Antar att han menar forskning som motbevisar de flesta religioners 'teorier' om mänsklighetens ursprung. Kan ju tycka att om man motbevisar en så pass viktig del av religionen så är det svårt att ta resten seriöst.
Men visst, det går inte direkt att bevisa att gud inte finns.
Ett av mina favoritargument där är "Russel's teapot". I slutändan så blir det vad allt kokar ned till, varför jag tycker det blir knepigt att argumentera för religionens vara eller ickevara på ett logiskt sätt. Religion är frikopplad från logik, det är inte det viktiga. Jag kan inte ens förstå varför religiösa vill försvara religion på en logisk grund.
Citat:
Many orthodox people speak as though it were the business of sceptics to disprove received dogmas rather than of dogmatists to prove them. This is, of course, a mistake. If I were to suggest that between the Earth and Mars there is a china teapot revolving about the sun in an elliptical orbit, nobody would be able to disprove my assertion provided I were careful to add that the teapot is too small to be revealed even by our most powerful telescopes. But if I were to go on to say that, since my assertion cannot be disproved, it is intolerable presumption on the part of human reason to doubt it, I should rightly be thought to be talking nonsense. If, however, the existence of such a teapot were affirmed in ancient books, taught as the sacred truth every Sunday, and instilled into the minds of children at school, hesitation to believe in its existence would become a mark of eccentricity and entitle the doubter to the attentions of the psychiatrist in an enlightened age or of the Inquisitor in an earlier time.[2]
__________________
Citat:
Man skall inte glädja sig i onödan.
Senast redigerad av ApexProcyon den 2017-09-23 klockan 20:53.
Ett av mina favoritargument där är "Russel's teapot". I slutändan så blir det vad allt kokar ned till, varför jag tycker det blir knepigt att argumentera för religionens vara eller ickevara på ett logiskt sätt. Religion är frikopplad från logik, det är inte det viktiga. Jag kan inte ens förstå varför religiösa vill försvara religion på en logisk grund.
Så här går väl deras resonemang vanligtvis: Gud skapade logik och/eller Gud tänker logiskt, och därför är icke-tro på Gud irrationell och ologisk. Ett annat vanligt argument är att logikens lagar är immateriella och kan därför inte förklaras från en ateistisk världssyn (ungefär samma resonemang som för fri vilja och objektiv moral).
Det är nog helt enkelt inte min grej att upprepade gånger bli slängd i golvet så skallen och ryggen värker och att ha svettiga, håriga män som bänder runt mina armar, stryper mig och sitter på mitt ansikte.
Jag skrev att jag inte drar alla över en kam, trodde det skulle räcka.
Nej inte i.o.m. att du antyder att dessa "arroganta vetenskapsmän" är i majoritet.
Åtminstone tolkade jag ditt inlägg så och det var det som renderade i mitt svar.
Högre makt, inte religioner. stenhårt religösa ser jag som sagt som idioter.
Men det blir ju lite semantik över det hela.
Om vi väljer att kalla naturlagarna en "högre kraft" så är jag också "religiös" som tror på dem.
Skillnaden på de krafterna och gudomliga motsvarigheten är väl att naturkrafterna till viss del går att förstå och kvantifiera.
Skriver dock under på din sista mening. Organiserad religion är i mina ögon bara löjligt.
Att i sitt behov för förklaring, vända sig till långsökta sagor på hittade för några tusen år sedan är.. hmm.. om inte idiotiskt men väldigt naivt och desperat. Jag respekterar religiösa individer som människor, men jag respekterar inte deras tro för fem öre.
Religiös tro har heller i mina ögon ingen särställning jämfört med andra uppfattningar som gör att de är värda större eller mindre respekt.
Blir lite less när man blir kallad respektlös för att man ifrågasätter någons tro (som om just tro har någon innebyggd funktion som gör att den är fridlyst mot kritik).
Jag ser ingen som helst skillnad på att någon väljer att vara kristen/muslim/jude som att någon väljer att vara kommunist/nazist/feminist/vegan/miljöpartist/fotbollssupporter/brat/hemmafru etc.
Det är i slutändan ett val som personen/personerna gjort.
Och personliga val får kritiseras.
Jag accepterar fullt ut att andra kritiserar mina val. Så länge man inte inskränker rätten till att göra valen.
Jag tänkte jag ska skriva av mig vad jag tror är Universum/livet/själen osv. Be aware för flum och lägger det i spoiler för att inte göra en vägg av text.
Det kan ju inte vara en slump att ögat, hjärnan och universum ser likadant ut. Kollar man in på ett öga så kan man ana ett "universum" där. Jämför man en hjärncell vs universum så ser dem likadana ut.
Vart vill jag komma med detta då?
Jag tror att universum är detsamma som min själ. Jag är mitt egna universum och allt jag ser och upplever runt om mig, alla människor jag träffar, alla saker jag ser, allting som händer är bara min egna själs fantasi. Det finns antagligen oändligt med universum som är alla andras själars egna universum.
När man "dör" i sitt jordeliv börjar allt om pånytt igen, eller skapar ett annat universum, fast min själ är fortfarande kvar. Det är fortfarande "jag". Mitt medvetande finns alltid kvar.
Jag tror också det finns en annan dimension till det här. Där "aliens" eller andra "varelser" finns. Den världen upplever man med ex DMT eller andra psykadeliska saker. Aliens eller kontakt med andra intelligenser kanske endast sker tack vare intag av ex DMT. Då det förmodligen är tekniskt omöjligt för civilisationer att göra dessa resor på annat sätt. Men öppnar man upp världen på annat sätt kan man få kontakt.
Jag tror att många "deja vu" känslor man får kan bero på att man möjligen återupplever saker som kan bero på att jag faktiskt varit i samma punkt tidigare i något av mina andra oändliga universum som varit i all oändlighet innan detta. Jag har fått ganska måga känslor där jag tänker "Vad fan, händer detta nu igen, det här har jag ju redan varit med om innan".
Jag tror också att tiden som kommer redan är förutbestämd, så man kan inte ändra framtidens gång i sitt egna universum, ens handlingar är redan "skrivet i stjärnorna". Kan kanske ana att man dör lite närsom och att döden är "random" för varje liv man lever. Kanske därför man drömmer och är med om bilolyckor, faller från berg, blir mördad osv. Du har antagligen redan upplevt alla möjliga scenarier som finns där du dör.
Tidiga människor uppfinner religion för att förklara/hantera saker de inte förstår.
Religioner evolverar och blir stora, komplicerade och organiserade, de spelar en stor roll i hur civilisationer artar sig.
Vetenskapen slår sönder de stora religionerna och deras inflytande krymper i takt med att gemene man blir mer utbildad.
Människor börjar då uppfinna sina egna, igen?
Förstår inte riktigt hur detta blir ett hamsterhjul, som återgår till ett mer kaotiskt tillstånd. Det är ju inte så att diverse spirituella teorier eller filosofiska möjligheter är mer eller mindre troliga än alla etablerade religioner.
Eller är det bara begreppet tro som blivit urvattnat, att man gillar en filosofisk möjlighet är inte detsamma som att vissa stenhårt tror att någon entitet bryr sig om om de tar på sig själva eller inte.