Du har rätt, vi ska inte spinna iväg för hårt på ämnet, men jag ska göra ett sista inlägg.
Intressant att marklyften väckte reaktioner, undrade varför det var så tyst om knäböjen. Många inlägg och jag tänker inte kommentera varenda en.
MAQ-boken, ser jag inte som en bok för rehabilitering, boken har ett bra upplägg där kärnan är att individen ska ha en god funktion (dvs vissa fysiska förutsättningar), för att sedan lära sig en god teknik. Dvs har du inte förutsättningar för att göra en knäböj, arbeta så att du får goda förutsättningar, sedan kör du knäböj. Om du inte gillar Maximal muskeltillväxt så lär du inte gilla PT-skolans material, Kristian Berg som är lärare på naprapat-högskolan, har självklart ingen insikt i kroppens anatomi/biomekanik (ironi).
Sen kommentarer som att det är ostabilt att gå ner med rumpan, att det blir jobbigare. Klart det blir jobbigare, ostabilare tycker jag inte om du har en god bål och bukstabilitet!!! Men är målet att lyfta tungt så förstår jag att folk inte dimper ner med rumpan.
Jag är medveten att mitt synsätt är kontroversiellt på ett forum som detta och att SL/styrketräning är en väldigt konservativ sport, det finns samtidigt mycket att lära av de SL-grabbar och tjejer som finns ute i klubbarna i landet. Sen köper jag inte argument som att folk har gjort si och så i 30år och det gick bra för dem, det finns andra personer som gjort si och så och fick diskbråck efter 2år.
Hoppas att jag inte ger ett intryck av att vara en gnidig person som inte kan ändra synsätt och åsikter, bara resonemanget är öppet och konstruktivt så för jag gärna en vettig diskussion. Lära sig för livet!!!!
Train hard my friends
+100000000000 x100000000000 på det min vän
__________________
Citat:
Ursprungligen postat av pialia
Jag vill gifta mig med dina fotleder.
Citat:
Ursprungligen postat av Stoltz
Att se dina utförande är å andra sidan en orgasm för ögonen
__________________
"The myth that women should not lift heavy is advanced only by women who fear effort and men who fear women." Eric Midkiff från misc.fitness.weights
"Your physiology doesn't care what your philosophy is"
Det finns ett flertal inlägg här som jag inte läst, och därför kan det hända att jag pratar om något som inte berörts överhuvudtaget, när jag ska säga några ord om höfternas höjd i starten av ett marklyft.
Ett marklyft, eller vilket lyft som helst, består av en helhetsteknik, som i sin tur består av olika teknikdetaljer. Genom att medvetet eller omedvetet ändra på någon detalj kan man tvingas ändra på andra detaljer, så att helhetstekniken påverkas. Exempel. Om man ställer sig längre från stången med skenbenen kommer man att tvingas gå längre ner med höfterna i starten, vilket påverkar helhetstekniken.
Man kan tala om "grundteknik", som är viktig att tillämpa (eller sträva till att tillämpa) för alla för att minska skaderisken (som alltid i alla fall finns i allt idrottande, också i styrkelyft). och individuellt anpassad teknik, där lyftaren försöker anpassa tekniken efter sina egna fysiska förutsättningar (av vilka de två viktigaste är : 1) lyftarens "kroppsbyggnad", som omfattar ett flertal delar, av vilka den viktigaste är "kroppsdelarnas längd i förhållande till varandra" och 2) de arbetande muskelgruppernas inbördes styrkeförhållande. Exempel. Ett exempel på "grundteknik" är att man alltid ska försöka hålla ländryggen spänd i marklyft, medan ett exempel på individuellt anpassad teknik är vilken höfthöjd man startar ett marklyft med.
Det gäller alltså att försöka hitta den individuellt anpassade lyftteknik som inom ramen för "grundtekniken" gör att man kan lyfta så mycket som möjligt, om man tävlar i styrkelyft. Detta blir man ofta tvungen att göra via försök-och-misstag, eftersom det att man ändrar en teknikdetalj kan innebära att helhetstekniken ändras på ett icke förutsägbart sätt. Nämnas bör också, att den individuellt anpassade teknik som passar lyftare A idag kanske inte är den bästa om två eller fem år.
Höfthöjden i marklyftstarten är den viktigaste enskilda teknikdetaljen i ett marklyft. Den effektivaste höfthöjden är individuell och beror huvudsakligen på faktorn "lyftarens kroppsbyggnad" (förutsatt att andra viktiga teknikdetaljer, t.ex "samlad styrka" är bra). Den hfthöjd som individuellt är den bästa kan lyftaren känna : det är då han kan känna att han får "benen med" i starten. En tränare kan också se detta från sidan. Börjar man med höfterna för lågt får man inte "benen med", vilket betyder att lyftet börjar med att höfterna stiger, och man har dålig kroppsposition i mitten av lyftet. Börjar man med höfterna för högt har man dålig kroppsposition redan från start.
Det är vanligare bland nybörjare att man börjar med höfterna för lågt än för högt. Observera att redan 1-2 cm i ändrad höfthöjd kan ha betydelse. Den enda gången man ska börja med höfterna för lågt är när man använder den tekniken att man medvetet går för lågt, för att börja lyftet med att höfterna stiger, och börja dra stången från golvet då höfterna har rätt starthöjd. (Detta är ett av de fyra sätt man kan använda för att få "rörelse" i marklyftstarten, som ju annars är "död").
Det minskar inte skaderisken att börja med höfterna mycket lågt. Tvärtom ökar det skaderisken om man börjar med höfterna för lågt, eftersom lyftetkniken blir lidande så, att kroppens position i mitten av lyftet är ofördelaktig. Att börja med hög höfthöjd ökar inte skaderisken nämnvärt förutsatt att ländryggen är spänd. Ju lägre höfthöjd man har desto längre blir dessutom rörelsen, vilket gör draget längre och lyftet tyngre.
Angående lyften såg det bra ut, men du behöver kanske liksom jag öva på att inte stiga för snabbt i höften. Jag brukar tänka på att stången ska bakåt från bottenläget. Sedan kanske du bör öva upp lite bättre rörlighet i hamstrings och röv. Är ingen expert men dina böjar är ganska lika de som jag gjorde när jag skadade ryggen i sommras (bli lagom rädd).