Varken benzo eller antidepressiv. Ingen koll direkt. Verkar vara något som man blir ”skön” av enligt flashback-folk, får mig förmodligen att glömma av min ångest under medicineringen.
Förmodligen börjar du på lägre dos och sedan ökar men det är möjligt att du kommer känna dig hög de första dagarna men toleransen mot de effekterna hos Lyrica skall byggas upp väldigt snabbt.
Lyrica skall vara väldigt effektiv mot ångest och har hjälpt många mot det eller smärta. Den skall också vara väldigt jobbig sen när du skall sluta om du har haft den ett tag i högre doser och förhoppningsvis så får du en vettig nedtrappningsplan.
Blir man frisk från besvären/panikångestattacker när man slutar sen?
Antingen har man behandlingen tillsvidare så att säga, eller så har man den under en kortare period (brukar ändå handla om typ ett halvår - ett år). Tanken är ofta att medicinen ska lyfta en så man bättre kan arbeta med sina besvär, med andra ord man får större chans att ta tag i sina issues, lösa dom och sedan kan det bli tal om eventuell utsättning.
Lyrica är en bra medicin, för mig personligen har den fungerat utmärkt för min ångest, jag får dock inte den utskriven av andra anledningar.
Det låter som att du har en tuff situation just nu, även den starkaste person hade haft det jobbigt under dessa omständigheter. Kom ihåg, det blir bättre och försök så gott det går att inte spinna iväg i tankar.
Blir man frisk från besvären/panikångestattacker när man slutar sen?
Jag är verkligen ingen expert. Vad jag förstår så får man det utskrivet om ens nuvarande situation är så begränsad av ångest eller smärta att det är värt att medicineras. Det är inget permanent botemedel utan är tänkt att ge dig ett liv utan ångest medan du tar det.
EDIT: Eller förhoppningsvis så kan du såklart ändra tankemönstret medan du tar Lyrica men det i sig är inget automatiskt botemedel.
Senast redigerad av TranceII den 2019-01-15 klockan 21:56.
Ja jag är väldigt ledsen. För bara ett och ett halvår mådde jag toppen, hade planer på att studera utomlands och såg fram emot allt. Har inte varit ängslig innan eller haft attacker. Jobbade i Norge själv i ett halvår, sov ensam på parkbänkar i början för jag inte ville lägga pengar på hostel. Det klarade jag, nu kan jag inte ens sitta ensam i min egen hemstad i en trygg fin lägenhet. Hatar detta.
Känner ju inte dina föräldrar eller läkaren,men jag hoppas de går på så hårt för de tror det är det som är bäst för dig.
Har du själv ett sätt som du känner helt klart kommer funka så kör hårt på det.
Har du inte det (vilket det inte verkar som) så lita på läkaren och päronen och släpp garden.
Det sämsta är att fly och vara passiv, men förståelig dock, förändring är jobbigt som fan själv - särskilt ju innan den ska ske av nån jävla anledning. Men det blir oftast bättre.
Det som har varit, bra eller dåligt, var då det. Det är nu och sen som räknas.
Nej, har fått en varning förut. Nu lämnade mig mamma med alla papper och bilnycklarna tog hon som sagt, sen sa hon att vi hörs om ett halvår. Blir spännande imorgon, bor en bit utanför så har väl en timma till affären. Aja, kommer nog ge det några dagar och om det går helt åt pipsvängen trycker jag d där små pillerna. Tror faktiskt nästan det handlar om någon fobi.
Ja jag är väldigt ledsen. För bara ett och ett halvår mådde jag toppen, hade planer på att studera utomlands och såg fram emot allt. Har inte varit ängslig innan eller haft attacker. Jobbade i Norge själv i ett halvår, sov ensam på parkbänkar i början för jag inte ville lägga pengar på hostel. Det klarade jag, nu kan jag inte ens sitta ensam i min egen hemstad i en trygg fin lägenhet. Hatar detta.
En reflektion jag fick här bara: Det är inte alls säkert att högre bekvämlighet leder till högre lycka.
Jag minns min sista vecka i Australien (hemresan var redan köpt), då lade bankkortet av och jag var tvungen att ransonera mina kontanter för att överleva de sista dagarna. Till min förvåning märkte jag av en inre lättnad i detta läge. Det var skönt att bara ha 300 spänn om dagen att leva på, eller vad det var, eftersom jag inte behövde fundera på möjligheterna att göra något mer vidlyftigt med pengarna.
Min poäng är att begränsningar kan innebära en sorts frihet. Du kanske kände något liknande på parkbänkarna? Jag vet inte.
shit vad ni har gjort "crazy stuff", som att sova på parkbänkar typ.
När man går igenom vissa begränsningar så borde det resultera i bättre mående väl ? Man värdesätter saker på ett annat sätt. Visst i stundens hetta kanske det känns lite off, men sen ska det bli bättre. Varför går humöret så drastiskt upp eller ner ? Kan man inte landa på hälften ?
__________________ född 1973 , fel vid registrering
Lite kul läsning om hur man utvecklar antidepressiva läkemedel
Citat:
The animal is hung from a tube by its tail for five minutes approximately 10 cm away from the ground. During this time the animal will try to escape and reach for the ground. The time it takes until it remains immobile is measured. Each animal is tested only once and out of view from the other animals. Within the study there should be two sets of rats, one group which is the control which has been injected with saline and the group being tested which has been injected with the anti-depressant like agents
Yes, bra tips. Tack och hej familjen. Kanske skönt att bli helt självständig ändå.
Mina föräldrar är döda och min bror är i en annan stad. Meh.
Dock har jag en tant hemmavid...
Nej det är inte najs alls men att ha ett vuxet och jämställt(nåja, ni fattar vad jag menar även om man är ens pojk) förhållande med ens föräldrar är eftersträvansvärt.
Men efter det här så när du kommer tillbaka på fötterna så kanske ni kan utveckla ert förhållande i den riktningen?
Citat:
Ursprungligen postat av TheOne1994
shit vad ni har gjort "crazy stuff", som att sova på parkbänkar typ.
Ja, det förvånade mig. Skulle jag aldrig kunna med, ur ett trygghetsperspektiv. Att bo spartanskt är en annan femma.
__________________
Stridis invictus.
I won't just gaze into the abyss, I'll maintain uncomfortable eye contact with it.
Vad tänker du kring Litium? Jag fär det nu som sista lösning..bi polär typ 2. Funkar det inte vill nog min läkare antagligen inte träffa mig igen.
Litium är fan bra grejer det. För din åkomma tror jag inte det finns något bättre än det. En lite lurig grej är om du får en allvarligare somatisk åkomma, tänk typ influensa eller värre. Då tror jag det blir lite större faror med Litiumet, så det kan nog vara en grej att vaccinera dig på höstkanten, precis som gamla skröpliga behöver göra, och kanske hellre gå en gång för mycket än en gång för lite till vårdcentralen vid somatiska (fysiska) besvär, då det kanske behöver sättas ut tillfälligt isåfall. men det kommer nog din läkare upplysa dig med och hon/han vet bättre än mig.
Ytterligare en världsberömd psykiatriker som tar steget mot att tala ut mot big pharma och den okontrollerade "diagnosticeringen" och enorma överbehandlingen.
Lite kul att se hur världsledande forskare (som jobbat med DSM IV) ser farorna och - precis som andra *host* - försöker stävja den farliga utvecklingen.
Den massiva bojkotten av DMS 5 kanske inte var så oväntad. Men big pharma håller lysera på...
Senast redigerad av Aryt den 2019-02-25 klockan 16:35.