Vad fasiken gör man åt ensamhet?

[Diomedea exulans]

Ursprungligen postat av Lafayette

Tack, nu känns det lite bättre. Han var 20 och jag är 27 så kändes som jag hade vuxit ifrån sånt lite grann, även om jag är en tv-spelsnörd.

Ursprungligen postat av Yes

Jag tror du provat fel. Du är rollspelsmaterial.

Vedervärdigaste jag har varit med om.

Att sitta där runt ett bord, ett gäng vuxna människor (eller tonåringar åtminstone), och låtsas att man är en alv eller nåt, och försöka ta det på fullaste allvar när en spelledare sitter och berättar om grejer som händer framför en i en fantasivärld. Och så ska man bli glad när ens låtsasalv låtsashittar en låtsasguldklimp, låtsasraggar upp en låtsastjej eller låtsasdödar en låtsasorc. Eller omvänt, man ska bli upprörd när ens låtsasalv blir låtsasskadad eller låtsasdör. Man kryper ju ur skinnet av cringe. Och eftersom spelledaren och medspelarna inte är talangfulla historieberättare och eftersom de hittar på saker på stående fot blir det i princip aldrig något intressant som händer i den där låtsasvärlden.

Vill man uppleva intressanta historier om alver och orcer - läs en bok, se på en film eller spela ett datorspel, där handlingen är påhittad och framförd av någon som faktiskt kan sin sak, och du slår två flugor i en smäll: Du lyckas faktiskt bli underhållen, och du slipper förgås av skam.

Jag har ägnat mig åt saker som jag älskar att göra, men som jag tvingats dölja för omvärlden eftersom de var så töntiga (t ex lyssna på min stora samling skäms-musik). Jag har ägnat mig åt saker som jag hatar att göra, men som jag tvingats göra för att de är coola (t ex gå på krogen). Men rollspel är det enda som jag tvingats göra fastän jag hatar det, och som jag tvingats dölja för att de är så satans töntigt. Mina enda vänner i högstadiet spelade rollspel hela dagarna, så jag fick vackert hänga med. Tre år satt jag fast i skiten.

Jag gav det verkligen ett ärligt försök. Jag försökte ryckas med i glädjeruset när mina tjugosidiga tärningar rullade rätt. Jag försökte känna mig engagerad när prinsen av Paris gav min vampyrlönnmördare ett viktig uppdrag. Men trots en närmast övermänsklig prestation lyckades jag inte trycka bort de två kolosserna som stod och tyngde ner min själ: Tristessen och skammen.

Men jag tror inte mina rollspelande år var helt bortkastade ändå - jag tror de gav mig nyttig träning i att dölja mina känslor. Jag fick mina rollspelande polare att tro att jag verkligen tyckte att det var ascoolt när de berättade att Games Workshop nästa månad skulle släppa en orc med styrka 7. Jag fick de vuxna i min närhet tro att jag verkligen hade roligt när de försökte trösta sig med att "fy fan vilken töntig aktivitet min son ägnar sig åt, men han har roligt åtminstone". Och, viktigast av allt, jag lyckades få mobbarna i skolan att tro att jag inte spelade rollspel alls, eller väldigt lite.

Mina tre år av rollspelande har lärt mig det mesta jag idag vet om manipulation.

[Lafayette]

Ett väldigt bra inlägg. Jag kunde verkligen känna ditt lidande. Något att fundera på när du ska rollspela nästa gång Rahf.

[Diomedea exulans]

Ursprungligen postat av Lafayette

Ett väldigt bra inlägg. Jag kunde verkligen känna ditt lidande. Något att fundera på när du ska rollspela nästa gång Rahf.

Det går inte att jämföra med tv-spel. Tv-spel är konstruerade för att vara roliga, där ett gäng experter suttit och gjort noga avvägningar mellan utmaningar och belöningar i spelet - och man ser allt framför sig. Rollspel är bara... Några vanliga snubbar som säger "nu händer det här" och "nu händer det här", och så får man försöka fantisera om det i huvudet.

Rahf verkar ju dock tillhöra de som tycker rollspel är roligt.

De flesta som prövar rollspel verkar tycka det är roligt. Det är väl mig det är fel på, antar jag.

[Rahf]

Ursprungligen postat av Lafayette

Ett väldigt bra inlägg. Jag kunde verkligen känna ditt lidande. Något att fundera på när du ska rollspela nästa gång Rahf.

Nix.

Vad ni tycker, och särskilt vad Dio tycker, behöver inte innebära att jag måste tycka eller känna samma sak. Det är varken rätt eller fel att känna bu eller bä för något djupt intresse, även för något folk rynkat pannan på som rollspel. Jag kan känna att det är kreativt och medryckande när man som grupp sitter och har en gemensam aktivitet alla är med på. Att man känner skam för någonting som inte direkt kan likställas med ett ohyggligt onanibehov varje gång man trampar på brunnslock, det kan jag för mitt liv inte fatta. Era inlägg får mig att fundera om vi är tillbaka i grundskolan igen.

Jag förstår heller inte varför någon skulle envisas med att fortsätta göra något om man nu hatar det. Man behöver heller inte låtsas som om man är exalterad över ens vänners djupgående intressen, men däremot kan man ha ett öppet sinne för saker.

Nä, pojkar, någon skam hittar ni inte här.

[Diomedea exulans]

Ursprungligen postat av Rahf

Vad ni tycker, och särskilt vad Dio tycker, behöver inte innebära att jag måste tycka eller känna samma sak. Det är varken rätt eller fel att känna bu eller bä för något djupt intresse, även för något folk rynkat pannan på som rollspel.

Självklart inte. Men rollspel är en sån där grej som folk försöker rycka med mig i med jämna mellanrum, och de verkar betrakta mina "nej" med ett "äh, kom igen nu, du kommer tycka det är kul när du prövar det". Som om jag sa nej bara för att jag var blyg, eller något. Därför är det en hjärtefråga för mig att visa för världen att det faktiskt finns människor på planeten som fullt och fast, från djupet av sin själ, oåterkalleligt känner ett djupt, aggressivt hat mot rollspel. Inte bara att de "är lite tjurskalliga och inte vågar pröva nya saker". Rollspelsälskare verkar ha allvarliga problem med att förstå att folk som jag existerar.

Dessutom är det skönt att prata om det, det här var ju ett trauma jag var med om i mina tonår. Jag känner mig redan lite bättre efter mina rant i den här tråden.

Ursprungligen postat av Rahf

Jag förstår heller inte varför någon skulle envisas med att fortsätta göra något om man nu hatar det.

Jag var tonåring, ensam och desperat efter sällskap.

Men jag lyckades ju bryta mig ifrån det när jag började gymnasiet.

[Rahf]

Här är skillnaden: du har testat det. Merparten av människor som tillfrågas har inte det.

[Diomedea exulans]

Ursprungligen postat av Rahf

Här är skillnaden: du har testat det. Merparten av människor som tillfrågas har inte det.

Fair enough.

[trädgårdsmöbel]

När jag spelade rollspel som barn fick jag nästan alltid vara spelledare. Det kunde vara kul någon gång, men det kändes nästan som hemläxa när jag satt där och planerade kampanjer och ritade kartor (och struntade i den riktiga hemläxan).

Det var en jäkla press det där. Om det var roligt eller ej hängde på mig (kändes det som åtminstone). Ingen annan ville vara den rollen, jag fick gnälla mig till att faktiskt få spela rollspel själv någon gång, och inte bara spelleda.

Fan vad glad jag blev när vettiga RPG-dator och tv-spel började dyka upp, jag hade slutat spela penna och papper då men det blev som "Sedär!" nu får jag faktiskt spela fkn rollspel och inte leda dem.

[Lafayette]

Ursprungligen postat av Rahf

Här är skillnaden: du har testat det. Merparten av människor som tillfrågas har inte det.

Självklart gillar man olika. Jag är inte alltid superseriös i mina inlägg, det kanske inte alltid framgår så tydligt.

[Captainwide]

Håller med Rahfen. Rollspel för mig är kul just för att det inte är något som är konstruerat. Det kan vara allt från ett seriöst äventyr till någon helt odräglig ful- saga.

Sen är ledaren i min grupp en brittisk doktorand i historia, känns som om det är Gandalf framför mig..

Sedan förstår jag att absolut att rollspel är något som inte lockar alla.

[wintersnowdrift]

OT: Jag har aldrig testat (bräd)rollspel, däremot lajv vilket jag ändå tycker ger lite fler nördpoäng iom att man måste sy sina kläder, bo i skogen och laga mat över öppen eld flera dygn i sträck. Det var för övrigt svinkul och jag hade inga problem att bli låtsasarg, låtsaskär eller låtsasrädd när jag fick spendera några timmar i orchernas fängelsehåla.

OnT: vet dock inte om jag skulle rekommendera lajv till en "vuxen", jag var 16-18 när jag höll på och de flesta var i åldrarna 16-25. Nördar är dock de allra bästa människorna så man bör absolut försöka hitta ett sådant umgänge!

Mina tips är annars 1. börja plugga och engagera dig i studentkåren, och/eller 2. hitta en organiserad aktivitet/idrott. Jag har flera gånger flyttat till nya städer utan något socialt umgänge men hittat likasinnade ffa genom idrotten. Styrkelyfts-/tyngdlyftningsklubbar som någon nämnde brukar vara fantastiskt välkomnande och sociala. Jag har även hållit på mycket med mountainbike och med löpning och genom detta hittat umgängen i olika städer jag bott i. Att sedan ta ett umgänge från "vara med på gemensam aktivitet" till "hänga en fredagkväll hemma hos varandra" tar kanske ett tag, men chansen att hitta någon man klickar med är ändå betydligt större via gemensamma fritidsintressen än t.ex. på jobbet, är min erfarenhet. Studentsammanhang är nästan ännu mer tacksamma - där är många nya och lika måna om att hitta nya vänner som du är. Lycka till!

[Raschmus]

Håller med många ovanstående.

Jag hade läst en kurs utöver arbetet på någon högskola, börjat med någon idrott oavsett vilken utsträckning, jag hade gått ut själv någon gång och druckit en öl (ljug och säg du väntar på en kompis och be om att få slå dig ner under tiden, senare låtsas du få ett samtal att han bangade och då har du förmodligen druckit 2-3 öl med ditt "nya gäng").

Önskar dig lycka till men tror det är många som tänker väldigt likt men man är typisk svensk och hoppas att den andra ska vara initiativtagande snarare än en själv.

[JohanOrving]

Tack för svaren jag fått! Jo då, jag har ju funderat på att plugga, det finns ju ett universitet här i Örebro, jag vet inget om hur bra det är och jag vet egentligen inte mycket alls om högskolestudier över huvud taget. Jag jobbar ju som drifttekniker just nu och har alltid varit intresserad av tekniska prylar, även om detta jobb börjar bli rätt trist nu och jag är sjuuukt trött på treskift, vilket i princip är mer regel än undantag inom detta fält.

Någon form av högskoleingenjör kanske skulle passa, jag läste ju natur på gymnasiet så jag har matten upp till E och Fysik B (enligt gamla systemet, men är behörig till ingenjörsstudier i alla fall sa någon), frågan är om man fan inte är för gammal och lurkig för att studera när man nästan är 30? Vad skulle kidsen säga när farfar kommer där? :p Annars kanske det vore en bra ide, åtminstone att testa på, kan ju kolla in det lite närmre.

Funderat lite mer på någon form av korpen också, gillar ju innebandy så något sådant kanske skulle passa!

[shut teh face]

Ursprungligen postat av JohanOrving

Tack för svaren jag fått! Jo då, jag har ju funderat på att plugga, det finns ju ett universitet här i Örebro, jag vet inget om hur bra det är och jag vet egentligen inte mycket alls om högskolestudier över huvud taget. Jag jobbar ju som drifttekniker just nu och har alltid varit intresserad av tekniska prylar, även om detta jobb börjar bli rätt trist nu och jag är sjuuukt trött på treskift, vilket i princip är mer regel än undantag inom detta fält.

Någon form av högskoleingenjör kanske skulle passa, jag läste ju natur på gymnasiet så jag har matten upp till E och Fysik B (enligt gamla systemet, men är behörig till ingenjörsstudier i alla fall sa någon), frågan är om man fan inte är för gammal och lurkig för att studera när man nästan är 30? Vad skulle kidsen säga när farfar kommer där? :p Annars kanske det vore en bra ide, åtminstone att testa på, kan ju kolla in det lite närmre.

Funderat lite mer på någon form av korpen också, gillar ju innebandy så något sådant kanske skulle passa!

Du är absolut inte för gammal för att studera. Det kommer finnas gott om folk som är runt 30 eller till och med 40 år på utbildningen. En stor del till din ensamhet kanske är ditt skiftande och ensamma (antar jag) jobb. Så omskolning till ett annat yrke kanske vore bra i ditt fall.

[Lafayette]

Det låter som du har många möjligheter men bara måste våga ta steget. Det känns som ett bra val och något du iallafall borde testa eller kika närmare på.