Stort problem gällande min son

[TheOne1994]

Ursprungligen postat av Mats J

Jag var väldigt rädd och orolig som barn, och min dotter är det också. Så finns en stark genetisk faktor. Jag blev aldrig tvingad av mina föräldrar som barn att göra saker om jag var rädd eller orolig, hade en otroligt trygg uppväxt och jag har som vuxen en enormt bra innre trygghet och självskänsla men jag har fått jobba hårt genom hela livet för att övervinna min oro och rädsla. Fick aldrig någon käftsmäll heller vid tonåren av livet men jag missade en massa saker som ofta tillhör den åldern.

Kan fortfarande vid snart 50 års ålder ha svårt att sova ensam och kan oroa mig över saker som kan hända eller gå snett. Och speciellt det som rör min dotter (10 år). Tex fram till hon var 8-9 stod jag i fönstret och kolla när hon gick över till grannen 20 m bort att hon verkligen kom fram. Detta visar jag aldrig för henne.

Ser samma mönster i henne, hon oroar sig för att det ska hända mig något, vill helst jag ringer när jag kommer fram till jobbet efter det att jag lämnat henne på skolan. Samma med sova, hon vill inte sova själv. Får ångest när det börjar bli kväll.

Jag kör "KBT" dvs tvingar henne att hantera sin oro/rädsla på småsaker som tex rädsla för flugor, att jag inte måste ringa från gymmet och prata för att hon ska veta att jag lever, att jag är inte är död om jag inte svarar, men skulle aldrig tvinga henne sova själv eller andra saker som skapar så stark ångest. Det viktigaste är att hon känner en trygghet i vardagen och sedan får man jobba på småsaker. Jag tror inte att det går att jobba bort allt heller, jag har jobbat med min oro/rädsla i massor med år nu och finns en hel del saker jag fortfarande måste tvinga mig att göra med kraftig hjärtklappning, ångest.

Tror någonstand mellan dig och mamman är det jag känner är det rätta för mig, de saker som skapar kraftig ångest eller oro låter jag vara och jobbar på småsaker som skrubbsår, hyperkondri etc.

Så jobbigt och "tråkigt" att ha dessa symptom, för TS och dig Mats.

Kan du nämna några situationer ? Är det aldrig helt perfekt typ, utan det minsta oroligt ?