Citat:
Ursprungligen postat av xan
Ja, men först måste man ju alla ta sig igenom AT.
Med ansvar menar du att man kan bli stressad över att göra fel och eventuellt skada en patient?
|
Eller att behöva ta slut baserat på bristande resurser (han kanske kan gå hem ändå, det är ju överfullt och snart långhelg).
Eller att se lidande/skador/sargade liv.
Eller att ha otillfredställande arbetsmiljö, 15-minutersluncher, dygnspass, förväntas vara tillgänglig 24/7 för att få möjlighet att lära sig operera, åsidosätta akutmottagningen för att man måste operera för att lära sig.
Och det känns som att det ständigt hittas på nya saker utan att lika mycket fasas ut. Prator-rapporter (som ingen läser?), kvalitetsregister, SVF-kodande (kanske skulle kunna ligga på någon annan), sekreterarbrist så att vi får skriva anteckningarna själva, sängbäddning, utskrivningsmeddelanden, frågor om journalen, papperskorgstömning, uthopp till andra system som kräver att du fyller i användarnamn och eller patientuppgifter varenda gång, fråga om våldsutsatthet så att vårdcentralen får några kronor extra, vara den 10:e personen som frågar om rökvanor så att vårdcentralen får några kronor extra).
Blir så svårt att relatera till de äldre som när de var hågade AT-läkare rondade 5 avdelningar innan hen gick ned på akuten för att operera blindtarmar på plats-
Eller att behöva se ECT-offer.. ruggiga fall!