Militärmetoder för att bygga disciplin & psyke

[Starke75an]

Tycker ändå du är på rätt väg.

Sen har man som militär alltid med sig utrustningen.

Antingen i form av stridspackning. Eller annan typ av packning som när jag gick fältjägarnas fjällmarch. Den bestod av knäppetält, sovsäck och mat för en vecka samt kläder, spade mm mm. Då anpassad för överlevnad i fjällmiljö.

Gör en sån ryggsäck och du har allt för att klara en vecka utan kontakt med samhället.

[MaxTheMarketer]

Ursprungligen postat av svenbanan

Har du aldrig upplevt svenskt väder tidigare eller? Det spelar väl ingen roll om man gör nåt inom det militära eller inte. Blir man blöt så kyls kroppen ner snabbare och så drabbas man till slut av hypertermi och så dör man.

Det får väl typ vara 20 grader eller varmare för att man inte ska må så bra av att bli blöt.

EDIT: Ifall du håller igång kroppen så blir du varm och kan hålla dig ifrån hypertermi ett tag. Så det kvittar om du blir blöt under en promenad på en timme eller två, om du går hem till en varm dusch. Ifall du inte har tillgång till ombyte eller skydd så måste du hålla kroppen igång tills dess att du torkat ut kläderna.

Jovars, jag har en tendens att bli enkelspårig i mitt tänkande och glömma bort basic stuff ibland. Min premiss var i vilken utsträckning, "mind over matter" applicerade här. Dvs., härda i kylan för att kunna få tid att kunna bli varm. T.ex. som i isvaksövningarna där du måste kunna fokusera psyket istället för att få panikslag över den plötsliga iskalla kylan. Självfallet är det optimala att inte hamna i ett isvak till att börja med!

[MaxTheMarketer]

Ursprungligen postat av Starke75an

Tycker ändå du är på rätt väg.

Sen har man som militär alltid med sig utrustningen.

Antingen i form av stridspackning. Eller annan typ av packning som när jag gick fältjägarnas fjällmarch. Den bestod av knäppetält, sovsäck och mat för en vecka samt kläder, spade mm mm. Då anpassad för överlevnad i fjällmiljö.

Gör en sån ryggsäck och du har allt för att klara en vecka utan kontakt med samhället.

Det vore faktiskt en intressant utmaning. Jag bor cirka 50 meter från ett elljusspår som har olika avvikande stigar upp mot "the wilderness". På så vis kan man "simulera" minimala kontakt med samhället. Å andra sidan så kanske denna "simulering" förstör hela träningsbiten med att "leva i ovisshet"?

[micke81]

Jo menar PTSD.
Ingen av utbildningarna är nedbrytande,de bygger upp men precis som med styrke/konditionsträning så krävs periodisering och framförallt återhämtning för att få önskvärda resultat över tid och det gäller inte bara dom hårdare förbanden det gäller alla.

[MaxTheMarketer]

Idag gjorde jag något relativt mentalt utmanande (var inte fysiskt jobbigt): bar upp en hel 5-sitsig soffa själv (128 kg totalt i paketet). Ska slänga upp bilder snart. Allt kom i en och samma feta 2 meter höga kartong på en pall.

Jag ringde först en "vän" och frågade om han kunde hjälpa mig, och jag hade redan pratat med han igår om det och idag på morgonen, men då skulle han ha typ 500 kr (kostade annars 1800 kr om man lade till inbärning vid beställning, bara soffan kostade typ 5,5 lax så ej värt imho). Vissa är vänner och andra är vänner när det passar visst...

Hursomhelst så börjar jag då med att riva försiktigt bort kartongen för att kunna se hur jag kan bära in moduler i taget. Jag märker att jag kan ta några kuddar. Fast innan jag börjar så vickar jag fram den 128 kgs tunga 2 meter höga kartongen på pallen så att jag kan lägga in den vid porten. Vädret var mulet så ingen risk för regn eller hög luftfuktighet.

Sedan började jag ta de moduler som jag kunde i taget: kuddar som väger ca 5 kg st, något ryggstöd som vägde ca 20 kg, någon någon armdel som vägde 10 kg, divankudde som vägde lite mer än 5 kg. Sista och tyngsta delen var såklart divanen som vägde minst 40 kg. Våning 3 bars allt upp till.

Jag är stolt över att jag tog mig an detta til synes monster. Lustiga var att snubben som lämnade av pallen med soffan sa oxå, "du måste nog ringa någon som kan komma och hjälpa dig". Det mesta kan man göra här i världen själv om man bara ger sig fanken på och slutar vara så beroende av att ha det så bekvämt hela tiden.

Over and out.

[svenbanan]

Ursprungligen postat av MaxTheMarketer

Idag gjorde jag något relativt mentalt utmanande (var inte fysiskt jobbigt): bar upp en hel 5-sitsig soffa själv (128 kg totalt i paketet). Ska slänga upp bilder snart. Allt kom i en och samma feta 2 meter höga kartong på en pall.

Jag ringde först en "vän" och frågade om han kunde hjälpa mig, och jag hade redan pratat med han igår om det och idag på morgonen, men då skulle han ha typ 500 kr (kostade annars 1800 kr om man lade till inbärning vid beställning, bara soffan kostade typ 5,5 lax så ej värt imho). Vissa är vänner och andra är vänner när det passar visst...

Hursomhelst så börjar jag då med att riva försiktigt bort kartongen för att kunna se hur jag kan bära in moduler i taget. Jag märker att jag kan ta några kuddar. Fast innan jag börjar så vickar jag fram den 128 kgs tunga 2 meter höga kartongen på pallen så att jag kan lägga in den vid porten. Vädret var mulet så ingen risk för regn eller hög luftfuktighet.

Sedan började jag ta de moduler som jag kunde i taget: kuddar som väger ca 5 kg st, något ryggstöd som vägde ca 20 kg, någon någon armdel som vägde 10 kg, divankudde som vägde lite mer än 5 kg. Sista och tyngsta delen var såklart divanen som vägde minst 40 kg. Våning 3 bars allt upp till.

Jag är stolt över att jag tog mig an detta til synes monster. Lustiga var att snubben som lämnade av pallen med soffan sa oxå, "du måste nog ringa någon som kan komma och hjälpa dig". Det mesta kan man göra här i världen själv om man bara ger sig fanken på och slutar vara så beroende av att ha det så bekvämt hela tiden.

Over and out.

Vad är poängen med dessa inlägg?

Inte för att jag vill "regna på din parad", men tycker du verkligen att det är en stor bedrift att bära upp en drös kuddar och en sängbotten till tredje våningen?

Det lär inte ha så mycket effekt på att "härda ditt psyke" och sådant i alla fall. Det är väl kanske en del i en normal utveckling som människa att man sakta men säkert kommer underfund med att man faktiskt kan använda kroppen till relativt jobbigt arbete och att man inte behöver be pappa om hjälp med allting. Men jag trodde det var nåt som de flesta insåg nån gång under tonåren.

tycker dina inlägg i denna tråden är minst sagt förbryllande.

[MaxTheMarketer]

Återigen: vad som är vedertaget i din värld behöver inte vara det i andras. I min värld, än så länge, är det en bedrift att bära upp allt det själv, ja. Om det är något de flesta insåg nån gång under tonåren borde snubben, som såg äldre ut än mig, som ha lastat av pallen inte sagt något om att "jag borde ringa en vän om hjälp" utan bara sagt, "lycka till".

För min del handlar det om att inte vara så jävla bekväm (eller lat) vilket jag oftast är. Säkerligen kommer det ej att ha någon effekt i utsträckning som jägarsoldater får. Men det ger ändå en "erfarenhet" som alltid går att luta sig tillbaka på så fort man blir lat inom något, "jag har gjort värre saker". Jag är stolt över "bedriften" för jag har alltid fått flytthjälp.

Människan väljer vägen med minst motstånd (eng. the path of least resistance) så därför måste man aktivt valfritt välja motstånd om man vill göra sig redo på när man faktiskt får motstånd mot sig ofrivilligt.

Min 50+ åriga farsa tycker att en mil promenad är "wow" medan jag tycker det är "meh, endast godkänt". Två mil eller längre är "wow" i mina öron, medan det kanske är något helt annat för dig.

[Alexton]

Kan du inte bara anmäla dig till hemvärnet så du får en light version av armen ?
Du skulle säkert tycka det var intressant. Men du slipper mycket bullshit som finns med i armen.

[svenbanan]

Ursprungligen postat av MaxTheMarketer

Återigen: vad som är vedertaget i din värld behöver inte vara det i andras. I min värld, än så länge, är det en bedrift att bära upp allt det själv, ja. Om det är något de flesta insåg nån gång under tonåren borde snubben, som såg äldre ut än mig, som ha lastat av pallen inte sagt något om att "jag borde ringa en vän om hjälp" utan bara sagt, "lycka till".

För min del handlar det om att inte vara så jävla bekväm (eller lat) vilket jag oftast är. Säkerligen kommer det ej att ha någon effekt i utsträckning som jägarsoldater får. Men det ger ändå en "erfarenhet" som alltid går att luta sig tillbaka på så fort man blir lat inom något, "jag har gjort värre saker". Jag är stolt över "bedriften" för jag har alltid fått flytthjälp.

Människan väljer vägen med minst motstånd (eng. the path of least resistance) så därför måste man aktivt valfritt välja motstånd om man vill göra sig redo på när man faktiskt får motstånd mot sig ofrivilligt.

Min 50+ åriga farsa tycker att en mil promenad är "wow" medan jag tycker det är "meh, endast godkänt". Två mil eller längre är "wow" i mina öron, medan det kanske är något helt annat för dig.

Om man är otränad så kan man inte springa 10km eftersom det är för jobbigt. Man är tvungen att gå stora delar av sträckan.

Så istället börjar man med att jogga nån enstaka kilometer. Det klarar nästan alla som inte är väldigt överviktig eller har nåt seriöst fel. Då man gjort detta ett par gånger i veckan och långsamt ökat på distansen man joggar så kanske man klarar av att jogga 6-7km.

Då kanske man tar några vilodagar och sedan försöker man springa hela milen. Det kanske är svinjobbigt och man måste verkligen plåga sig för att orka fortsätta springa hela vägen. Men man grejar det till slut trots att det känns som att man ska spy sista kilometern.

Då tycker jag det är en bedrift att man tagit sig runt hela milen löpandes, trots att det kanske tog 70min och inte var mycket till tid.

Dessutom var det något av en bedrift att man körde all den där tråkiga joggingen flera gånger i veckan under ett par månader. Även om de enskilda passen inte egentligen var så extremt besvärliga. Men för någon som aldrig löptränat förut så kan det vara nog så eländigt att behöva göra detta flera veckor.

Det jag "hänger upp mig" på är att du verkar tycka att du utfört en bedrift för att du gjort det första lugna joggingpasset på 1-2km. Det är den vibben jag får från din text i alla fall.

Du skrev ju tom själv att det inte var särskilt tungt rent fysiskt.

[Rikard Jansson]

Vi i vår pluton hade det ganska lätt tydligen, vet inte vad man kan anta att genomsnittssvårighetsgraden är men antar att det inte blir så mycket kärvare än i boken "jag ska bli jägare" som du kan läsa för att få reda på lite, men det är svårt att sätta sig in i alla småsaker.

Det är inte direkt enskilda saker som är segt, vi hade ibland fyspass där vi t.ex. en gång skulle hoppa jämfota upp för en lång backe och sen springa ner i 3 timmar. Spydde som en gris. Men det var på en i övrigt fin dag på garnisonen.

Det är värre att efter att ha varit utan mat i några dagar ute i fält där allt är blött och man har frusit i några dagar och inte fått sova mer än några timmar per natt att mitt i natten behöva riva tältet, packa ihop det, gå några mil, bygga upp det med allt vad det innebär. Såna saker, ute i pissväder länge, flera dagar, i vintermörker med befäl som skriker och gormar på en samtidigt som man måste vara en "ledande personlighet" för att man annars åker ut p.g.a. icke lämplig tyckte iallafall jag var jobbigt.

Det är förhållandevis skitlätt att göra svåra och jobbiga saker när man är på topp, jämfört med att göra dem med ett leende och kämparglöd när man helst av allt vill lägga sig i ett dike och grina

Går inte direkt ta till sig förrän man upplevt det tyvärr, vill inte låta som en hipster eller nåt sånt utan det är bara så det är, allt känns så jävla hopplöst och motigt Är inte ett dugg mörkrädd men mörkret är nog fan nästan värst av allt i hur humöret påverkas.

[Nixon]

Ursprungligen postat av Alexton

Kan du inte bara anmäla dig till hemvärnet så du får en light version av armen ?
Du skulle säkert tycka det var intressant. Men du slipper mycket bullshit som finns med i armen.

Han måste dock genomföra GU, GU HV som är mellan 4-7 månader (såvida jag inte missat något i tråden och han redan genomfört vpl) så han kommer ändå få smaka på arméns dumheter .
Bäst blir det om han får en nybakad fänrik direkt från Hjälteskolan™ alt nån gammal avdankad stabsofficer som varit borta från trupp sedan tidigt 90-tal som ansvarig för utbildningen.

Alt genomföra GU-F HV om 135h, men då får han inte bära vapen.

[Alexton]

Ursprungligen postat av Nixon

Han måste dock genomföra GU, GU HV som är mellan 4-7 månader (såvida jag inte missat något i tråden och han redan genomfört vpl) så han kommer ändå få smaka på arméns dumheter .
Bäst blir det om han får en nybakad fänrik direkt från Hjälteskolan™ alt nån gammal avdankad stabsofficer som varit borta från trupp sedan tidigt 90-tal som ansvarig för utbildningen.

Alt genomföra GU-F HV om 135h, men då får han inte bära vapen.

Det är även en stor ekonomisk förlust, 4500:- i månaden är ju torftigt.

I legionen kommer du ut efter första basic som är 4 månader med runt 70k i fickan.

Känns konstigt att man inte tillåts använda vapen om du har 135h. Grundläggande vapenkunskap för pistol exempelvis är inte direkt avancerade grejer.
Det som tar tid är att lära sig strida i olika typer av miljö. Stadsstrid tar väl mest tid.

[Nixon]

Ursprungligen postat av Alexton

Det är även en stor ekonomisk förlust, 4500:- i månaden är ju torftigt.

Det är jäkligt lite pengar. Även om man räknar med premien efter avklarad utbildning. Och att man får hyra betald.

Ursprungligen postat av Alexton

I legionen kommer du ut efter första basic som är 4 månader med runt 70k i fickan.

Känns konstigt att man inte tillåts använda vapen om du har 135h. Grundläggande vapenkunskap för pistol exempelvis är inte direkt avancerade grejer.

My bad, det var jag som hade fel. Vart osäker och var tvungen att kolla upp. Och jo, vapentjänst ingår tydligen.

Huruvida det är något bra eller dåligt låter jag vara osagt.

Ursprungligen postat av Alexton

Det som tar tid är att lära sig strida i olika typer av miljö. Stadsstrid tar väl mest tid.

Nej, SiB är skitenkelt. Alla dör. Jämnt. Vill du vinna striden måste du som chef bara trycka in kött tills motståndaren får slut på sitt...eller ring en vän på Art .


Men skämt åsido, så ja. Strid tar tid att bli duktig på. Samt alla förarskolor eller utb till CLS osv.