Citat:
Ursprungligen postat av Mental
Jag vet att du inte orkar föra journal, men du kanske vill hålla oss uppdaterad med hur det går i övrigt? Jag vet att ganska många följer den här tråden på ett eller annat sätt.
|
Citat:
Ursprungligen postat av TheOne1994
+1
|
Citat:
Ursprungligen postat av StarkaUlf
Jaaa! Håller allt jag kan för dig, Anton
|
Det kan jag självklart göra.
All or nothing mentaliteten som visar sig.
Jag har haft möte med psykiatrin och försäkringskassan och psyk gjorde allt dom kunde för att slingra sig undan vad min läkare hade skrivit i sitt utlåtande (precis innan han själv blev utskriven för vad som verkar vara utmattningssyndrom). Han skrev på ett flertal tillfällen att jag skulle få psykoterapi men mottagningen vägrade först. Efter mycket om och men och rejäl användning av min silvertunga och med min fantastiska handläggare på F-kassan som satte ner foten så har jag fått psykologkontakt en gång i månaden åtminstone, samt att jag då har aktivitetscoach och eventuell arbetsterapeut med (det ska styras upp efter semestrar här). Jag kommer få reda på hur det gått för min anmälan till IVO i september troligtvis.
Men än viktigare än ovan är att jag ärligt talat sedan en ganska lång tid tillbaka inte har några som helst förväntningar på att få hjälp från vården och helt enkelt börjat läsa på själv om behandlingar, tankesätt och olika metoder att hantera tankar/ångest och en rad andra saker. Detta har gett mig fler verktyg att hantera negativa tankemönster, panikångest och mina övriga problem.
Jag har nu i cirka fem veckor haft god framgång med det mesta gällande allt från träning, sociala tillfällen, romantiska intressen, viktnedgång och kost och ska även börja så smått med uppsats när handledare är tillbaks från semestern.
Det har givetvis varit väldigt tufft av och till, haft 1-2 hetsätningar per vecka i snitt (nu är det nog två veckor sedan senast) och gjort för mycket vid ett par tillfällen som lett till en väldig trötthet i några dagar. Generellt har det gått långt över förväntan, det enda som egentligen irriterar mig är gamla skador som visar sitt fula tryne främst då en gammal axelskada som även ger en del nervproblem, men rehabiliterar den så gott jag kan också.
Jag är väldigt medveten om att jag inte ska gasa för mycket så jag står på bromsen gällande i princip alla aktiviteter främst då träning och viktnedgång där jag väldigt gärna vill stressa mer än vad som ens nästan är rimligt. Samma gäller nu när jag ska komma igång med skola/arbete igen och då kommer jag även ha hjälp av arbetsterapeut/aktivitetscoach att hitta en bra balans (har ju inte gått nu under semestertider).
Tack för er omtanke mina vänner.