Vad saknar ni mest från er barndom/ungdom?

[Pokkes]

Är fortfarande ganska ung (22) så skapar minnen där just nu känner jag.

Men från barndomen saknar jag spänningen inför jul/födelsedagen och den genuina lyckan av att få en gåva överlag, numera blir det alltid en viss ångest över gåvor då det känns som den som gav det har gjort "för mycket" för mig.

Saknar även att kunna ha roligt från ingenting, gå ut o leka i snön, leka krig eller bara cykla runt.

[ceejay]

Att känna att all tid i världen finns.

[VikG]

Färre utlänningar

[JamesD]

Skriver under på allt ovan med tillägget att det nästan inte finns något jag inte saknar. Tror jag skulle kunna bli miljardär men ändå tycka att skolåren var peaken i livet.

[Lafayette]

I stort sett allt. Vuxenlivet suger, det har jag påpekat innan när jag nämner min åldersnoja, allt blir svårare och tråkigare ju äldre man blir. Färre möjligheter och mindre tid.

[Diomedea exulans]

Att ha lust att rita.
Att slippa raka ryggen.
Att inte vara beroende av att titta på mobilen en gång i minuten.
Att kunna krama min mamma hur hårt jag ville utan att vara rädd att knäcka ett revben.
Sommarlov som kändes som tre år långa.
Alla de situationer som kändes så himla mysiga och trygga. Julaftnar, strandhäng, middagar hos mormor.
Att slippa styrketräna.

[trädgårdsmöbel]

Att skolka. Det saknar jag som fan. Som i gymnasiet, att bara ställa sig upp och gå rätt ur klassrummet och gå och träna. Att bara skita i att gå upp, ställa om klockan ett par timmar, åka och käka i "bamba" (lokalt ord för skolmatsal), sen säga..."näe jag skiter nog i eftermiddagens lektioner med", jag går och tränar istället.

Det där, fast som vuxen från jobbet fast det är bara en önskedröm.

[Lafayette]

Ursprungligen postat av trädgårdsmöbel

Att skolka. Det saknar jag som fan. Som i gymnasiet, att bara ställa sig upp och gå rätt ur klassrummet och gå och träna. Att bara skita i att gå upp, ställa om klockan ett par timmar, åka och käka i "bamba" (lokalt ord för skolmatsal), sen säga..."näe jag skiter nog i eftermiddagens lektioner med", jag går och tränar istället.

Det där, fast som vuxen från jobbet fast det är bara en önskedröm.

+1 Möjligheten och känslan. Ett av mina bästa minnen från gymnasiet är när klassen skulle ut i kylan och paddla på idrotten och jag stannade hemma under täcket och tittade film. Kändes farligt då, men harmlöst såhär i efterhand. Gött att man gick i gymnasiet på den tiden man slapp bli straffad för skolk.

[Pokkes]

jag saknar också att kunna bli helt ohämmat besatt i ett speciellt ämne, för att sedan byta helt tvärt efter ett tag.

exempelvis Pokémon, Bey-blade (?), Jo-jo eller ett intrument

[Bob90]

Har väl inte med just barndomen i sig att göra, men jag nog saknar absolut mest är att vara i perfekt/normal "fysisk/medicinsk hälsa". Inga skador, inga krämpor etc.

Sen var ju såklart tillvaron kring basala grejer lite mer spännande innan man upplevt det typ 20+ ggr, typ julaftnar osv. Men jag tycker absolut inte att livet inte har mer spänning att erbjuda, snarare tvärtom. Och nu har det ju börjat bli spännande på riktigt, snarare än spännande "bara för att det är nytt" så att säga.

[spoon]

Ursprungligen postat av Bob90

Har väl inte med just barndomen i sig att göra, men jag nog saknar absolut mest är att vara i perfekt/normal "fysisk/medicinsk hälsa". Inga skador, inga krämpor etc.

Sen var ju såklart tillvaron kring basala grejer lite mer spännande innan man upplevt det typ 20+ ggr, typ julaftnar osv. Men jag tycker absolut inte att livet inte har mer spänning att erbjuda, snarare tvärtom. Och nu har det ju börjat bli spännande på riktigt, snarare än spännande "bara för att det är nytt" så att säga.

Får plussa på krämporna. Innan jag började träna så var kroppen finfin och fixade allt. Nu har jag ofta småont här och där. Det är segt.

Sen så kan jag sakna tillgången av tid och vänner. Nu hinner man max träffa någon i några timmar.

Sen så minns jag att saker var oupptäckta. En cykeltur med kompisar in till stan där man drack öl var ett större äventyr än då jag i somras åkte till Moskva för att se VM.

Skickat från min FRD-L09 via Tapatalk

[blåvitt]

Att alla man älskade fanns i ens närhet. Nu är familjen utspridd över hela landet (jag bor längst bort av alla så ska väl egentligen inte klaga) och jag har vänner som jag vill träffa över halva världen.

Alla storslagna förhoppningar.

[Alexton]

Inte mycket.

Släktingar som gått bort och långa sommarlov kanske.

[Bärsärk]

Det sociala umgänget och hur lite man behövde göra varje dag (Inget alls om man inte ville som Filmjölk var inne på)

[TheOne1994]

Ursprungligen postat av Pokkes

Är fortfarande ganska ung (22) så skapar minnen där just nu känner jag.

Men från barndomen saknar jag spänningen inför jul/födelsedagen och den genuina lyckan av att få en gåva överlag, numera blir det alltid en viss ångest över gåvor då det känns som den som gav det har gjort "för mycket" för mig.

Saknar även att kunna ha roligt från ingenting, gå ut o leka i snön, leka krig eller bara cykla runt.

Detta saknar jag

Cykla, jag vet inte hur många däck min fassa har bytt på mina cyklar. Däckskrik och sladdar var 5:e meter..väven på däcket var nästan alltid synlig.
All idrott saknar jag också, de minnen är svårslagna med handbolls/fotbolls turneringar.