Inte längre minst på forumet - Sidan 1256 - Kolozzeum Forum

944RS · 2018-11-13, 05:38

Jag var nog en av dem med störst mängd muskelmassa bland deltagarna på träningslägret.
Jag var dock inte i närheten av att vara snabbast upp för backarna, i simbassängen eller på långpasset.

Där och då önskade jag att det stod M i mina kläder

shadowfire · 2018-11-14, 17:55

Citat:

Ursprungligen postat av 944RS

Jag var nog en av dem med störst mängd muskelmassa bland deltagarna på träningslägret.
Jag var dock inte i närheten av att vara snabbast upp för backarna, i simbassängen eller på långpasset.

Där och då önskade jag att det stod M i mina kläder

Mm, för att tävla i löpning eller annat så hade jag nästan velat vara XS... men betydligt mindre iaf. Tycker dock inte är estetiskt snyggt alls och vill överlag ha en stark kropp och fysik som kanske varar rätt långt upp i åldern också om man nu lever så länge.

shadowfire · 2018-11-14, 18:02

Fick tips om en tävling jag blev riktigt sugen på. Bara anmälningsavgiften är ju extraordinär. Nästan 7000 kr. Med flyg, hotell, mat osv så får jag nog räkna på 12-13 000 kr.

24000 höjdmeter (!) och 330 km löpning i extrem alpmiljö i Italien. Man har 7-8 dagar på sig och får lägga upp loppet helt själv, med var man övernattar och hur länge osv. 330 km på typ 7 dygn låter inte så farligt, men 24000 höjdmeter är BRUTALT mycket. Det innebär i praktiken att 4-5 mil kan ta en hel dag att genomföra.

Tävlingen verkar innehålla precis allt. Pannlampelöpning, minusgrader snö, hagelstormar, mäktiga vyer, total utmattning, kräver massor med planering och logistikupplägg, verkar ha rejält med publik och supporters och lär vara en upplevelse för livet. UTMB kommer jag aldrig komma i form för, det kräver för mycket av mig som löpare tror jag. Möjligen att jag kan köra CCC vilket jag nog lär göra någon gång. Här har man dock flera dagar på sig och kan faktiskt stanna, sova, äta och ladda om.

Tor des geants heter tävlingen. Giganternas tävling.

Poxeman · 2018-11-14, 22:14

Citat:

Ursprungligen postat av shadowfire

PS. Har lovat mig själv att äta "vanlig" mat som jag växte upp med åtminstone en gång i månaden. Har inte ätit köttfärssås på säkert 15 år. Vanliga pannkakor var det nog 4-5 år sedan sist. Köttbullar säkert 4 år sedan. Våfflor åt jag för ett år sedan tror jag och fick helt galna cravings då jag upptäckte hur satans gott det är.

Lite i protest mot alla sablarns nojjor om att man blir cancerinflammatorisk av en ostlimpa osv, gah... så först ut ikväll blev varma mackor. Vitt bröd, med tjockt lager med smör, ost och tomat. I came. Ds

Du kan få låna några barn att laga mat till... det där är stapelföda hos oss!

shadowfire · 2018-11-14, 22:59

Citat:

Ursprungligen postat av Poxeman

Du kan få låna några barn att laga mat till... det där är stapelföda hos oss!

Haha jag vet! Ännu ett argument för att bli förälder. Det är liksom legitimt att sleva i sig pannkakor stup i kvarten då

shadowfire · 2018-11-14, 23:07

Reflexbana / terränglöpning

Träningsform: Reflect run
Distans: 5 km
Tid: ca 45 min
Snittpuls: 168
Terräng: Uff Uff Uff Uff!

summering:
Ville prova nya 2xureflectrun-banan som Gunilla ordnat. De kör gemensamma löp där varje tisdagskväll nu i november, men varje tisdag har jag tjänsteresa och hinner inte hem. Hade varit roligt annars då det är en mix av duktiga traillöpare, orienterade och hobbymotionärer som springer i grupp då.

Tog mig 45 min att ens hitta parkeringen då detta var ett helt nytt område för mig och jag körde galet fel. Väl där hittade jag inte reflexbanan, men fick tag på Gunilla på instagramchatten och fick lite vägledning. Så fort jag hittade stigen så bar det av. Dock regnade det vilket dämpade pannlampans sken rätt rejält och reflexerna var pyttesmå kvadrater. Det var inte SÅ bra uppmärkt som gamla banan tyckte jag. Jag fick bromsa in stup i kvarten och det var ett myller av stigar med korsningar hela tiden, så det drog ner på tempot.

Gunilla förvarnade om att det kunde gå "lite uppför". Alltså. De backarna som jag fick första 2 km var ju helt galna. På brantaste stället använde jag händerna och det kändes som om jag sprang upp på ett ashögt berg. Jäklar vad det tog på benen och jag kände för övrigt att jag var orkeslös, trots vilodag igår. Kände mig inte återhämtad från bröstpasset i måndags och backintervallerna i söndags. Sista 2 km var en riktigt fin löpning.

Överlag ett roligt pass. Ska se om jag kan få med mig Jonas, Micke, Jimmy eller Sam kanske på lite sällskap där någon kväll. Kommer lätt köra samma sträcka igen. Stannade och knöt skorna en gång och sprang fel vid ett ställe och fick vända och leta, så passet tog lite längre tid än vad det borde ha tagit. Nu vet jag ungefär hur jag ska springa, så jag kan förhoppningsvis kapa lite tid nästa gång. Dock var det så pass tuff terräng att jag vettifan om jag kan komma ner på under 35 minuter på den banan. Det säger en del om hur svårt det är med pannlampelöpning ute i skogen när det tar över en halvtimme att kriga sig igenom 5 km...

944RS · 2018-11-15, 05:32

Citat:

Ursprungligen postat av shadowfire

Haha jag vet! Ännu ett argument för att bli förälder. Det är liksom legitimt att sleva i sig pannkakor stup i kvarten då

Sleva i sig pannkakor? Jag har stekt hundratals pannkakor, men vet bara hur de luktar. Hinner knappt grädda färdigt dem innan några glupska ungar norpat åt sig ALLT!

shadowfire · 2018-11-16, 09:35

Citat:

Ursprungligen postat av 944RS

Sleva i sig pannkakor? Jag har stekt hundratals pannkakor, men vet bara hur de luktar. Hinner knappt grädda färdigt dem innan några glupska ungar norpat åt sig ALLT!

Låter som när man är dum nog att bjuda hem koloiter på grillning och tänker att man kan grilla själv åt alla och samtidigt få äta själv och få vara social!

shadowfire · 2018-11-16, 11:13

Vilodag igår.

Ligger lite lägre på kaloriintaget nu och fyfan vad jag återhämtar kasst. Träningsvärk som f-n igår efter bara 5 km terränglöpning i onsdags, men för all del, det var rejält kuperat.

Hembesök igår kväll hos en person som är lite bättre än mig på längdskidor. Lite awkward att se alla hennes SM-medaljer och Vasaloppsstatyetten var ju hur fet som helst. Intressant ändå att få höra lite mer om livet som professionell idrottare "bakom kulisserna" iaf. Liiiiiiiiite skillnad mot för min egen träning.

inZane · 2018-11-16, 14:19

Apropå TDS så kommer här ett lyssnartips på en svensk som genomfört detta lopp efter två misslyckanden. Tyckte det var en intressant intervju.

http://www.paceonearth.se/podcast/08...-mil-i-alperna

shadowfire · 2018-11-16, 22:00

Citat:

Ursprungligen postat av inZane

Apropå TDS så kommer här ett lyssnartips på en svensk som genomfört detta lopp efter två misslyckanden. Tyckte det var en intressant intervju.

http://www.paceonearth.se/podcast/08...-mil-i-alperna

Grymt, tack! Den hade jag missat. Ska lyssna in den imorgon.

shadowfire · 2018-11-16, 22:22

Racerapport: Skatås Mörkaste

Träningsform: Tävling
Distans: 12 km
Tid: 1 tim 29 min
Snittpuls: 175
Terräng: Mysiga leriga stigar

summering:
Ställde mig i startfållan väldigt skeptisk. Astrött efter jobbet, huvudvärk, allmänt seg och med två ben som kändes trötta sedan veckans tidigare träningspass. Åt dock rejält med mat idag till lunch, bara vräkte i mig hemgjord korv stroganoff och mera ris på i och samma portion än vad jag ätit på flera år. Ett desperat försök att försöka få kroppen att känna att det finns energi att ta av.

Köpte min biljett sent av en annan kille. Chansade och swishade pengar på måfå, men blev tack och lov inte lurad. Hamnade i startgrupp 2, så ett gäng galningar hade redan dragit iväg. När starten gick kände jag att jag kommit i "tävlingsmood" ändå, alltså det är bara så jävla go atmosfär på tävlingar. Alla spända människor, hela laddningen, ahh så kul det är att tävla! Tryckte i musik i öronen, men på låg volym så att jag skulle kunna höra folk omkring mig.

Fastnade nästan omedelbart bakom två tjejer som pratade precis nonstop. Om dokussåpor, bikinis etc. Kunde inte komma förbi dem på de smala stigarna, men de sprang för långsamt och jag störde mig på deras snack samt att tjejen precis närmast mig hade sjukt störiga reflexer på hennes löpartights. Insåg att jag kommer fan få epilepsi om jag inte nitar förbi de där två. Det var som ett stroboskop av hennes ben i mitt pannlampesken. Tog 2 km innan jag fick 1,5 meter fri yta runt en sten och formligen exploderade upp i fart och vräkte mig förbi. Fastnade dock på nya människor och i alla uppförsbackar så började folk gå. Insåg att jag får se det som ett roligt träningspass mer än tävling.

Efter 6-7 km öppnade det hela upp lite mer. Fick några luckor och började mata på i mitt eget tempo och plockade lite positioner där det gick. Sedan blev det mer tekniskt igen och jag hamnade bakom en kille som jag kämpade i över 3 km med att komma förbi. Så fort det blev mer lättlöpt och lite bredare, så gick jag ut i omkörningsläge, men då ökade den jäveln tempot och släppte inte förbi mig. Sedan när det blev mer svårlöpt så bromsade han upp, så jag hamnade hela tiden med näsan i hans jävla löparröv. Blev på riktigt frustrerad och inte ens när vi kom ut på en liten grusväg så lyckades jag nita honom. Strax efter grusvägen fick jag dock en liten chans, då han vek av för att runda en vattenpöl. Där sket jag i om jag stänkte ner honom och alla bakom - jag dundrade rätt ut i vattenpölen och bara matade förbi. Yay!

Upp på klassiska getryggen och givetvis skulle loppet avslutas med att vi skulle upp i brudarebacken. Den skidbacken skrämmer inte mig, men det var riktigt lerigt så jag fick trampa på uppför. På toppen vek många ner sig, men jag kände mig starkare efter 11 km än på länge. Öppnade bara upp löpsteget och tryckte på och släppte sedan på fullt ös utför på andra sidan. Plötsligt så känner jag hur högerfoten fastnar i något och hur jag tappar balansen. Överkroppen med ansiktet först föll framåt, vänsterbenet trampade i tom luft och jag vrålade rätt ut i ren skräck för den enorma vurpa jag precis var på väg att göra. Vrålet skrämde en tjej strax framför mig så hon halkade till och gled rätt ut i diket. På något magiskt sätt så lyckades jag landa på hälen på högerfoten och började glida på den medan jag flaxade med armarna och fortsatte skrika. Fick i andra hälen och plötsligt gled jag på båda hälarna i full patte nedför. Hah! Schlaaaaaalom baby, schlaaaaaaalooooom!

Sådan rövdjäva flyt att jag inte stöp och slog ur axlar ur led och allt annat som jag brukar lyckas med i mina vurpor.

Kände mig äckligt pigg och fräsch och att öppna upp med en sprint i 4-tempo in över mållinjen var liksom inte ens ansträngande. Riktigt märklig känsla när jag kom in i mål. Visst, jag fick ju inte gå för full kapacitet eftersom jag fastnade på långsamma löpare hela tiden, men jag var ändå oförskämt fräsch efter att ha klättrat upp på bergsryggar och trampat genom lerhål i 1,5 timme.

Riktigt rolig tävling och får se det som ett träningspass med betydligt högre kvalitet än om jag kört ensam.

shadowfire · 2018-11-17, 11:13

Vaknade rätt så euforisk och energisk idag. Vilken enorm boost gårdagens tävling gjorde för det mentala. Var typ glad hela kvällen. Alltså få saker är så jävla bra för välbefinnandet som konditionsträning. Styrketräning i all ära, det är en go känsla att se uppsvällda muskler i spegeln och känna pump i ett dygn, men det ger inte samma mentala påslag. Jag köper det Anders Hansen tar upp på sina föreläsningar mm om att hjärnan påverkas rejält efter ett konditionspass. Mental energi, kreativitet osv bara flödar och jag kan inte ens minnas att jag någonsin upplevt den där mörka, tråkiga känslan av depression efter ett konditionspass. Idag surfar jag som på en euforivåg fortfarande.

Riktigt fräckt också att jag som var helt förstörd efter 5 km terräng någon dag innan kunde få kroppen att vakna till och bara köra på. Det var inte direkt en lätt bansträckning igår. Alla som sprungit över Getryggen och Brudarebacken vet vad jag menar och nu var det lerigt så in åt h-e dessutom. I Brudarebacken så gled jag bakåt hela tiden trots nya grovt dubbbade skor mm.

Måste konstatera att jag har nått en ny nivå med min kropp och fysik. Jag är fortfarande en amatörmotionär och hobbymotionär som inte satsar speciellt på det, men jag har nått en nivå där jag med relativt lite träning ändå kan placera mig skapligt i mitten en på rätt tuff trailtävling och känna att det finns gott med krafter kvar. Det är inte många år sedan det hade varit i praktiken otänkbart för mig att genomföra en sådan här tävling i huvud taget.

Och jag trivs med känslan. Känslan av att ha en "bra grundkondition" vill jag aldrig släppa. Jag gillar kroppsbyggning och jag vill fortsätta bygga styrka, muskler och framför allt vässa kroppsformen och skala av lite fett som jag fått efter de två Everestexpeditionerna. Dock vill jag aldrig gå tillbaka till mitt forna jag där jag flåsade för minsta lilla. Jag skulle inte trivas med en musklig och välbyggd kropp som inte pallat ett gott trailpass på 1,5 timme.

Poxeman · 2018-11-17, 23:01

Gött o läsa peppen.
Både här och på bloggarna.
Ser fram emot att träffa er alla på i veckan.

shadowfire · 2018-11-17, 23:26

Citat:

Ursprungligen postat av Poxeman

Gött o läsa peppen.
Både här och på bloggarna.
Ser fram emot att träffa er alla på i veckan.

Ja, det är ännu skönare med nytändningen än vad som syns i skrift också. Detta behövde jag, precis i rätt tillfälle. Blir riktigt skoj att ses hela (nästan) gänget igen!