Jag har i åratal försökt komma tillrätta med mina fixa idéer inom kost och träning. Jag har trott att jag har lyckats rätt bra med det och visst har jag gjort stora förändringar till det bättre men uppenbarligen är jag fortfarande lite koko. Efter samtal med min rehabcoach (hon har bl.a arbetat som kroppsterapeut) som jag fått via Arbetsförmedlingen så insåg jag igår att jag antagligen lider av någon form av utmattningssyndrom. Detta har smugit sig på och förvärrats under många år. Det är andra faktorer än kost och träning som orsakat mina problem men hur kunde jag inte förstå att när man ofta har svårt att göra helt vanliga saker till vardags (laga mat, umgås, handla på affären tex) därför att kroppen hela tiden lägger av (ögonen stänger sig, yrsel, svårt att orka lyfta armarna, måste lägga mig ner), då ska man inte träna hårt och man ska inte ge sig på en deff? Det känns ju helt självklart nu när jag tänker på det; om kroppen visar tydligt att den mår dåligt så ska man inte stressa den ännu mer! Jag måste ju fortfarande vara lite sjuk som inte fattar sånt automatiskt. Hur kan magrutor vara så himla viktiga liksom??
Det är lurigt, för jag har många ggr trott att jag numera är förnuftig och hälsosam, ändå uppdagas det om och om igen att jag inte ser det som är mitt framför näsan på mig!
Varför skulle man inte bry sig om andras hälsa? Tycker du inte man ska bry sig om andra, eller vad är det du menar?
Handlar ju inte om att någon ska bestämma hur andra ska leva sina liv, men däremot vidga perspektiven som kan bli väldigt snäva och insnöade hos en del människor. Är man tillexempel anorektiker är det jäkligt svårt att kunna inse det själv och det behövs ett perspektiv utifrån det egna.
Skulle alla känna som du, att ingen borde bry sig så skulle hela befolkningen lika gärna kunna lägga sig ned och självdö.
Var snäll och håll dig till det som diskuteras.
Detta är inte en fråga om hälsa, detta är en fråga om prioriteringar. Här diskuteras inte anorektiker, utan hur långt folk är villiga att gå för sin träning.
Det är inga sjuka människor , utan folk som vill stå över vissa saker för att nå sina mål som dom satt upp.
Som allan sa "Att undvika alkohol eller fett eller godis bara för att få magrutor" - skulle det vara ett sjukligt beteende? Är det skadligt?
Detta är inte en fråga om hälsa, detta är en fråga om prioriteringar. Här diskuteras inte anorektiker, utan hur långt folk är villiga att gå för sin träning.
Det är inga sjuka människor , utan folk som vill stå över vissa saker för att nå sina mål som dom satt upp.
Som allan sa "Att undvika alkohol eller fett eller godis bara för att få magrutor" - skulle det vara ett sjukligt beteende? Är det skadligt?
Är du full eller?
Det finns självklart olika synsätt och perspektiv huruvida det är hälsa eller helt enkelt bara handlar om prioritering. Att det kan gå till en nivå där det är ohälsosamt och bara rent utsagt sjukligt och i vissa fall destruktivt är inte särskilt ovanligt, det kan inte ens ha gått dig miste.
Att avstå från godis för att få rutor behöver naturligtvis inte vara ett sjukligt beteende, men det kan även vara det för en del. Vissa verkar ha en större benägenhet att falla och bli maniska och tar det till en sjuklig nivå - och det är inte bara inom träning utan kan vara inom flera områden.
Men givetvis behöver det inte vara någonting negativt. Finner man träningen givande och väljer att satsa på det, ja då är det väl så, så länge det inte går överstyr och tappar kontrollen över det "verkliga" livet.
Det finns självklart olika synsätt och perspektiv huruvida det är hälsa eller helt enkelt bara handlar om prioritering. Att det kan gå till en nivå där det är ohälsosamt och bara rent utsagt sjukligt och i vissa fall destruktivt är inte särskilt ovanligt, det kan inte ens ha gått dig miste.
Att avstå från godis för att få rutor behöver naturligtvis inte vara ett sjukligt beteende, men det kan även vara det för en del. Vissa verkar ha en större benägenhet att falla och bli maniska och tar det till en sjuklig nivå - och det är inte bara inom träning utan kan vara inom flera områden.
Men givetvis behöver det inte vara någonting negativt. Finner man träningen givande och väljer att satsa på det, ja då är det väl så, så länge det inte går överstyr och tappar kontrollen över det "verkliga" livet.
Ja, jag är lite halv lurig. Varför är du så aggressiv? I det sista stycket skriver du ju till och med det jag har försökt få fram hela tiden...
Det jag undrar är, varför måste ohälsosamt automatiskt betyda dåligt? Det viktigaste är väl snarare att man trivs med det man gör, än att det är optimalt ur hälsosynpunkt. Särskilt när det som diskuteras definitiv inte är någon direkt "hälsorisk"
Senast redigerad av VikG den 2013-06-15 klockan 21:45.
men fick man ligga mer för det? Nej. Hade man roligare? Nej. Har man massa grymma minnen? Nej..
Varför är det så självklart att svaret på allt de här är nej? Jag har många klasskompisar från gymnasiet som fått tillgång till damer de aldrig skulle fått tillgång till om de inte vore för att de fixat i ordning sina kroppar, alla här på forumet av oss som har fixat iordning våra kroppar kan ju ställa sig bakom mig för lovar att det är fler än bara jag som har fått fler och fler förslag i takt med att kroppen blivit bättre.
Och roligt på gymmet? Visst fanken kan man ha det.
Vem var Zyzz? En kropp, och hade han blivit lika känd om det inte vore för den? Nej, hade han roligt på grund av sin kropp? Förmodligen. Var det trevliga svärföräldrar tjejer? Förmodligen inte.
Senast redigerad av BigIron den 2013-06-15 klockan 21:50.
? Och är det så att det vi på Kolozzeum ser som en naturlig del i träningen i resten av samhället ses som en störning?
Vad tror ni?
Spot on. Jag fick en tankeställare när jag fick påpekat för mig av min sambo att mina ben (framsida lår) börjar se lite konstiga ut för att de växt så mycket. (Enligt kolo-standard så kvalar mina lår in på samma plats som medelsvensson antar jag.)
"Nejdå, de här kycklingbenen?"
Då kontrar hon med nåt i stil med att "Nej, det är du som tappat greppet om vad som är normalt."
Jo, nog tror jag man blir skadad av att umgås/diskutera med bodybuilders och koloiter i hög grad. Det är nog bara bra att träningsdiskussioner inte är ett särskilt hett ämne i min bekantskapskrets.
__________________
Citat:
Ursprungligen postat av Mapa
Dem som som gör det där lilla extra är dem som sen får höra att dem har bra gener av dem som inte gör det
Ja, jag är lite halv lurig. Varför är du så aggressiv? I det sista stycket skriver du ju till och med det jag har försökt få fram hela tiden...
Det jag undrar är, varför måste ohälsosamt automatiskt betyda dåligt? Det viktigaste är väl snarare att man trivs med det man gör, än att det är optimalt ur hälsosynpunkt. Särskilt när det som diskuteras definitiv inte är någon direkt "hälsorisk"
Är inte meningen att vara aggressiv. Är bara grymt trött och haft en pissig dag så ska försöka sova snart
Det jag försöker få fram är att man måste se det hela från flera perspektiv. Som tränande är det lätt att få ett oerhört skevt perspektiv när man är så inne i sin träning och även kroppsideal förändras något enormt. Men som du säger det behöver inte per automatik betyda dåligt samtidigt som det kan vara det och det är ju individuellt. Saker och ting behöver ju inte vara antingen svart eller vitt är nog min poäng med det hela...
Spoonchest tog ett mycket bra exempel där med hans lår och den egna uppfattningen om kroppen och storlek... Många som "vi" tränande på kolozzeum tycker är små eller taniga kan uppfattas som vältränade och i vissa fall till och med "grova" av vanliga, icke-styrketränande människor...
Jag tycker det är en tröttsam diskussion. Tycker ni borde tänka på att den här typen av logiska resonemang kan få negativa konsekvenser för individer. Jag har själv blivit inlåst på psykiatrisk klinik en längre tid med diagnosen "ätstörning" på grund av att omgivning och puckade läkare resonerar som den här tråden. Min träning gick åt helvete under den perioden och det tog lång tid för mig att komma tillbaka.
Varför inte starta tråden "När TV-tittande blir en störning."