Lördagens fyra mil har utvecklats till en sådan parodi
Passet är ju en kompromiss av att springa från Katrineholm till Hälleforsnäs som bestämdes för längesedan och som bägge har varit väldigt taggade på. Ju närmare helgen vi har kommit desto mer har jag insett vilken vansinne det är att min kompis ska hänga på. Det är egentligen ingen bra idé ens för mig och jag dubblar alla hans statistikposter på Strava. Således tog jag mod till mig och skrev till honom igår. Skriver "mod" eftersom att jag känner att det är rätt osoft att berätta för någon annan vad denne är kapabel till och det blir inte bättre av att jag med mitt kontrollbehov i 100 fall av 100 bestämmer vad och hur vi ska träna. Vi skrev lite fram och tillbaka och hans kontenta var väl att det bara var att stanna om något började krångla och att ursprungsplanen fortfarande kändes bra. Man är ju alltid klok i efterhand och istället för att ev. ha sänkt hans självförtroende och kanske gjort honom irriterad på mig så kunde jag ju ha tagit upp det under passet istället; "du, HK är ju viktigast, känns det något så avbryt direkt". Nu blev det istället "du borde verkligen inte göra det här" fastän han oavsett ska göra det, om ni fattar.
Ångrade detta lite igår men har nu återgått till att främst vara irriterad på att han har tränat så lite
Jag respekterar att folk har annat för sig än att bara träna, han har flickvän och ett mer upptaget liv än mig. Men någonstans borde man ändå tänka igenom vad det är man ska göra och vad som måste göras för att fixa det. Ska man springa en trailmara så är det inte mycket begärt med tre löppass/vecka varav ett är runt två mil som någon sorts standard. Han har istället kört på som om det vore en vanlig sommar utan extrema utmaningar, 25 km/vecka senaste månaden säger allt. Fyra mil blir alltså 60 % mer än hans träningsvolym en vanlig vecka.
Ville bara skriva av mig
Är fruktansvärt allergisk mot "det-löser-sig-attityden" och jag är omgiven av den konstant. Man försöker förklara för någon som ska köra LL att denne inte behöver göra något extremt: "spring ett par gånger per vecka under sommaren, två månader innan loppet fortsätter du på samma vis men har ett pass som du gradvis ökar längden på varje vecka". När sommaren har passerat frågar man hur det det har gått och får svaret att denne har sprungit tre gånger sedan april. "Det får gå som det går på LL!" är inställningen och man vill bara skrikande berätta att det inte kommer att bli kul, att det inte kommer att gå bra och att personen i fråga inte kommer att känna någon stolthet då denne kommer att få gå minst 30 % av loppet.
Så, då har jag fått ur mig detta! Förhoppningsvis går allt bra på lördag och på loppet ändå. Han är trots allt vältränad och snabbare än mig på mer eller mindre alla distanser upp till halvmaran så det är ingen duvunge.