Citat:
Ursprungligen postat av MackeJuve
Otroligt konstigt. En progression du nog är ganska ensam om i Sverige. Jag älskar att springa mycket men har exakt noll ambition att nå 160 km, min personliga gräns för vad jag tycker är försvarbart är kanske 100 km.
|
Det har jag full förståelse för att du inte vill. Vad menar du med försvarbart?
Citat:
Ursprungligen postat av svenbanan
Styrketräning tror jag dock inte hjälper till så mycket. Jag tror du bara har väldigt bra återhämtningsförmåga helt enkelt. Eller så kanske du klarade att plåga dig genom dessa 16v trots att du började bli aningens övertränad? Ett av symptomen på detta är ju just att man tröttnar mentalt och tycker träningen suger. Jag har för mig du skrev nåt tidigare om att det var mentalt jobbigt?
Det verkar ju som att du kom upp i runt 100km/v i nåt form av kontinuitet och att 160km/v var en extremvecka. Sen att du varvade veckor med 100km/v och 30km gör ju också att snittet över två veckor blir betydligt mer rimligt under de perioderna.
Hur som helst är det nog väldigt få som skulle klara av att ta sig genom det träningsupplägget utan att gå sönder på vägen. särskilt om de inte hade löptränat kontinuerligt väldigt mycket tidigare.
Har du några exempel på hur du förbättrade dig på olika distanser under denna period?
|
Jag blev väldigt sliten, helt klart. Jag läser nu på passen att var och varannat pass står det antingen "sliten" eller "extremt sliten" eller liknande. Men envisheten gjorde att jag fortsatte, och det var ändå en sådan smärta som kroppen vande sig vid på ett sätt och inget som jag kände skulle bli bestående.
Började alltså vecka 2, och nådde 160 km v16. Här är några lopp:
V3 5 km 22:21 4.28 min/km aningen backigt lopp
v11 10 km 45:02 4:30 min/km plant lopp
(v16 160 km)
v17 10 km 44:05 lopp med en brant backe, gissningvis -30 sekunder om det vore ett plant lopp
Funderar på hur övertränad jag verkligen var när jag ändå kunde springa ett lopp veckan efter. Minskade dock volymen rejält samma vecka då loppet var på lördagen v17.