Är du nöjd med ditt liv? (Som det ser ut just nu)

[Langster]

Ursprungligen postat av Ladugårdsdörr

Det är också viktigt att arbetsplatsen erbjuder redskap för att man som spindel i nätet snabbt och enkelt ska kunna prioritera. En vanlig mailbox är t.ex. helt värdelöst - ärendehanteringssystem (t.ex. Zendesk) är guld värt. Det krävs dessutom en stark ledning som vågar ta itu med de som genom tjat och bluff försöker snika sig före i kön (i syfte att själva framstå som jävligt duktiga och effektiva). Jag slutade faktiskt på förra jobbet just pga. av detta - det är väldigt påfrestande och nedbrytande att ständigt och jämnt få "påminnelser" trots att man varit väldigt tydlig med att uppgiften kommer utföras men inte just nu.

Mina kontaktytor är i princip uteslutande mot B2B kunder och vår egen produktion och leverantörer. Jag behöver som tur är nästan aldrig utföra uppgifter åt någon annan på företaget så den problematiken slipper jag. Däremot kan det ju vara jag som försöker få produktionen att prioritera mina projekt... så jag är väl en sån som du hatar antar jag.

[Plasttiger]

Ursprungligen postat av Langster

Ja så är det ja, vad menar du då är fel med mitt påstående att man vanligtvis har mer pengar när man är äldre. Och alltså kan lägga mer på barnsaker, som är svindyrt om man köper nytt, och större boende etc.?
Problemet är just att man kan inte köpa bort hur krävande det är att ha barn, om man inte anställer en nanny då...

Till att börja med att det inte var det du skrev?

Ursprungligen postat av Langster

Och gällande det ekonomiska, då har man att välja mellan att ta smällen när man är ung och inte har så mycket pengar och sen ha mycket pengar att göra precis vad man vill för i 40-årsåldern.
Eller, att ha lite pengar i 20 årsåldern och sen lägga alla pengar på ungarna när man är i 40 årsåldern…. Hmm vilket hade jag föredragit så här i efterhand?

För oss som frekventerar "börsen" tråden är det enkelt att förstå hur mycket "dyrare" den eknomiska smällen är vid 20.
På 20 år minst fyrdubblar du din insats (eller mer för dem som slår index).

För dig som verkar leva "ur handen i munnen" blir det inte samma sak (alla pengar som kommer in måste ut så att säga), så my bad så att säga.

[Mental]

Ursprungligen postat av Langster

Jo det är just det, mina föräldrar är båda över 70.

Det där med att man är omogen när man är i 20-årsåldern köper jag inte. INGEN är redo för barn innan man får dem, det är något man växer in i.

Och gällande det ekonomiska, då har man att välja mellan att ta smällen när man är ung och inte har så mycket pengar och sen ha mycket pengar att göra precis vad man vill för i 40-årsåldern.
Eller, att ha lite pengar i 20 årsåldern och sen lägga alla pengar på ungarna när man är i 40 årsåldern…. Hmm vilket hade jag föredragit så här i efterhand?

Men främst är nog argumentet att man är piggare och fräschare i 20 årsåldern. Det är inte mycket man kan köpa sig loss från så att säga. Man kan köpa en ny barnvagn istället för en begagnad, wow, det gör verkligen att man får sova bättre på nätterna

Ursprungligen postat av Langster

Ja så är det ja, vad menar du då är fel med mitt påstående att man vanligtvis har mer pengar när man är äldre. Och alltså kan lägga mer på barnsaker, som är svindyrt om man köper nytt, och större boende etc.?
Problemet är just att man kan inte köpa bort hur krävande det är att ha barn, om man inte anställer en nanny då...

Det är ju klart en avvägning man får göra.
Sedan kan man fundera på hur aktivt valet är över tidpunkt för att skaffa barn. Det känns som att det finns en delmängd som skaffar direkt efter gymnasiet, för att alla andra i deras omgivning gör det. Och de är ju så klart unga (20-25) Sedan finns det en kohort som kommer på i sista minuten att, Fan, man skulle haft en unge eller två innan det är för sent (35-40+)

Och sedan den lite större gruppen kring 27-30 där det kommer naturligt när man stadgat sig med partner, klar med studier, botat värsta vandringslustan, bostad, karriär mm.

Men ja, barn tidigt innebär mer energi att ta hand om barnet. Och man har mera "liv" kvar att leva när barnen flyger ut.
Men ur ett mer egoistiskt(?) perspektiv. Åren 22-32 var klart de som formgett mitt liv, jag provade ett par olika karriärer, testade arbeta utomlands, studerade vid universitet, hade tre längre förhållanden (som lärde mig mycket om vad jag söker i en partner och vad jag kan bidra med) Jag flyttade runt i landet. Utveklade mina fritidsintressen, kurerade vänskaper, reste runt och upplevde världen.

Ponera att jag skaffat barn vid 25, med mitt andra längre förhållande och min första sambo, då hade jag vart skild vid 30 skulle jag tro. Och haft barnet/en som huvudfokus till ca 45-50? Frågan är om åren mellan säg 48-60 hade berikat mitt liv på samma sätt som 22-32 gjorde, eller om jag hade fått försaka mycket av min egen livskvalité för att ha barn "tidigt"?
Man lever ju bara en gång, och det är en rent filosofisk fundering, för livet blev ju vad det blev. Men intressant är det ju.

[TommyBoy]

Mycket nöjd. Fin flickvän, företaget går strålande. Rik, frisk och grov. Fina vänner. Har allt jag vill ha.

[chidde]

Ursprungligen postat av TommyBoy

Mycket nöjd. Fin flickvän, företaget går strålande. Rik, frisk och grov. Fina vänner. Har allt jag vill ha.

Sa fint! Har har vi ett prime exempel pa hur man ska se pa livet

Vara nojd, tacksam och uppskatta det man redan har an att sukta efter saker och ting man inte har och/eller kan fa

[Mental]

Ursprungligen postat av chidde

Sa fint! Har har vi ett prime exempel pa hur man ska se pa livet

Vara nojd, tacksam och uppskatta det man redan har an att sukta efter saker och ting man inte har och/eller kan fa

Exakt! Hellre rik, frisk och med fin flickvän än fattig sjuk och singel!
Orka va negativ!

[Korvmedmos]

Ursprungligen postat av chidde

Sa fint! Har har vi ett prime exempel pa hur man ska se pa livet

Vara nojd, tacksam och uppskatta det man redan har an att sukta efter saker och ting man inte har och/eller kan fa

Fast snubben i fråga har ju redan allt? Rik, frisk, bra förhållande, stora biccar, eget företag, vad mer finns det att sukta över? Så himla imponerande

[wintersnowdrift]

Ursprungligen postat av Langster

Men till ämnet angående hur folk tänker, jag har sällan hört en man önska sig en till unge när man är mitt uppe i att byta bajsblöjor och sömnlösa nätter. Men kvinnor vill ofta ha en till så fort den första ställer sig upp typ. Och detta trots att de enligt dem själva blev i princip traumatiserade av att föda den första ungen och det var sååå jobbigt att vara gravid.
Så jag tror det kan vara biologiskt just i kombination med att man börjar skaffar barn senare i livet. Förr var det nog vanligare med ett sladdbarn när den biologiska klockan började ringa.

Jag har ett barn på 3,5 och är i skrivandets stund 0 procent sugen på en till. Den biologiska klockan säger inte ett pip om det, däremot känner jag mig absolut som en dålig morsa som inte "ger" min dotter ett syskon. Det ska ju tydligen vara min högsta önskan, enligt "biologin". Jag håller dock med om att syskon för vissa verkar stå över allt annat - psykisk ohälsa, dålig ekonomi, high need första barn som verkligen suger musten ur föräldrarna, ingen avlastning osv osv.

Jag hade en enkel graviditet och förlossningen var ärligt talat fruktansvärt överhypad vad det gäller smärta. Det gjorde ondare att krossa stortån än att föda barn. Min dotters pappa är en fenomenal förälder och vi har mer avlastning än typ alla jag känner. Jag vill ändå inte ha fler. Man ska aldrig skriva något i sten men jag förstår ju delvis varför så många förhållanden kollapsar och varför så många verkar bli bittra i medelåldern när man under sin "prime time" sätter allt på paus för familjebildandets skull.

[Angel]

Ursprungligen postat av wintersnowdrift

Jag har ett barn på 3,5 och är i skrivandets stund 0 procent sugen på en till. Den biologiska klockan säger inte ett pip om det, däremot känner jag mig absolut som en dålig morsa som inte "ger" min dotter ett syskon. Det ska ju tydligen vara min högsta önskan, enligt "biologin". Jag håller dock med om att syskon för vissa verkar stå över allt annat - psykisk ohälsa, dålig ekonomi, high need första barn som verkligen suger musten ur föräldrarna, ingen avlastning osv osv.

Jag hade en enkel graviditet och förlossningen var ärligt talat fruktansvärt överhypad vad det gäller smärta. Det gjorde ondare att krossa stortån än att föda barn. Min dotters pappa är en fenomenal förälder och vi har mer avlastning än typ alla jag känner. Jag vill ändå inte ha fler. Man ska aldrig skriva något i sten men jag förstår ju delvis varför så många förhållanden kollapsar och varför så många verkar bli bittra i medelåldern när man under sin "prime time" sätter allt på paus för familjebildandets skull.

Jag växte upp som enda barnet och har än så länge inte lidit av det.
Mitt barn kommer också bli enda barn, ingen tvekan på den frågan, känner inte minsta dåligt samvete över det heller.

[Diomedea exulans]

Ursprungligen postat av wintersnowdrift

Jag har ett barn på 3,5 och är i skrivandets stund 0 procent sugen på en till. Den biologiska klockan säger inte ett pip om det, däremot känner jag mig absolut som en dålig morsa som inte "ger" min dotter ett syskon. Det ska ju tydligen vara min högsta önskan, enligt "biologin". Jag håller dock med om att syskon för vissa verkar stå över allt annat - psykisk ohälsa, dålig ekonomi, high need första barn som verkligen suger musten ur föräldrarna, ingen avlastning osv osv.

Jag hade en enkel graviditet och förlossningen var ärligt talat fruktansvärt överhypad vad det gäller smärta. Det gjorde ondare att krossa stortån än att föda barn. Min dotters pappa är en fenomenal förälder och vi har mer avlastning än typ alla jag känner. Jag vill ändå inte ha fler. Man ska aldrig skriva något i sten men jag förstår ju delvis varför så många förhållanden kollapsar och varför så många verkar bli bittra i medelåldern när man under sin "prime time" sätter allt på paus för familjebildandets skull.

Min brorson är ensambarn och den lyckligaste unge jag känner.

[wintersnowdrift]

Ursprungligen postat av Angel

Jag växte upp som enda barnet och har än så länge inte lidit av det.
Mitt barn kommer också bli enda barn, ingen tvekan på den frågan, känner inte minsta dåligt samvete över det heller.

Ursprungligen postat av Diomedea exulans

Min brorson är ensambarn och den lyckligaste unge jag känner.

Tack för input!

Att jag brottas med frågan är nog för att jag personligen tycker att syskon är nice att ha, särskilt i vuxen ålder, men att skaffa ytterligare barn enkom och endast för min dotters skull känns verkligen inte klockrent. Hon kanske dessutom hade fått en jättesugig relation till sina syskon, sånt vet man ju inte på förhand och det finns inga garantier.

[Leeee]

Jag är nöjd med det mesta, bra lön, snygg fru och söta ungar
Men jag är missnöjd med att mina investeringar går halvdant och att jag inte hinner med alla intressen jag har

[Plasttiger]

Ursprungligen postat av Angel

Jag växte upp som enda barnet och har än så länge inte lidit av det.
Mitt barn kommer också bli enda barn, ingen tvekan på den frågan, känner inte minsta dåligt samvete över det heller.

Ursprungligen postat av wintersnowdrift

Tack för input!

Att jag brottas med frågan är nog för att jag personligen tycker att syskon är nice att ha, särskilt i vuxen ålder, men att skaffa ytterligare barn enkom och endast för min dotters skull känns verkligen inte klockrent. Hon kanske dessutom hade fått en jättesugig relation till sina syskon, sånt vet man ju inte på förhand och det finns inga garantier.

Jag är också ensambarn och det gick la bra för mig. Inte som att jag saknar syskon - vid normal social begåvning går det ju att skaffa vänner istället.

[Läskeblask]

Min gosse blir också utan syskon. Jag beslöt mig vid ett skede, mest för att jag är rädd att jag inte orkar eller har möjlighet att vara en förälder på den nivå jag vill. Skillde mig från modern redan när pojken var 3 och det var traumatiskt att i 2 års tid strida om gossen, skulle aldrig göra det igen.

[Diomedea exulans]

Ursprungligen postat av wintersnowdrift

Tack för input!

Att jag brottas med frågan är nog för att jag personligen tycker att syskon är nice att ha, särskilt i vuxen ålder, men att skaffa ytterligare barn enkom och endast för min dotters skull känns verkligen inte klockrent. Hon kanske dessutom hade fått en jättesugig relation till sina syskon, sånt vet man ju inte på förhand och det finns inga garantier.

Står väldigt nära min syrra i vuxen ålder, men det hade lika gärna kunnat finnas en vanlig kompis i hennes ställe.

Står inte så nära min bror.