Citat:
Ursprungligen postat av PerLedin
Det som brukar nämnas att långpass gör i större utsträckning än andra är förutom nämnda förbättrade fettoxidationen:
- ökad kapilärtätheten
- fler mitokondrier
Dvs du blir mer effektiv på att utnyttja energin samt lär musklerna att lagra i mer energi.
Inte att underskatta är det mentala, vanan att vara igång länge.
En vad jag tror lite sämre underbyggd grej som eventuellt är flum är att de långsamma fibrerna blir trötta och man lär de snabba fibrerna att arbeta även i långsammare tempon.
Eftersom du ändå stiger upp och springer före förskolelämning skulle du ju kunna testa springa långpassen då: första delen själv 05:30 sedan resten med ungen i löpvagnen.
|
Det mentala ska man verkligen inte underskatta. Vet man att man gjort många långa pass så att distansen inte skrämmer sas så är det en aspekt mindre att vara nervös för på tävlingsdagen.
Grejen med förskolelämningarna är att min man ofta går upp tidigt och åker till jobbet de dagar jag lämnar. Och jag kan inte gärna lämna en tvååring ensam hemma medan jag är ute och springer. Men det finns lite olika alternativ. Imorgn t.ex. tänkte jag försöka springa hem från tåget (det är ca 21 km från tågstationen till byn där jag bor), vilket ändå är ett helt OK långpass.
Citat:
Ursprungligen postat av Frustrator
Här killgissas inte 
Hur har din pulskurva sett ut under senare delen av dina marathon?
När du kör längre pass kommer du vänja kroppen vid en lång ansträngning, då spelar det ingen roll vad som är den begränsade faktorn för just dig när du når dit, för du kommer automatiskt att träna just den biten där och då.
Om du vet vad som är din begränsande faktor efter säg 30-35km löpning, så kan du ofta träna just den biten på andra sätt än att mata långpass. (Men inte alltid)
När man tittar på din träningsvecka så skulle främsta effekten av ett långpass varit att du skulle fått upp volymen. |
På Sthlm marathon var min snittpuls 169 (det bör vara typ 86-88% av min maxpuls), jag låg konstant över snittet sista två timmarna av loppet och pulskurvan var hela tiden stigande. På NYC marathon, som gick 10 sekunder långsammare i snitt per kilometer, hade jag 159 i snittpuls och kurvan var väldigt jämn förutom den sedvanliga spurten sista 2 km (på Sthlm marathon var jag så bränd att jag i princip inte hade någon spurt). I Sthlm var jag som sagt rätt väggad på slutet medan jag möjligen underpresterade lite rent fartmässigt i NYC.
Jag vet inte riktigt vad som är den begränsande faktorn för mig, egentligen. Jag blir trött?
Tror dock att en faktor i Sthlm var att jag hade för dålig tillförsel av kolhydrater, borde tagit fler gels oftare. Jag dricker inte sportdryck pga magen så är helt beroende av gel. Har dock hittat en gel nu som funkar tusen ggr bättre än alla jag tidigare testat rent smakmässigt (Maurten som är neutral snarare än extremt söt) så jag hoppas fixa den biten bättre i år.