Hur kommer man ur incel livet? - Sidan 48 - Kolozzeum Forum

Mental · 2019-10-01, 08:31

Citat:

Ursprungligen postat av Läskeblask

Vilken dårskap att göra lumpen bara för att träffa folk

Man får rätt mycket mer på köpet, en väg ut ur hamsterhjulet om inte annat, se det som ett 3 månaders scoutläger

Edit: Jag hade vart sugen på att göra det nu, vid 38års ålder, om jag inte redan gjort värnplikt.

spas · 2019-10-01, 08:32

Ni som säger att ni är för gamla för att ändra era liv och loppet är kört osv. Är ni inte typ under 30? Givet trådens innehåll så utgår jag från att ni inte sitter men hus, familj och ekonomiskt ansvar för fler än er själva.

Om ovan stämmer så är loppet inte kört, ni har snubblat och trillat på startsträckan i en halvmara. Med lite hjälp på traven i form av kbt eller whatever är det klart ni kan komma med i matchen igen.

Läskeblask · 2019-10-01, 08:46

Citat:

Ursprungligen postat av Mental

Man får rätt mycket mer på köpet, en väg ut ur hamsterhjulet om inte annat, se det som ett 3 månaders scoutläger

Edit: Jag hade vart sugen på att göra det nu, vid 38års ålder, om jag inte redan gjort värnplikt.

Tar det 3 månader? Hur som helst så tycker jag att man skjuter onödigt högt. Lämna jobbet för 3 mån (?) för att göra nånting som knappast är kul förrän efteråt om några år när man funderar på det. Okej om man vill göra det så då gör man det men ur den synvinkeln att man endast gör det för att eventuellt få vänner så nej

trädgårdsmöbel · 2019-10-01, 08:49

Jag tror incelskapet ofta kan gå djupare än vad för misär
man har nu eller tänker sig för framtiden. Det kan nog finnas en känsla av bitterhet för vad som hänt/vad som inte hänt med.

Man kan känna sig lurad på sin ungdomstid. Som att man inte fått uppleva den som man "skall" tar man inte itu med det eller lär sig hantera det kan man nog känna sig tom och bitter trots att man ordnar upp sitt liv nu.

Läskeblask · 2019-10-01, 08:54

Det är ju det förgångna som har format oss. Det sätter sina spår fastän man inte dagligen funderar på all skit man upplevt. Jag har svårt att se att man nu hittar vänner men endå är miserabel för att man var ensam i några år

Armed Dingo · 2019-10-01, 09:24

Citat:

Ursprungligen postat av Läskeblask

Det är ju det förgångna som har format oss. Det sätter sina spår fastän man inte dagligen funderar på all skit man upplevt. Jag har svårt att se att man nu hittar vänner men endå är miserabel för att man var ensam i några år

Vänner formas inte av snack utan av gemensamt upplevda svårigheter och roligheter. Det finns inte på krogen och det finns inte på nätet. Det fanns mycket av sådant i ungdomsåren dock.

Jag har ganska mycket av det i mitt jobb och hade det även på universitetet.

Jag vet inte hur det fungerar i småstäder men om nån går ut för att skaffa vänner i Stockholm på barer så är den 100% körd. Kommer dessutom gjort sig till åtlöje.

Armed Dingo · 2019-10-01, 09:29

Citat:

Ursprungligen postat av rosto

Som jag ser det så var en av fördelarna med lumpen att man tvingades umgås med andra människor 24 timmar om dygnet. Personer som är (var) ett tvärsnitt av befolkningen och inte som i civila livet där man oftast väljer att umgås med likasinnade. En annan sak man lärde sig var att man ibland måste göra saker som man inte tycker är så roligt och det är nyttigt att prova på.

Nu är väl personerna i tråden i äldsta laget för GMU så vi kanske får lämna det spåret?

Det var så jag tänkte också.

Skaffa jaktlicens och följ med gubbarna ut och jaga då. Eller snöa in på någon hobby. Gå med i schackklubb, vad vet jag.

Jag fattar på ett sätt hur hopplöst det kan kännas, för bara jag är själv hemma en kväll kan jag få för mig att livet är rätt tråkigt ändå men det handlar enbart om inställning. Det finns massor av roliga människor därute och intressen att göra med dom.

Läskeblask · 2019-10-01, 10:58

Citat:

Ursprungligen postat av Armed Dingo

Vänner formas inte av snack utan av gemensamt upplevda svårigheter och roligheter. Det finns inte på krogen och det finns inte på nätet. Det fanns mycket av sådant i ungdomsåren dock.

Jag har ganska mycket av det i mitt jobb och hade det även på universitetet.

Jag vet inte hur det fungerar i småstäder men om nån går ut för att skaffa vänner i Stockholm på barer så är den 100% körd. Kommer dessutom gjort sig till åtlöje.

Jag säger inte emot men lite väl dramatisk lösning ifall enda målet är att skaffa kompisar. På jobbet och skolan lär man ju känna folk oavsett man vill eller ej så större chans att hitta vänner där. Krogen är bra ifall man vill ha nån att snacka med. I dagens läge känns det som att man har 1567 kompisar men 1-3 vänner. Kompisarna kommer och går men att hitta bra vänner är svårt. Det kräver väl en massa tid tillsammans och att man lär känna folk djupt. Mina vänner har jag träffat för 22 år sedan i första klass. Sen dessa har det kommit och gått folk i jämn takt

Lafayette · 2019-10-01, 11:03

Citat:

Ursprungligen postat av spas

Ni som säger att ni är för gamla för att ändra era liv och loppet är kört osv. Är ni inte typ under 30? Givet trådens innehåll så utgår jag från att ni inte sitter men hus, familj och ekonomiskt ansvar för fler än er själva.

Om ovan stämmer så är loppet inte kört, ni har snubblat och trillat på startsträckan i en halvmara. Med lite hjälp på traven i form av kbt eller whatever är det klart ni kan komma med i matchen igen.

Jo, fast har man ingen grund så är det väldigt svårt att ta sig upp och bygga upp något om man är 28. Den viktigaste tiden att arbeta med sitt liv skulle jag säga är 18-24 kanske, sen blir det riktigt svårt eller näst intill omöjligt. Om man nu inte är supersocial och har lätt att ta för sig.

Mental · 2019-10-01, 11:40

Citat:

Ursprungligen postat av Läskeblask

Tar det 3 månader? Hur som helst så tycker jag att man skjuter onödigt högt. Lämna jobbet för 3 mån (?) för att göra nånting som knappast är kul förrän efteråt om några år när man funderar på det. Okej om man vill göra det så då gör man det men ur den synvinkeln att man endast gör det för att eventuellt få vänner så nej

Ja, när man ligger inne så står ju försvarsmakten för hyran, och man får lite fickpengar mer eller mindre (4k skattefritt) fria resor, mat, kläder mm.

Om man nu har ett rätt sugigt liv man är less på, och inte familj och annat som man måste ta ansvar för. Så hade jag utan tvekan nappat på det! Jag hade utan tvekan tagit tjänstledigt!

Mental · 2019-10-01, 11:51

Citat:

Ursprungligen postat av Lafayette

Jo, fast har man ingen grund så är det väldigt svårt att ta sig upp och bygga upp något om man är 28. Den viktigaste tiden att arbeta med sitt liv skulle jag säga är 18-24 kanske, sen blir det riktigt svårt eller näst intill omöjligt. Om man nu inte är supersocial och har lätt att ta för sig.

Jag pluggade på universitet mellan 27 och 30, skaffade mig drivor av nya vänner.
Har flyttat över halva landet flera gånger. Ljusdal till Umeå, Umeå till Torsby, Torsby till Kristianstad och sedan Kristianstad till Stockholm.
På varje ny plats börjar man mer eller mindre om från början, och det tar tid att bygga nya nätverk. Men mer eller mindre alla mina nuvarande vänner har jag lärt känna från 34+ år gammal. Man tappar kontakt efter ett tag när man flyttat. De gamla vännerna är numera ytliga bekanta man följer på facebook, gratulerar på födelsedagen och kanske träffar en gång per år eller så.

Men det tar liksom inte slut bara för att man når en ny siffra, utan allt handlar om vad man gör med sin tid skulle jag säga.

Lennix · 2019-10-01, 12:23

Citat:

Ursprungligen postat av Lafayette

Jo, fast har man ingen grund så är det väldigt svårt att ta sig upp och bygga upp något om man är 28. Den viktigaste tiden att arbeta med sitt liv skulle jag säga är 18-24 kanske, sen blir det riktigt svårt eller näst intill omöjligt. Om man nu inte är supersocial och har lätt att ta för sig.

Nu är jag supersocial så kan helt enkelt vara för svårt att sätta mig in i den situationen. Men varför skulle det vara så? Jag förstår verkligen inte. Skaffa ett intresse, säg, löpning. Gå med i någon form av löparcommunity online. Gå på löparträffar/träningar och prata löpning med folk som är intresserade av löpning. Någon där kanske man kommer extra bra överens med, man frågar om den är intresserad av att kanske ta något mer träningspass/den kanske frågar dig. Sedan pang bom har man skaffat sig en kompis med ett gemensamt intresse.

Skaffa intresse - möt likasinnade = vänner.
Har man dessutom tur kanske Någon av de nya vännerna av önskat kön för romantik.

Men det kanske krävs att man är "supersocial"?

spas · 2019-10-01, 13:45

Citat:

Ursprungligen postat av Lafayette

Jo, fast har man ingen grund så är det väldigt svårt att ta sig upp och bygga upp något om man är 28. Den viktigaste tiden att arbeta med sitt liv skulle jag säga är 18-24 kanske, sen blir det riktigt svårt eller näst intill omöjligt. Om man nu inte är supersocial och har lätt att ta för sig.

Gårdagen blir svår att ändra på. Däremot kan man ändra hur man förhåller sig till gårdagen.

Det kan säkert kännas väldigt svårt men tanken på 50 år av bitter meningslöshet är också rätt tung. Jag tror att men rätt hjälp kan de allra flesta i alla fall göra sin situation bättre.

När jag var 30 så tyckte jag att det var i princip omöjligt att ändra riktning i livet. Nu vid 40 med familj så inser jag att det hade varit jämförelsevis enkelt.

trädgårdsmöbel · 2019-10-01, 14:49

Jag tror att är man värdelös på brudar i högstadiet så sitter det i resten av livet. Oavsett om man är det eller ej egentligen. Känslan av att vara det. Det är år i livet som bestämmer vem man egentligen är, ens plats på den sociala stegen fast enbart i det egna huvudet. Man kan bli värsta losern i livet, men var man kung då kommer det på något sätt sitta kvar ändå. Man kan bli världens mest framgångsrike men var man ingenting då kommer man alltid tvivla på sig själv.

d1anny2 · 2019-10-01, 15:53

Citat:

Ursprungligen postat av trädgårdsmöbel

Jag tror att är man värdelös på brudar i högstadiet så sitter det i resten av livet. Oavsett om man är det eller ej egentligen. Känslan av att vara det. Det är år i livet som bestämmer vem man egentligen är, ens plats på den sociala stegen fast enbart i det egna huvudet. Man kan bli värsta losern i livet, men var man kung då kommer det på något sätt sitta kvar ändå. Man kan bli världens mest framgångsrike men var man ingenting då kommer man alltid tvivla på sig själv.

Intressant. Naturligtvis sitter mkt mer kvar än vad man vill tro och hoppas. I vuxen ålder kan jag knyta mer och mer till uppväxten. Minnena från den gången man var 13 och... är ännu tydliga. Särskilt om det var mkt ågren involverat.

Skickat från min LG-D855 via Tapatalk