Citat:
Ursprungligen postat av Bifftek
En random muskulös person i en afrikansk stam som troligtvis aldrig tränat i sitt liv. Första sekunderna i klippet. Jämför med hans polare.
|
Dra mig baklänges på en liten vagn, den där personen väckte batikhäxan i mig. Jag fick en impuls att ta ut alla mina besparingar, åka söderut och låta min naturliga och vackra kvinnliga sexualitet få den bejakelse den förtjänar.
Ett exempel från min egen vardag är min kusin Markus, byggd som en hög med tunnor travade på varandra, och även om han kanske inte är ett genetiskt unikum är han helt klart långt till höger på normalfördelningskurvan. Första gången jag började ana att han genererar lite fler kilowatt än oss andra var i lågstadiet, när min storebror bad både mig och honom att slå på hans arm för se hur hur hårt vi kunde göra det; det gjorde tydligen inte alls ont när min knytnäve träffade målet, men när det var Markus tur ska det ha känts ordentligt. Och då var han ändå ett år yngre än mig och åtminstone ett halvt huvud kortare.
I högstadiet började alla killar lyfta bänkpress till höger och vänster, och då var det tydligt att Mackan, som nu hade smeknamnet ”Biceps”, inte var värd att bråka med. Efter ytterst oseriös träning tog han en bit över hundra.
Som 16-åring deltog Markus i en spontan styrketävling mellan honom och ett gäng äldre släktingar och bekanta, däribland en man som arbetade som officer. Tävlingen gick ut på att pressa en stock över huvudet flest gånger med en arm, och Markus vann enkelt. ”Slagen av en sextonåring!” ska officeren bestört ha utropat.
En annan anekdot är när jag, en normalbyggd kille vid namn Torbjörn och Markus paddlade kanot vid ungefär samma tidpunkt. Jag och Tobbe satt på vänster sida, Markus på höger. Vid ett tillfälle fick vi för oss att vi alla skulle paddla allt vad vi orkade; kanoten svängde i en skarp cirkel till vänster. Markus var alltså mycket starkare än mig och Torbjörn tillsammans. Detta på en diet bestående av snabbnudlar och ett träningsprogram bestående av att måla Warhammerfigurer och spela rollspel.
Det slutade lite olyckligt med avseende på att utveckla talangen; Markus blev synthare, och synth och styrketräning på den tiden gick ihop som hårdrock och knyppling. När den fasen var över blev han vegetarian och cyklist. Han har än idag inte börjat styrketräna på allvar, men jag tror inte det är för sent för honom. Och skulle han inte börja så gör väl det ingenting, för han är vansinnigt lycklig, och det är det viktigaste.
Sen får vi såklart inte glömma att jag själv har helt sjuka gener, utan tvekan i klass med Kazmeier, Coleman och the Great Gama. Jag har dock fel mindset, så jag har aldrig tagit mer än 400 i totalen.