Disclaimer: har inga barn, har bara haft brorson sedan jag var 11 år, är 28 nu. Alla råd är vad som fungerade på mig och vad jag spekulerar bör fungera relativt bra.
Att växa upp med djur är mycket bra, särskilt hundar (uppvuxen själv med hundar sedan 25 år tillbaka), då lär sig barnet att det finns en hierarki, alltså att det är någon som bestämmer.
Då bygger du upp en grund för att minimera gnäll, tjat, konflikter även om detta ändå är oundvikligt i samband med barn och tonåringar. Bara förbereda sig inför detta.
Dessutom som annan person redan nämnt, det lär barnet tidigare om sociala samspel samt att det är sådant man får mest kärlek och nöje utav och inte falska, plastiga elektroniska sociala medier
Såg häromdagen en 5-6 årig pojke med en fet mobil för minst 3,5 lax (var en HTC eller Samsung) och en fet klocka på hans arm *haha suck*.
Sedan är det också viktigt att barnet ändå lär sig att ifrågasätta auktoritet så att barnet inte blir ett blint lamm som tonåring som bara följer strömmen. Det betyder INTE att barnet ska bli en rebell som börjar röka gräs varje dag bara för att päronen har PhDs. Vad det betyder är att barnet, kanske tillsammans med föräldrarna, ska lära sig söka fakta när hon eller han (och btw: släng bort ordet "hen", du kan ändå lära ditt barn att alla ändå är individer och identifierar sig själva som olika) undrar över något. Agera INTE som en "allvetande" person, utan som en person som vill ta reda på sanningen.
Med andra ord: lär ditt barn skeptiskt tänkande i tidig ålder så kommer hon eller han att inte bli ett offer för dagens socially engineered hjärntvättning och propaganda som svävar runt sociala medier och liknande. Sedan angående mer känsliga frågor;
Angående döden: om barnet undrar om döden så är det bara att säga som det är utan att bli melodramatisk över det hela; det är livets cirkel, och vad vitt jag vet så händer ingenting speciellt efter döden, och så är det inget mer med det. Gör inte det till som något mystiskt eller hemsk upplevelse för då har du skapat mardrömmar för flera veckor framöver, eller i värsta fall, ett skadat barn för livet beroende på hans eller hennes genetiska anlag som format dennes "Big 5s".
Angående lördagsgodis: jag fick inte dricka saft eller äta något sött förrän jag var 3 år (av privata skäl) och det, tror jag personligen, gjorde att jag aldrig har haft problem med tänderna fast jag ändå har ätit godis som ett grottmongo sedan jag var 15 år vilket gav mig några extra kilon som jag håller på att skiva av. Jag fick såklart lördagsgodis och jag försökte, som en pinsam knarkare, käka Twix (RAIDERS!!!) och liknande på toaletten när föräldrarna inte såg.
Angående sex: var inte krystad över det. Förstår inte att så många ska följa "traditionen" att bli obekväm att prata om sex med sina tonåriga barn, fast nog är det tonåringarna som blir mer obekväma än deras föräldrar att prata om det. Jag hade världens tur när jag var barn: tappade oskulden när jag var 15 år, min första flickväns styvfarsa sa att "ni kan ta husvagnen så tar vi huset
" så där fick jag snabbt en avslappnad och laidback syn på sex istället för att gå omkring och krysta mig kring det det som 50-årig nunna.
Angående politik: här är jag tvådelad; å ena sidan så kan man som förälder försöka få ens barn att följa samma politiska ideologi och därmed samma livsåskådning, och å andra sidan så kan man lära barnet att ta reda på egna fakta och fatta eget beslut över vad hon eller han vill gilla för slags politik och därmed livsåskådning.
Angående religion: mina päron var aldrig religiösa, men visst gick vi till kyrkan på begravningar, bröllop och även vid midnatt på julafton. Jag trodde först på en Gud, men sedan försvann tron bara av att jag växte upp och själv resonerade mig fram till att Gud inte finns, det var ingen som sa något till mig. Så personligen tycker jag barnet själv ska få upptäcka om hon eller han uppfattar det som att någon slags Gud/övermakt finns eller inte, samt lära sig att bara respektera och tolerera att andra kan tro medan man själv inte gör det.
Angående om barnet ser hemlösa eller tiggare: här får du välja om du känner att du vill vara vänster alternativt sosse och säga att det är synd om dessa personer och att alla i världen borde komma samman och hjälpa så många möjligt. Eller så kan du säga som jag personligen tycker: livet är orättvist, det där kunde ha varit du, så var tacksam över vad du själv har och sluta gnäll över att du inte har en lika dyr smartphone som dina andra tard-vänner!