Stora tråden om barnuppfostran - Sidan 4 - Kolozzeum Forum

Ladugårdsdörr · 2017-09-22, 12:20

Citat:

Ursprungligen postat av Shqypnia

Detta har väl ingenting med uppfostran att göra, men; hur lyckas 2 föräldrar komma överens om namn egentligen?! Känns helt omöjligt.

Kvinnan ger förslag och mannen godkänner/avslår.

shadowfire · 2017-09-22, 12:45

Jag har inga barn och kommer inte heller få, men jag märker på min katt hur jag ändå hanterar uppfostran. Saken är den att han är mer fostrad imo än vad flera av mina vänners barn är.

Han vet sin platser var han får vara och inte får vara, har sina gränser tydligt markerade och förhåller sig till dem. Utmanar han gränserna så behöver jag sällan bli arg, utan det räcker att jag markerar lite med rösten så backar han och faller tillbaka i ledet. Det är ändå rätt häftigt då katten som djur i sig är otroligt självständig och i flera fall agerar lika rebelliskt som en bångstyrig unge. Självklart tjatar och gapar han också, i tid och otid och självklart påfrestar han och irriterar mellanåt vilket kan få mig att ryta till. Jag har dock varit väldigt dominant och ser det som att han har sin frihet och jag sätter gränserna och ramverket för den friheten.

Så vet jag att jag hade uppfostrat en unge också. Stenhård disciplin, stränghet och stor tyngdpunkt på respekt i början för att bygga en bra grund (givetvis balanserat med massor med kärlek, beröm och belöningar för beteenden jag vill uppmuntra till). Därefter en slags ge/ta-relation, där ju mer barnet mognar och påvisar ansvarsfullhet i livet, desto mer överlåts ansvaret på barnet så att det också känner utveckling, stimulans, utmaning och att man är på väg mot att bli vuxen.

Jag har dock personligen grava svårigheter med föräldrar som inte klarar av att sätta gränser när barnen är små. Kör man med "nej men snälla Åke, nej, inte nu, lyssna på mamma nu, nej Åke inte slå din lillasyster med traktorn i ögat, Åke, snälla nu, du kan inte stå och stampa din syster i huvudet med gummistöveln, snälla du". Alltså den ungen kommer ju bara spåra fullständigt i 10-årsåldern och lätt vara biffkriminellt rebellisk som 15-åring.

Klart man inte orkar ta alla strider som förälder, men sätter man inga gränser alls så är det som gjort för att barnen blir dem som faktiskt bestämmer, ställer och styr allt.

shadowfire · 2017-09-22, 12:47

Respekt!

MaxTheMarketer · 2017-09-23, 00:04

En sak jag kom på nu (minns inte vart jag hört eller läst det) är att som förälder är det också viktigt att "vara exemplet som du vill att ditt barn ska bli".

Alltså, barn GÖR som sina föräldrar GÖR så om du säger åt ditt barn att inte bli en fetknopp men du själv trycker i dig chips så kommer ditt barn högst sannoliklt att härma dig och också äta chips.

Lite Buddha av det hela, "var förändringen som du vill se i världen". Om du vill få ditt barn att bli musikaliskt (kombinerat med genetiska anlag att ens kunna finna intresse i detta) så måste du själv vara musikalisk så att ditt barn får chansen att SE dig och HÄRMA dig.

Med andra ord så kommer det ALDRIG att räcka med att säga åt vad barnet ska göra, det viktigaste är att INTE göra det själv som du inte vill att ditt barn ska göra (röka, knarka, snusa, dricka alkohol innan 18).

Alkohol är däremot en knepig grej, för det skulle innebära med denna logik att du som föräldrar skulle inte få dricka alkohol när du fått barn förrän 18 år igen. Eventuellt vill man lägga fram detta på samma sätt som med körkort, tappa oskulden och liknande.

Utmaningen med uppfostran blir också då med vilka dina barn får umgås med och växa upp med, "man är ett genomsnitt av sina fem närmsta vänner i sin umgängeskrets". Så om du inte vill att ditt barn ska bli fet så ska du inte låta ditt barn få umgås med andras feta ungar, hur än grymt och omänskligt det än må låta mot de andra feta barnen.

Feta föräldrar lär få damp på en om man vägrar låta ens barn få umgås med deras just för att de är feta

En personlig sak jag kmr att ha problem med dessutom med ungar är att jag kmr inte att palla första åren med bäbisar som skriker varje natt, aldrig.

Klein · 2017-09-23, 04:56

Citat:

Ursprungligen postat av shut teh face

Man bestämma för olika barn.

Precis så!

r3mpuh · 2017-09-23, 06:18

Man är en självständig individ vid ~5 års ålder, skärp er. Efter man som barn gått hem från dagis, så är det väl upp till en själv om man vill stanna inne & spela tv-spel hela dagen eller meddela om att man går ut & leker i någon av de närmsta lekparkerna? Man är barn, free roaming liksom. Sålänge man kommer hem & äter när Bolibompa börjar & samt är hemma för kvällsfika innan det blir helt bäcksvart ute/i samband med att gatubelysningen tänds så är det väl chill? Jösses Amalia, man blir ju mörkrädd när man läser den här tråden. Snart föreslår ni väl också att man skall ha en mobiltelefon innan högstadiet...
Låt barn, vara barn.

Perramja · 2017-09-23, 07:40

Citat:

Ursprungligen postat av r3mpuh

Man är en självständig individ vid ~5 års ålder, skärp er. Efter man som barn gått hem från dagis, så är det väl upp till en själv om man vill stanna inne & spela tv-spel hela dagen eller meddela om att man går ut & leker i någon av de närmsta lekparkerna? Man är barn, free roaming liksom. Sålänge man kommer hem & äter när Bolibompa börjar & samt är hemma för kvällsfika innan det blir helt bäcksvart ute/i samband med att gatubelysningen tänds så är det väl chill? Jösses Amalia, man blir ju mörkrädd när man läser den här tråden. Snart föreslår ni väl också att man skall ha en mobiltelefon innan högstadiet...
Låt barn, vara barn.

Prova med den taktiken och se vad som händer, jag utlovar totalt kaos för både dig och barnet.

Agitator · 2017-09-23, 13:22

Citat:

Ursprungligen postat av MaxTheMarketer

En sak jag kom på nu (minns inte vart jag hört eller läst det) är att som förälder är det också viktigt att "vara exemplet som du vill att ditt barn ska bli".

Alltså, barn GÖR som sina föräldrar GÖR så om du säger åt ditt barn att inte bli en fetknopp men du själv trycker i dig chips så kommer ditt barn högst sannoliklt att härma dig och också äta chips.

Lite Buddha av det hela, "var förändringen som du vill se i världen". Om du vill få ditt barn att bli musikaliskt (kombinerat med genetiska anlag att ens kunna finna intresse i detta) så måste du själv vara musikalisk så att ditt barn får chansen att SE dig och HÄRMA dig.

Med andra ord så kommer det ALDRIG att räcka med att säga åt vad barnet ska göra, det viktigaste är att INTE göra det själv som du inte vill att ditt barn ska göra (röka, knarka, snusa, dricka alkohol innan 18).

Alkohol är däremot en knepig grej, för det skulle innebära med denna logik att du som föräldrar skulle inte få dricka alkohol när du fått barn förrän 18 år igen. Eventuellt vill man lägga fram detta på samma sätt som med körkort, tappa oskulden och liknande.

Utmaningen med uppfostran blir också då med vilka dina barn får umgås med och växa upp med, "man är ett genomsnitt av sina fem närmsta vänner i sin umgängeskrets". Så om du inte vill att ditt barn ska bli fet så ska du inte låta ditt barn få umgås med andras feta ungar, hur än grymt och omänskligt det än må låta mot de andra feta barnen.

Feta föräldrar lär få damp på en om man vägrar låta ens barn få umgås med deras just för att de är feta

En personlig sak jag kmr att ha problem med dessutom med ungar är att jag kmr inte att palla första åren med bäbisar som skriker varje natt, aldrig.

Angående alkohol. Ha det inte i ditt hem. Drick bara ute på sociala tillställningar osv.

Skorpio76 · 2017-09-23, 15:14

Jag har heller inga egna barn, men jag tycker att man ska vara konsekvent i sin fostran. Det bär mig riktigt starkt emot att de som kräver blind lydnad av sona barn i nästa stund kan vända fullständigt och raljera och göra sig roliga på barnens bekostnad. Jag är fostrad på det sättet och det är någonting som jag verkligen inte kan acceptera eftersom det är någonting som barnen får lära sig redan när de går i skolan att det ska låta bli. Det är en styggelse att göra sig rolig på någons annans bekostnad och det är riktigt skrämmande att dessa vuxna människor inte vet det. Dessutom tycker jag illa om föräldrar som verkligen kontrollerar att barnen tackar för gåvor de får. föräldrarna frågar vad man säger och förväntar sig alltså att man ska säga tack och nog för att jag kan köpa att man säger så till små barn, men mina föräldrar säger fortfarande det till mig. Framför allt gör pappa det och sedan räknar han med att jag ska ge en kram som tack.

et vill jag inte göra och det beror inte på trots, utan snarare på att jag känner att det är min kropp och jag har själv min fulla rätt att bestämma om jag vill ge en kram eller inte. Nu säger säkert någon att det har med min diagnos att göra och det har det säkert, men jag klarar bara inte av det! En annan sak som pappa gör är att han svarat i mitt ställe när någon ställer frågor till mig och det är heller inte acceptabelt. Det borde han veta att man inte gör!

Klein · 2017-09-23, 20:27

Citat:

Ursprungligen postat av r3mpuh

Man är en självständig individ vid ~5 års ålder, skärp er. Efter man som barn gått hem från dagis, så är det väl upp till en själv om man vill stanna inne & spela tv-spel hela dagen eller meddela om att man går ut & leker i någon av de närmsta lekparkerna? Man är barn, free roaming liksom. Sålänge man kommer hem & äter när Bolibompa börjar & samt är hemma för kvällsfika innan det blir helt bäcksvart ute/i samband med att gatubelysningen tänds så är det väl chill? Jösses Amalia, man blir ju mörkrädd när man läser den här tråden. Snart föreslår ni väl också att man skall ha en mobiltelefon innan högstadiet...
Låt barn, vara barn.

Som sagt var, fri lek är väldigt viktigt och bör dominera ett barns vardag men jag skulle inte sätta likhetstecken mellan tv-spel och fri lek eftersom fri lek bör involvera socialt samspel och en god portion fysisk aktvitiet då det är vad barnet främst behöver träna på för att få en bra start i livet. TV-spel och skärmtid i allmänhet bör vara begränsat.

Ett Orm · 2017-09-24, 12:12

Nått jag absolut lärt mig är att aldrig någonsin ta råd av de som inte har barn.

trasig · 2017-09-24, 19:41

Suttit o läst hela tråden o bara flinat, har själv en 2 åring, o jag har nog brutit alla regler jag någonsin hade innan barnet kom o regler jag inte ens visste jag hade hah :p man väljer sina strider ;-) vilket inte är många just nu. För vem orkar med en 2 åring som går ape-shit för minsta lilla "nej" hehe. Sålänge han inte skadar nånannan eller sig själv (nåja ramla o slå sig får han skylla sig själv, lär han sig) så får han faktiskt göra "nästan" vad han vill atm

Learning by doing!

Jag hoppas ju att växer upp o blir nått så mycket bättre än både mig o min fru.

Har svårt o se hur man ska kunna tvinga nån att bli nått man själv vill. Lyssnade ni på era föräldrar när ni var små? Kan nog inte göra så mycket mera än guida o försöka vara en bra förebild o sen hoppas på det bästa hehe :=)

edit,
INGET är som jag trodde innan jag fick egna barn, dömmer inte en enda småbarnsförälder med barn som är jobbiga alls längre, tycker mest synd om dom :X

Diomedea exulans · 2017-09-24, 19:49

En sak jag har tänkt på är att jag ska passa mig för att snacka skit om folk i barns närvaro. Mina föräldrar smutskastade personer ibland medan jag lyssnade, och då anammade jag deras åsikter om personen i fråga istället för att skaffa mig en egen uppfattning. Det var inte alltid så bra för mitt sociala liv.

Raschmus · 2017-09-25, 08:29

Citat:

Ursprungligen postat av wintersnowdrift

Med familjenamn, menar du då ett för- eller mellannamn efter äldre släktingar? I så fall kommer mina barn bara få sådana namn. Jag vill gärna ha en koppling bakåt i släktträdet och skulle inte kunna tänka mig att ge ett barn ett nymodigt "hippt" namn (typ Kevin, Liam, Nova eller Sansa) som ingen i släkten hetat tidigare. Som tur är tänker min sambo likadant så vi behöver inte tjafsa om den saken.

Bägge delar men tänkte väl primärt på förnamn efter äldre släktingar. Jag är pro men min sambo är inte lika övertygad. Grattis till dig!

trädgårdsmöbel · 2017-09-25, 10:18

Citat:

Ursprungligen postat av Diomedea exulans

En sak jag har tänkt på är att jag ska passa mig för att snacka skit om folk i barns närvaro. Mina föräldrar smutskastade personer ibland medan jag lyssnade, och då anammade jag deras åsikter om personen i fråga istället för att skaffa mig en egen uppfattning. Det var inte alltid så bra för mitt sociala liv.

Farsan har alltid "diagnosticerat" folk med olika psykiatriska åkommor, psykologiska problem, personlighetsstörningar, psykosexuella problem, komplex, begåvningshandikapp och liknande på någon minut eller två (alla utom han själv är störda på ett eller annat sätt). Jag tror mig bara vara något bättre än honom i det avseendet, och det är något jag inte vill föra över till min son.

Nu när han börjat bli snurrig med åldern har han blivit ännu värre med det. Det räcker med att någon ser lite härjad ut och är smal för att han bestämt skall hävda att "Det där är en amfetaminist" (Sagt på hans karaktäristiska sätt, där "feta" delen av ordet uttalas som feta i fetaost.)