Jag ska snart springa 100 miles och är så jävla mycket fram och tillbaka angående hur det ska gå till I somras gjorde jag ett försök men bröt tidigt p.g.a. problem med höften. Då tog jag in på hotell kvällen innan och gav mig av från Stockholm mot Norrköping kl. 04:00 dagen efter.
På sistone har jag gett upp ambitionerna lite då det är så fruktansvärt mycket smidigare att börja hemifrån. Bytte således plan till att springa en 16,1 mil lång rundslinga i Östergötland. Idag gick det dock upp för mig hur mycket mindre roligt det blir. Det ÄR kul att kunna säga att man har sprungit 100 miles OCH att man har sprungit från Stockholm till Norrköping.
Så nu har jag kommit fram till att jag ska ta ett tåg kl. 04 från Norrköping som är framme kl. 06 i Stockholm. Börjar att springa direkt. Här går det upp för en hur bökigt det är att springa så jävla långt för i ett best case scenario så tar 100 miles 20 timmar. Det innebär att jag som absolut tidigast är klar kl. 02 på natten. Skulle det gå dåligt kan jag mycket väl bli klar framåt kl. 04.
Då har jag inte ens nämnt faktumet att solen går ned 18:30. Det innebär minst sju timmar i mörker på landsvägar. Det går väl att göra någorlunda tryggt genom pannlampa och reflexväst men fortfarade långt ifrån bra. Sen behöver jag väl ha flera pannlampor då min lär räcka ett par timmar max.
Kortfattat så är det otroligt bökigt att göra en sådan här sak på egen hand.
Hur hade ni känt för att löpa på landsväg i becksvart mörker? Ni har alltså reflexväst och pannlampa. För den som har koll så är det Nyköpingsvägen från Strömsfors till just Nyköping, alltså vägen som löper längs med E4:an. Den är väldigt bred då den innan E4:an var huvudvägen till Stockholm.
Det är väl alltid lite otrevligt att röra sig på vägar i mörkret. Folk har ju en tendens att inte kunna köra bil ordentligt .
Men reflexväst, reflexmössa och nåt på benen är ju bra. Finns till och med reflexsprej som man kan spruta på kläderna, men den som jag testade funkade sådär.
Har du dessutom en pannlampa när det kommer bilar så borde det vara lugnt.
Det är väl alltid lite otrevligt att röra sig på vägar i mörkret. Folk har ju en tendens att inte kunna köra bil ordentligt .
Men reflexväst, reflexmössa och nåt på benen är ju bra. Finns till och med reflexsprej som man kan spruta på kläderna, men den som jag testade funkade sådär.
Har du dessutom en pannlampa när det kommer bilar så borde det vara lugnt.
Ja, det kommer helt klart att vara lite otrevligt när det väl blir becksvart. Men vägen är som sagt bred, den är inte supertraffikerad och i värsta fall får jag väl hoppa ned i diket när det kommer bilar.
Från att inte springa något till att springa 16 mil på ett pass på 3 år? Det är ganska häftigt, mackejuve. Ta med dig det ut på din mörka landsväg.
Alltid kul att följa dina upptåg.
Skickat från min JSN-L21 via Tapatalk
Det roligaste är ju att han verkligen hatade konditionsträning förut, jag vill minnas någon inlägg för längesen där han skrev att han inte hade några problem med fyra stenhårda styrkepass i veckan, men inte kunde förstå hur någon kunde tvinga sig till två tjugominuters konditionspass per vecka (jag parafraserar).
Från att inte springa något till att springa 16 mil på ett pass på 3 år? Det är ganska häftigt, mackejuve. Ta med dig det ut på din mörka landsväg.
Alltid kul att följa dina upptåg.
Skickat från min JSN-L21 via Tapatalk
Det är "tyvärr" 4,5 år Tack för berömmet och visst blir man lite fartblind. Det är ingen skillnad på löpning och styrketräning i det hänseendet. Du kanske tänker "bara jag tar 130 kg i bänkpress så är jag nöjd". Sen tar man sig dit och tänker "äsch, det här var ju inget speciellt. 140 kg är starkt på riktigt...". Jag skulle liksom kunna springa dessa 16 mil och bli missnöjd om tiden är för dålig.
Sånt här är dock en stor anledning till att jag vill få det överstökat snarast. Jag har fått "beröm" för mina 16 mil sedan i våras(skulle gjort det veckan innan midsommar). Det har liksom blivit väldigt mycket snack och väldigt lite verkstad. Jag kan ju vara hur övertygad som helst om att jag kommer att fixa det men det ska ju göras också. Det vore väl liksom inte världshistoriens sjukaste grej om jag tvingas bryta efter +tio mil. Då är det dock p.g.a. skada. Har oerhört svårt att se att jag bryter av någon annan anledning.
Citat:
Ursprungligen postat av Diomedea exulans
Det roligaste är ju att han verkligen hatade konditionsträning förut, jag vill minnas någon inlägg för längesen där han skrev att han inte hade några problem med fyra stenhårda styrkepass i veckan, men inte kunde förstå hur någon kunde tvinga sig till två tjugominuters konditionspass per vecka (jag parafraserar).
Jag hatar och kommer alltid att hata "cardio". Gillar liksom inte konditionsträning i allmänhet, sitta på en roddmaskin är t.ex. döden. Löpning är det enda som fungerar
Min lokala löpbutik har skaffat 3D motion-analys för löpare. Osäker på vad det ger men nu har jag bokat in mig iallafall. Mest som en kul grej .
Som gammal fotbollsspelare tycker jag mig ha rätt god teknik för ruscher, men sen är det nog sämre. När jag har kört intervaller i typ 3:30-tempo märker jag att det blir problem med löpsteget. Jag springer normalt med högkadens och ganska korta steg trots att jag inte har korta ben. Förmodligen något jag bara behöver träna på, men ska bli kul att se om det är andra saker jag gör "fel".
Min lokala löpbutik har skaffat 3D motion-analys för löpare. Osäker på vad det ger men nu har jag bokat in mig iallafall. Mest som en kul grej .
Som gammal fotbollsspelare tycker jag mig ha rätt god teknik för ruscher, men sen är det nog sämre. När jag har kört intervaller i typ 3:30-tempo märker jag att det blir problem med löpsteget. Jag springer normalt med högkadens och ganska korta steg trots att jag inte har korta ben. Förmodligen något jag bara behöver träna på, men ska bli kul att se om det är andra saker jag gör "fel".
Jag blir lite retad för min löpstil när det går långsamt Tror jag ser stel ut. Däremot känns det som att jag har ett fullgott löpsteg när det går snabbt. Men jag har aldrig någonsin utvärderat det. Jag har heller aldrig ägnat det en endaste tanke. Jag bara springer. Hoppas du får ut något vettigt av besöket.
Själv har jag släppt tankarna på 100 miles för tillfället. Mitt knä och knäveck vill inte riktigt samarbeta trots att jag dragit ned volymen sedan snart två veckor tillbaka. Min naprapat har sedan tidigare gett mig utfall, musslan och sidoplankan att fokusera på. Jag har kört musslan och sidoplankan men inte utfall(tanken där var väl att även få lite stabilitet för knät). Nu är det all in, tänker till en början köra mer eller mindre varenda löprelaterad styrkeövning. Sedan får jag försöka hitta en rutin som är hållbar för vanligtvis brukar jag inte orka hålla i superseriös löpstyrka särskilt länge utan nöjer mig med ett par övningar. Den primära svagheten sitter i höften.
Hade ett testpass igår för att se om jag kunde springa 100 miles på lördag. Det var ganska befriande när knät stelnade till mot slutet för jag sprang hela passet och tänkte "okej, det känns lite här men det kanske funkar". När knät stelnade till fick jag svart på vitt att "okej, det här går inte". Jag har egentligen lovat mig själv att inte ta mig an detta utan att allt känns 100 % och likväl var jag på väg att göra detta Förstå vilken mardröm att ha någon liten känning redan från mil nr ett som du springer och stör dig på. Sedan 20-24 h av detta. Usch.
Nu är jag mer av mindsetet "nu löser vi det här och det får ta den tid det tar". Jag är inte skadad-skadad så det är ingen poäng med att måla fan på väggen. Det har blivit rätt uppenbart under detta år att det inte räcker för mig att bara springa, jag måste köra löpstyrka också. Och bara knäböj och lite musslan räcker inte.
Jag blir lite retad för min löpstil när det går långsamt Tror jag ser stel ut. Däremot känns det som att jag har ett fullgott löpsteg när det går snabbt. Men jag har aldrig någonsin utvärderat det. Jag har heller aldrig ägnat det en endaste tanke. Jag bara springer. Hoppas du får ut något vettigt av besöket.
Själv har jag släppt tankarna på 100 miles för tillfället. Mitt knä och knäveck vill inte riktigt samarbeta trots att jag dragit ned volymen sedan snart två veckor tillbaka. Min naprapat har sedan tidigare gett mig utfall, musslan och sidoplankan att fokusera på. Jag har kört musslan och sidoplankan men inte utfall(tanken där var väl att även få lite stabilitet för knät). Nu är det all in, tänker till en början köra mer eller mindre varenda löprelaterad styrkeövning. Sedan får jag försöka hitta en rutin som är hållbar för vanligtvis brukar jag inte orka hålla i superseriös löpstyrka särskilt länge utan nöjer mig med ett par övningar. Den primära svagheten sitter i höften.
Hade ett testpass igår för att se om jag kunde springa 100 miles på lördag. Det var ganska befriande när knät stelnade till mot slutet för jag sprang hela passet och tänkte "okej, det känns lite här men det kanske funkar". När knät stelnade till fick jag svart på vitt att "okej, det här går inte". Jag har egentligen lovat mig själv att inte ta mig an detta utan att allt känns 100 % och likväl var jag på väg att göra detta Förstå vilken mardröm att ha någon liten känning redan från mil nr ett som du springer och stör dig på. Sedan 20-24 h av detta. Usch.
Nu är jag mer av mindsetet "nu löser vi det här och det får ta den tid det tar". Jag är inte skadad-skadad så det är ingen poäng med att måla fan på väggen. Det har blivit rätt uppenbart under detta år att det inte räcker för mig att bara springa, jag måste köra löpstyrka också. Och bara knäböj och lite musslan räcker inte.
Jag har också varit inne i ultradrömmar men längsta blev ultravasan och jag tänker inte springa en massa ultra igen innan jag blir gammal och seg. Inte längre än UV iallafall
Jag har fortfarande en massa år kvar för att bli snabbare på och jag har inte heller tid att nöta långpass så att man klarar av 100 miles utan att vara sliten ett halvår efter.
Jag har också varit inne i ultradrömmar men längsta blev ultravasan och jag tänker inte springa en massa ultra igen innan jag blir gammal och seg. Inte längre än UV iallafall
Jag har fortfarande en massa år kvar för att bli snabbare på och jag har inte heller tid att nöta långpass så att man klarar av 100 miles utan att vara sliten ett halvår efter.
Samma här - bortsett från att jag väntar med ultrorna Orkar inte ha någon taktisk approach, gör bara det jag tycker är roligt. Men det finns nog en del att hämta på de vanliga distanserna då jag sällan satsar på något snabbt, oftast är det mest en salig blandning av allt möjligt på en och samma gång. Kanske blir det en period av sånt efter 100 miles. Är väl inte osannolikt att man är rätt mätt på skiten efter det.
Jag blir lite retad för min löpstil när det går långsamt Tror jag ser stel ut. Däremot känns det som att jag har ett fullgott löpsteg när det går snabbt. Men jag har aldrig någonsin utvärderat det. Jag har heller aldrig ägnat det en endaste tanke. Jag bara springer. Hoppas du får ut något vettigt av besöket.
Själv har jag släppt tankarna på 100 miles för tillfället. Mitt knä och knäveck vill inte riktigt samarbeta trots att jag dragit ned volymen sedan snart två veckor tillbaka. Min naprapat har sedan tidigare gett mig utfall, musslan och sidoplankan att fokusera på. Jag har kört musslan och sidoplankan men inte utfall(tanken där var väl att även få lite stabilitet för knät). Nu är det all in, tänker till en början köra mer eller mindre varenda löprelaterad styrkeövning. Sedan får jag försöka hitta en rutin som är hållbar för vanligtvis brukar jag inte orka hålla i superseriös löpstyrka särskilt länge utan nöjer mig med ett par övningar. Den primära svagheten sitter i höften.
Hade ett testpass igår för att se om jag kunde springa 100 miles på lördag. Det var ganska befriande när knät stelnade till mot slutet för jag sprang hela passet och tänkte "okej, det känns lite här men det kanske funkar". När knät stelnade till fick jag svart på vitt att "okej, det här går inte". Jag har egentligen lovat mig själv att inte ta mig an detta utan att allt känns 100 % och likväl var jag på väg att göra detta Förstå vilken mardröm att ha någon liten känning redan från mil nr ett som du springer och stör dig på. Sedan 20-24 h av detta. Usch.
Nu är jag mer av mindsetet "nu löser vi det här och det får ta den tid det tar". Jag är inte skadad-skadad så det är ingen poäng med att måla fan på väggen. Det har blivit rätt uppenbart under detta år att det inte räcker för mig att bara springa, jag måste köra löpstyrka också. Och bara knäböj och lite musslan räcker inte.
Kan vara värt att kolla in den här videon. Nu har jag inte haft samma problem som du. Men jag har varit i en liknande situation. Där "vanliga" rekommendationer var helt värdelösa. Alla hans videos känns som clickbait, men det är många väldigt bra övningar. Jag körde en för glutes minimus, som gjorde exakt det titeln sa, den tog magiskt bort mitt problem med min höftböjare.
Kan vara värt att kolla in den här videon. Nu har jag inte haft samma problem som du. Men jag har varit i en liknande situation. Där "vanliga" rekommendationer var helt värdelösa. Alla hans videos känns som clickbait, men det är många väldigt bra övningar. Jag körde en för glutes minimus, som gjorde exakt det titeln sa, den tog magiskt bort mitt problem med min höftböjare.
Tack för tipset. Jag har under de senaste tre veckorna sprungit extremt lite(jmf med den vanliga volymen) samt varit duktig med väldigt heltäckande löpstyrka. Idag är första dagen då det inte känns någonting alls i framsida/insida knä. Även känslan av stelhet i höften är försvunnen. Så det verkar helt enkelt ha fungerat. Det som jag inte har blivit kvitt är stelhet i knävecket men det kanske kommer.
Det är nu det knepiga kommer för det är för egen del inget långsiktigt i att göra precis varenda tänkbar löpstyrkeövning på gymmet. Nyckeln är nog att göra lite många gånger istället för tvärtom. Så mer eller mindre att göra någon löpstyrka varje gång jag gymmar. Det går jäkligt snabbt att stöka av om det bara handlar om typ två övningar så det finns inga ursäkter för att inte göra det.
Men man vet ju hur det är - spola fram ett halvår och jag är helt känningsfri, då kommer mängden löpstyrka att sjunka Sedan kommer besvären igen och man tar återigen tag i det. Man är hopplöst helt enkelt.
Men man vet ju hur det är - spola fram ett halvår och jag är helt känningsfri, då kommer mängden löpstyrka att sjunka Sedan kommer besvären igen och man tar återigen tag i det. Man är hopplöst helt enkelt.