När jag träffade Tyco Tullberg (Spine Center) så konstaterade han att jag skulle få en operation och det spikades till den 30 augusti.
På operationsdagen fick jag åka till Löwenströmska Sjukhuset i Upplandsväsby där jag sövdes ner och ca en timme senare vaknade jag utan någon som helst bensmärta. Jag hade givetvis en massa läkemedel i kroppen men jag har inte känt någon som helst bensmärta eller ryggsmärta sedan den dagen. Jag har fått mitt liv tillbaka och jag kan bara tacka min lyckliga stjärna för att jag tecknade den där sjukförsäkringen samt den otroligt duktiga kirurgen
.
Jag har nu återigen börjat träna lite styrketräning men jag kommer aldrig mer att göra ett marklyft och jag kommer köra knäböj på fisvikter. Jag vill inte skrämma någon och jag är inte läkare så ni får ta mitt dravel med en nypa salt, men jag skulle vara extremt försiktig och helt utesluta stångrodd och marklyft från mitt program, om jag tidigare haft ryggskott. Risken är att det kommer tillbaka och förmodligen också blir värre än var det var innan. Det är iaf min erfarenhet. Varje ryggskott har varit värre än det tidigare. Jag skulle också vilja rekommendera att ni tecknar en privat sjukvårdsförsäkring.
Läkarvården i Sverige är under all kritik, utan den här försäkringen så skulle jag fått vänta ca 1 - 1,5 år innan det var aktuellt med en operation. Det kostar bara några hundralappar per månad och det kan det vara värt.
/TapOutByDeadlift