Så du tycker att det är jämnförbara former av förtryck?
Att det står fel andel kvinnor på låtbidrag och judarnas situation?
Den senare mer förtryckta gruppe har väl visserligen lyckats vinna flest nobelpris och fört farm mänskliga kunskapen längre än någon annan grupp... trots större förtrcyk och då menar jag riktigt förtryckt, inte att de väljer att jobba kortare arbetsveckor
Det är olika slags förtryck. Och det råkar finnas fler och mer systematiskt förtryckta grupper här i landet än dessa mångtaliga nobelpristagare. Inget ont om dom.
Dessutom kan man ju motverka flera saker samtidigt. Lika rätt i samhället OCH tvåstatslösning är båda fullt möjligt att tänka på under en medeltung arbetsvecka.
Jag kan infoga en bild på yngre och lite äldre män som fastnat i tonårsmentalitet. Med gamnackar, framför en datorskärm med övergenomsnittlig upplösning, streamandes porr. Försmådda älskare som ventilerar sin frustration på internet. Utan att kunna ta sig ur sin negativa spiral av bitterhet och känsla av berättigande.
Men det gör jag inte.
Nu är jag ganska ensam om min ståndpunkt i den här tråden och har exponerat mig en del. Vilket ni har slagit ner på.
Kan jag nu inte få höra det där om hur du och ni känner er förtryckta? Vågar ni det? Iaf jag ska vara försiktig med nedlåtande ord.
Är d
Kan jag nu inte få höra det där om hur du och ni känner er förtryckta? Vågar ni det? Iaf jag ska vara försiktig med nedlåtande ord.
* Högre ställda krav för samma utbildningsplatser
* Laglig rätt att specifikt diskriminera oss
* Större personligt moraliskt ansvar om vi gör brott.
* Högre krav på hur vi beter oss
* Vi får inte organisera oss specifikt för oss själva.
Jag kan fortsätta, men jag misstänker att det skulle vara för döva öron.
Det är olika slags förtryck. Och det råkar finnas fler och mer systematiskt förtryckta grupper här i landet än dessa mångtaliga nobelpristagare. Inget ont om dom.
Dessutom kan man ju motverka flera saker samtidigt. Lika rätt i samhället OCH tvåstatslösning är båda fullt möjligt att tänka på under en medeltung arbetsvecka.
Så din ståndpunkt är att kvinnor är mer förtryckta än judiska personer?
Är kvinnor mer förtryckta än afrosvenskar? Mer än transpersoner?
Finns det någon bild som du använder för att veta vem som är mest förtryckt?
Citat:
Ursprungligen postat av d1anny2
Är det viktigt för dig att veta?
Jag kan infoga en bild på yngre och lite äldre män som fastnat i tonårsmentalitet. Med gamnackar, framför en datorskärm med övergenomsnittlig upplösning, streamandes porr. Försmådda älskare som ventilerar sin frustration på internet. Utan att kunna ta sig ur sin negativa spiral av bitterhet och känsla av berättigande.
Men det gör jag inte.
Men det gjorde du ju nu.. kanske inte en bokstavlig bild.
Konstigt sätt att argumentera.
Vem bryr sig om medelmåttor? Inom musik är män överlägsna, så enkelt är det. Allt från Bach, Beethoven, Mozart, Wagner, Tjaikovskij, Parker, Coltrane, Elvis, Beatles, Stones, Nirvana, Maiden osv i all oändlighet. Men visst, låt oss lyssna på Kate Bush och varför inte Kicki Danielsson och njuta av medelmåttighet.
Ett bra exempel på en duktig kvinnlig låtskrivare och artist är Dolly Parton.
Tittar man tillbaka på dina tidigare exempel så kan man nog anta att man inte har haft samma möjligheter och därför är det svårt att veta.
Citat:
Maria Anna (Marianne) Mozart was born in Salzburg. When she was seven years old, her father Leopold Mozart started teaching her to play the harpsichord. Leopold took her and Wolfgang on tours of many cities, such as Vienna and Paris, to showcase their talents. In the early days, she sometimes received top billing, and she was noted as an excellent harpsichord player and fortepianist.
However, given the views of her parents, prevalent in her society at the time, it became impossible as she grew older for her to continue her career any further. According to New Grove, "from 1769 onwards she was no longer permitted to show her artistic talent on travels with her brother, as she had reached a marriageable age."[1] Wolfgang went on during the 1770s to many artistic triumphs while traveling in Italy with Leopold, but Marianne stayed at home in Salzburg with her mother. She likewise stayed home with Leopold when Wolfgang visited Paris and other cities (1777–1779) accompanied by his mother.
There is evidence that Marianne wrote musical compositions, as there are letters from Wolfgang praising her work, but the voluminous correspondence of her father never mentions any of her compositions, and none have survived.[1]
Ort: Mitt privata universum, och du är inte inbjuden
Inlägg: 2 637
Citat:
Ursprungligen postat av MasterChief
Vem bryr sig om medelmåttor? Inom musik är män överlägsna, så enkelt är det. Allt från Bach, Beethoven, Mozart, Wagner, Tjaikovskij, Parker, Coltrane, Elvis, Beatles, Stones, Nirvana, Maiden osv i all oändlighet. Men visst, låt oss lyssna på Kate Bush och varför inte Kicki Danielsson och njuta av medelmåttighet.
Inte bara musiken män är bäst, kolla på dom bästa påvarna, inte en enda kvinna finns där heller!
Minst sagt larvigt att jämföra kvinnor och män inom musik då det knappt varit 50 år som det anses OK för kvinnor att ha en likställd karriär som män.
Jag hävdar inte att män eller kvinnor är lika bra på just "musik" kan mycket väl vara att ena är bättre än andra, men att urvalet minst sagt gjort att män bör vara överrepresenterade.
__________________
There can be only ONE...
Citat:
Ursprungligen postat av Tricklev
Söta tjejer är dom man tänker på när man är lite småkär allmänt och saknar någon. -
Snygga brudar är dom man tänker på medans man knullar sin söta tjej så aggresivt man kan, samtidigt som man hatar henne för att hon inte är snygg nog.
Så din ståndpunkt är att kvinnor är mer förtryckta än judiska personer?
Är kvinnor mer förtryckta än afrosvenskar? Mer än transpersoner?
Finns det någon bild som du använder för att veta vem som är mest förtryckt?
Men det gjorde du ju nu.. kanske inte en bokstavlig bild.
Konstigt sätt att argumentera.
Man / Kvinna är den översta kategorin. Sedan är afrosvensk, jude, andra generation etc underkategorier. Så jag ser ett värde i att undanröja skillnader så tidigt så möjligt i kategoriseringsträdet.
Är det konstig argumentering? Det lades upp en bild på män med ovanliga hårfärger och det antyddes att jag var en av dem. Jag gjorde så i text och försökte frammana en bild av ett perspektiv som är mycket smalt och orelaterat till många andras syn och upplevelser.
* Större personligt moraliskt ansvar om vi gör brott.
* Högre krav på hur vi beter oss
* Vi får inte organisera oss specifikt för oss själva.
Jag kan fortsätta, men jag misstänker att det skulle vara för döva öron.
Nädå. Jag läser och lyssnar, tror på din upplevelse.
Men hur vill du organisera dig? Ett fack eller förening för män eller vad?
Jag tror att pendeln i sin resa mot mitten slår över en aning åt andra hållet. Det är oundvikligt menar jag. Och ser man historiskt är det en kort period detta äger rum.
Återigen har killar haft fritt spelrum för många tråkiga beteenden och egenskaper. Nu är det ökad disciplin och fokus, vilket troligen måste till för att vi ska förändra oss och vilja göra det.
* Högre ställda krav för samma utbildningsplatser
* Laglig rätt att specifikt diskriminera oss
* Större personligt moraliskt ansvar om vi gör brott.
* Högre krav på hur vi beter oss
* Vi får inte organisera oss specifikt för oss själva.
Jag kan fortsätta, men jag misstänker att det skulle vara för döva öron.
På den här linjen känner jag för att dela tre egna erfarenheter som påverkat mig väldigt mycket.
Lägger dem inom spoiler så kan ev. intresserade läsa. Känner inte att jag bär offerkofta, fortsätter köra på men nog har det varit jobbigt emellanåt.
1. Arbetssökande ung man efter gymnasiet 2010. Får pendla med tåg 20 enkel riktning till annan orts arbetsförmedling där jag ska infinna mig 6 timmar per dag och spamma stackars arbetsgivare med CV. Får 60 kr / dag för detta. Börjar sedan praktik på en lantligt belagd dykskola där jag hjälper till att bära / rengöra utrustning, tuber mm, målar om deras lada, klipper stora ytor gräsmatta etc. 10 kr i timmen.
2. Saknar 10 hp i termin 4 av sjukgymnastutbildning. Nekas att gå ut i praktik. Har inför detta kontaktat arbetsförmedling och studievägledare på universitet, studievägledaren intygar att jag kommer få uppehälle. Är inkomstlös i 4 månader, arbetssökande i 3 (jobbar i 1 månad men lönen får man efter 2). Nekas stöd av arbetsförmedling / socialförvaltning eftersom jag studerar. Nekas studiestöd av CSN eftersom jag inte läser några poäng.
3. Går in i väggen på arbetsplats där jag haft reumatisk öppenvård, intensivvårdsavdelning 50% vardera samt medicinavdelning 1x / vecka och ansvar för akuten som larmar då och då.
Långt i efterhand visar det sig att jag samtidigt har svår sömnapne med 36 uppehåll per timma varav 5-6 st är över 1 minut.
Jag jobbar 40 timmars vecka och sover, inget annat. Ibland äter jag inte ens middag utan bara somnar. Träffar inga människor på fritiden, tränar inte, gör ingenting, bara sover eller ligger i sängen och vilar och är så trött att det nästan värken i kroppen. Kör på i ca 6 veckor innan jag uppsöker vård där jag sakligt beskriver mina symtom, tänkte innan dess att det var tungt med ny anställning eller något.
Får höra av läkaren att jag bör banta, sluta dricka (?) och fortsätta arbeta, då arbete är bra mot depression. Till saken hör att jag har 4 månader gamla prover som visar på något sviktande levervärden, så läkaren kommer fram till att jag garanterat är alkoholist som inte vill arbeta.
Jobbar på 4 veckor till och uppsöker vård igen, har vid det här laget tankar på att ta livet av mig och börjar gråta hos läkaren. Redogör för exakt samma symtom i.ö som vid mitt tidigare besök. Får 2 veckors sjukskrivning och antidepressiva. Här ber jag om undersökning av sömnapne och ultraljud av lever, för jag har en oro att jag har levercancer och i bästa fall kanske fettlever, eftersom jag vet att jag inte dricker. Nekas båda.
Jag mår något bättre av två veckors vila eftersom jag vid det här laget försöker mäta hur mycket jag sover varje dag, men det är rätt omärkbart. Redogör detta för läkare som fortsätter hävda linjen depression. Jobbar på i några veckor till, blir precis lika illa igen och då skiter jag i att ens gå till jobbet och är väldigt orolig för min hälsa då jag känner att jag blir sämre, inte bättre. Träffar läkare igen som fortsätter hävda att jobb är bra mot depression. Som jag minns det så byter jag vårdcentral efter detta och lyckas tjata mig till prov av sömnapné samt ultraljud av lever. Till slut testas min sömnapné efter 5 månaders symtom, efter 7 månader får jag min CPAP. Efter 2-3 veckor med CPAP så börjar jag få någorlunda ork igen. 6 månader efter att jag först bad om det får jag ultraljud av min lever, visar sig att jag har fettlever. Vid det laget har jag bytt läkare 4 gånger och vårdcentral 2 gånger, de har fortsatt hävda depression i grunden.
Trots att jag för läkarna berättat att jag vid symtomens början tränade, hade ett socialt liv och var glad och lättad över att till slut ha gjort klart min utbildning.
Jag vet inte om jag "bara har haft otur" med läkare eller om de flesta är inkompetenta. Jag tror att de flesta är väldigt överarbetade, de är iaf nästan i gemen dåliga lyssnare och verkar inte särskilt analytiska. I min erfarenhet som kollega och som patient. Jag fick inget stöd av läkare som jag själv inte bad om, och jag fick sköta min utredning själv (i journalerna ser det dock ut som att läkarna listat ut sömnapné och fettlever).
Detta är de kontakter jag haft med myndigheter som vit man. Jag känner mig inte priviligerad.
Jag är inte längre stolt över att arbeta i vården utan skäms lite via proxy över hur illa det är ställt. Covid-19 är bara ännu ett tecken på hur illa det ligger till.
Jag upplever inte att jag blivit lyssnad på trots att jag är vit man. Jag tror snarare att myndigheter inte direkt lyssnar eller har tid att bry sig om människor punkt, oavsett hudfärg eller kön. Det är synd, men att snöa in sig på en (till synes) falsk sanning som vit mans privilegie ser kontraproduktivt ut.
Detta kanske är off-topic, sorry i så fall. Jag är mest så trött på snack om privilegie hit och dit, det är så väldigt abstrakt. Detta är de exempel jag har att ge där jag haft kontakt med myndigheter. Vad gäller betyg i skola har jag fått de betyg jag förtjänat och vad jag har sett så har mina kurskompisar det med. Likadant med lön.
Jag skulle uppskatta om någon feminist på brädan kunde dela exempel svart på vitt där de förfördelats pga kön.
Jag tror att den kan överleva om den får tillräckligt mycket konstgjord andning:
The bodybuilding industry is a scam meant to prey on your insecurities for the purpose of selling you worthless, overpriced supplements, while showing off bodybuilders with enough prescription and or illegal drugs in them to stock a pharmacy.
På den här linjen känner jag för att dela tre egna erfarenheter som påverkat mig väldigt mycket.
Lägger dem inom spoiler så kan ev. intresserade läsa. Känner inte att jag bär offerkofta, fortsätter köra på men nog har det varit jobbigt emellanåt.
[ER]
Något säger mig att du inte hade blivit inkomstlös i månader om du inte var en vit man. Något säger mig att du hade blivit sjukskriven längre än 2 veckor om du inte var en vit man. Något säger mig att med din sjukdomshistorik och situation, att hade du inte vart en vit man utan en brun man hade du kunnat åtnjuta livstids kravlös försörjning.
På den här linjen känner jag för att dela tre egna erfarenheter som påverkat mig väldigt mycket.
Lägger dem inom spoiler så kan ev. intresserade läsa. Känner inte att jag bär offerkofta, fortsätter köra på men nog har det varit jobbigt emellanåt.
Det där låter inte roligt. Har du lyckas förbättra dina levervärden?
Ort: Mitt privata universum, och du är inte inbjuden
Inlägg: 2 637
Citat:
Ursprungligen postat av BelowAverage
På den här linjen känner jag för att dela tre egna erfarenheter som påverkat mig väldigt mycket.
Lägger dem inom spoiler så kan ev. intresserade läsa. Känner inte att jag bär offerkofta, fortsätter köra på men nog har det varit jobbigt emellanåt.
1. Arbetssökande ung man efter gymnasiet 2010. Får pendla med tåg 20 enkel riktning till annan orts arbetsförmedling där jag ska infinna mig 6 timmar per dag och spamma stackars arbetsgivare med CV. Får 60 kr / dag för detta. Börjar sedan praktik på en lantligt belagd dykskola där jag hjälper till att bära / rengöra utrustning, tuber mm, målar om deras lada, klipper stora ytor gräsmatta etc. 10 kr i timmen.
2. Saknar 10 hp i termin 4 av sjukgymnastutbildning. Nekas att gå ut i praktik. Har inför detta kontaktat arbetsförmedling och studievägledare på universitet, studievägledaren intygar att jag kommer få uppehälle. Är inkomstlös i 4 månader, arbetssökande i 3 (jobbar i 1 månad men lönen får man efter 2). Nekas stöd av arbetsförmedling / socialförvaltning eftersom jag studerar. Nekas studiestöd av CSN eftersom jag inte läser några poäng.
3. Går in i väggen på arbetsplats där jag haft reumatisk öppenvård, intensivvårdsavdelning 50% vardera samt medicinavdelning 1x / vecka och ansvar för akuten som larmar då och då.
Långt i efterhand visar det sig att jag samtidigt har svår sömnapne med 36 uppehåll per timma varav 5-6 st är över 1 minut.
Jag jobbar 40 timmars vecka och sover, inget annat. Ibland äter jag inte ens middag utan bara somnar. Träffar inga människor på fritiden, tränar inte, gör ingenting, bara sover eller ligger i sängen och vilar och är så trött att det nästan värken i kroppen. Kör på i ca 6 veckor innan jag uppsöker vård där jag sakligt beskriver mina symtom, tänkte innan dess att det var tungt med ny anställning eller något.
Får höra av läkaren att jag bör banta, sluta dricka (?) och fortsätta arbeta, då arbete är bra mot depression. Till saken hör att jag har 4 månader gamla prover som visar på något sviktande levervärden, så läkaren kommer fram till att jag garanterat är alkoholist som inte vill arbeta.
Jobbar på 4 veckor till och uppsöker vård igen, har vid det här laget tankar på att ta livet av mig och börjar gråta hos läkaren. Redogör för exakt samma symtom i.ö som vid mitt tidigare besök. Får 2 veckors sjukskrivning och antidepressiva. Här ber jag om undersökning av sömnapne och ultraljud av lever, för jag har en oro att jag har levercancer och i bästa fall kanske fettlever, eftersom jag vet att jag inte dricker. Nekas båda.
Jag mår något bättre av två veckors vila eftersom jag vid det här laget försöker mäta hur mycket jag sover varje dag, men det är rätt omärkbart. Redogör detta för läkare som fortsätter hävda linjen depression. Jobbar på i några veckor till, blir precis lika illa igen och då skiter jag i att ens gå till jobbet och är väldigt orolig för min hälsa då jag känner att jag blir sämre, inte bättre. Träffar läkare igen som fortsätter hävda att jobb är bra mot depression. Som jag minns det så byter jag vårdcentral efter detta och lyckas tjata mig till prov av sömnapné samt ultraljud av lever. Till slut testas min sömnapné efter 5 månaders symtom, efter 7 månader får jag min CPAP. Efter 2-3 veckor med CPAP så börjar jag få någorlunda ork igen. 6 månader efter att jag först bad om det får jag ultraljud av min lever, visar sig att jag har fettlever. Vid det laget har jag bytt läkare 4 gånger och vårdcentral 2 gånger, de har fortsatt hävda depression i grunden.
Trots att jag för läkarna berättat att jag vid symtomens början tränade, hade ett socialt liv och var glad och lättad över att till slut ha gjort klart min utbildning.
Jag vet inte om jag "bara har haft otur" med läkare eller om de flesta är inkompetenta. Jag tror att de flesta är väldigt överarbetade, de är iaf nästan i gemen dåliga lyssnare och verkar inte särskilt analytiska. I min erfarenhet som kollega och som patient. Jag fick inget stöd av läkare som jag själv inte bad om, och jag fick sköta min utredning själv (i journalerna ser det dock ut som att läkarna listat ut sömnapné och fettlever).
Detta är de kontakter jag haft med myndigheter som vit man. Jag känner mig inte priviligerad.
Jag är inte längre stolt över att arbeta i vården utan skäms lite via proxy över hur illa det är ställt. Covid-19 är bara ännu ett tecken på hur illa det ligger till.
Jag upplever inte att jag blivit lyssnad på trots att jag är vit man. Jag tror snarare att myndigheter inte direkt lyssnar eller har tid att bry sig om människor punkt, oavsett hudfärg eller kön. Det är synd, men att snöa in sig på en (till synes) falsk sanning som vit mans privilegie ser kontraproduktivt ut.
Detta kanske är off-topic, sorry i så fall. Jag är mest så trött på snack om privilegie hit och dit, det är så väldigt abstrakt. Detta är de exempel jag har att ge där jag haft kontakt med myndigheter. Vad gäller betyg i skola har jag fått de betyg jag förtjänat och vad jag har sett så har mina kurskompisar det med. Likadant med lön.
Jag skulle uppskatta om någon feminist på brädan kunde dela exempel svart på vitt där de förfördelats pga kön.
Fan vad jobbigt :/
Har nära släkt som varit med om typ samma sak, dvs. klagat och bett om röntgen som sen visat sig vara tumör när den 3:e läkaren till sist gick med på att kolla. Klart som fan man tappar förtroende och inte vill bo kvar i landet (han lämna Sverige) där man i princip dör om man själv inte tvingar fram korrekt vård...
Sen att vita män är så privilegierade att man ska be om ursäkt för allt är löjligt. I princip "alla" utsätts för fördomar åt ena eller andra hållet. Vissa saker kanske synes små, men knappast kul för en vit person att höra den bara fått jobbet pga. den är vit, samma sak för en svart person... Asiater som får höra att de är duktiga på matte, kul för dom som suger på det...
Men visst, vita ska be om ursäkt för att USA hade slavar, trots att det dog mest vita under innebördeskriget för att avskaffa skiten, eller trots att majoriteten innan inte ägt slavar...
__________________
There can be only ONE...
Citat:
Ursprungligen postat av Tricklev
Söta tjejer är dom man tänker på när man är lite småkär allmänt och saknar någon. -
Snygga brudar är dom man tänker på medans man knullar sin söta tjej så aggresivt man kan, samtidigt som man hatar henne för att hon inte är snygg nog.
Ser detta som väldigt privat och det är anledningen till att jag varit rätt inaktiv på forumet på sistone. Nu har det börjat vända, jag känner mig mindre som en loser och kan börja prata om det.
Det är i mina ögon ganska bra exempel, och de erfarenheterna är anledningen till varför jag blir väldigt provocerad av att få höra hur priviligerad jag är som är vit och man. Det är sjukt smaklöst och det börjar bli dags att ge konkreta exempel istället för att bara slänga ur sig att människor som man inte vet någonting om är priviligerade.
Citat:
Ursprungligen postat av trädgårdsmöbel
Något säger mig att du inte hade blivit inkomstlös i månader om du inte var en vit man. Något säger mig att du hade blivit sjukskriven längre än 2 veckor om du inte var en vit man. Något säger mig att med din sjukdomshistorik och situation, att hade du inte vart en vit man utan en brun man hade du kunnat åtnjuta livstids kravlös försörjning.
Kanske. Det känns väldigt märkligt för mig när jag arbetat som sjukgymnast i hemsjukvården tidigare och flera gånger mött arabiska och afrikanska män och kvinnor som levt i Sverige i mer än 7 år och knappt pratar ett ord svenska, inte arbetar men ändå har råd med lägenhet, tv, mat och dylikt.
Vad för mental gymnastik man får utföra för att konstatera att jag har mer privilegie än dem eftersom jag är vit man vet jag inte.
"Ett privilegium, är en exklusiv rättighet som ges till en viss person eller grupp av staten eller annat organ som kan utdela sådant."
Så definieras privilegie på wikipedia
Det jag vet är att om jag inte hade haft min mor och systers fantastiska stöd hade jag hängt mig vid exempel 3. Utan tvekan. Det var enbart för dem jag inte gav upp och jag fick inget stöd av samhället. Det får mig att undra vad som händer med de unga män som råkar ha oturen att inte ha en stöttande familj. Jag antar att de kanske är de där siffrorna i suicidstatistiken.
Citat:
Ursprungligen postat av Klein
Det där låter inte roligt. Har du lyckas förbättra dina levervärden?
Någorlunda, sen jag fick CPAP:en har det bättrats och nu orkar jag laga bättre mat och röra mig mer igen så det går åt rätt håll.
Jag tror att den kan överleva om den får tillräckligt mycket konstgjord andning:
The bodybuilding industry is a scam meant to prey on your insecurities for the purpose of selling you worthless, overpriced supplements, while showing off bodybuilders with enough prescription and or illegal drugs in them to stock a pharmacy.
2020-05-31, 08:29
Linjär visning
