Visa ett inlägg
Gammal 2012-03-21, 17:24   #1
Mouline
Mästerbantaren
 
Moulines avatar
 
Reg.datum: Jan 2008
Inlägg: 5 983
Från 200 kg till Scenen, Mouline's eskapad!

Vem är jag?
Summering:
En liten man med stor mun och mage samt att han alltid fick sin vilja igenom,
så formades den kille som blev 200 kilo.

Under hela min uppväxt har jag varit överviktig på grund utav överkompensera, redan som 7 åring peakade jag på en vikt på 100 kilo. En vardag fylld med god dryck, kakor och godis samt mat tills magen var mätt. Under mitt andra år på gymnasium så vägde jag hela 200 kilo och jag kände att vafasen höll jag på med. Jag försökte sakta, sakta skära ner på min konsumtion med misslyckades. Det är svårt att lära en gammal hund nya trix om hunden endast blir lär vacker tass.

Det hade nu blivit slutklämmen utav min gymnasium tid, år 3 och alla studier låg klara och det skulle nu bli party och firanden, men inte för min del. Detta skulle bli början på ett nytt kapitel av mitt liv, men det skulle bli värre innan det blev bättre.

Klassfesten April 2009 blev en dag som förändrade mitt liv. Vi satt och rökte vattenpipa då hela världen började snurra för mig. Jag kände hur mitt hjärta började hoppa ur kroppen och jag trodde mitt liv var på väg att ta slut. Dom efterföljande veckorna blev det in och ut på akuten för jag trodde jag var döende, att mitt hjärta hade brustit. Många sömnlösa nätter av tårar och frustration över situationen, vad ska detta bli av?

Läkarna konstaterade att jag hade fått en stressångest som bidrog till att jag trodde att det var fel på mitt hjärta, fast jag var helt friskt (trots mina 200 kilon). Jag vägrade tro på läkarna och åkte in och ut på akuten tills jag fick en riktig utredning. Läkarna skrev ut lugnande medel åt mig, OxyContin. ALDRIG tänkte jag, aldrig i mitt liv att jag ska sjunka ner i ett träsk utav droger för att stilla mitt sinne. Jag insåg att problemet var min övervikt, oavsett om det var fel på mitt hjärta eller inte. (Som är helt friskt)
Det visade sig att stressen bidrog till en större mängd gaser fanns i magen som tryckte på resterande organ i kroppen och därför trodde jag att det var mitt hjärta som slog i otakt.

Jag tog mitt pick och pack och flyttade in till min egen lägenhet, där JAG fick bestämma vilken kost jag skulle äta, när jag skulle äta och hur jag skulle äta. Skolan var nu över och jag beslutade mig för att besöka min fars familj i Marocko som jag aldrig hade mött, det blev startskottet på en viktnedgång.
Det varma klimatet och inspiration från min släkt bidrog med den viktiga motivation som saknades i mitt liv. När jag väl kom hem från Marocko så hade jag lyckats gå ner 15 kilo (Låg nu nere på 180).

Hur ska jag ta mig till väga nu?
Jag kan väl inte springa utomhus bland människor?
Min hjärna var fylld av negativa tankar, men jag besegrade dom. Musik på hög nivå och gående/små joggande i källaren blev etapp två i min viktnedgång. Kosten bestod mestadels utav hårdbröd nerbrutet i mjölk tillsammans med lingonsylt. All Godis, Dricka och Chips blev helt uteslutet. Att gå från en vardag då man drack 4L coca cola till att gå till en ’hälsosam’ vardag.

Jag hämtade min inspiration från internet sidor och vänner som lärde mig räkna kalorier.
Kilona började flyga iväg kändes det som och det var även så, vågen gick successivt neråt varje vecka.
Från att inte kunna ta ett riktigt springsteg till att kunna jogga ordstängligt. Det hade nu blivit vår (2010), sommaren låg framför mig. Med en vikt på 150 kilo. Ett grabbgäng begav sig ner mot Spaniens varma kuster för att få lite sol och vila. Medan mina kamrater festade om dagarna beslutade jag mig för att se det spanska kustlivet. Jag gick över milen varje dag, jag tänkte, när jag kommer hem ska jag ligga under 150kilo! Långa promenader på stranden i det varma klimatet resulterade i att då jag kom hem från Spanien vägde jag 138 kilo, jag hade lyckats.

Jag fortsatte stenhårt med min träning, långa promenader och joggande, dag och kväll med hårdbröd i ena handen och en kycklingsallad i den andra (talesvis, inte direkt att man sprang runt med.. you get it).
Jag började jobba som materialare / lagledare för GIF Sundsvalls U21 lag, jag deltog på träningarna genom att springa runt och placerade ut koner och jaga bollar, på något vis blev det en extra träning för mig det också. Under sommaren 2010 bestod min träning utav jagandes bollar både på planen, men även utanför. Mitt kompisgäng hade skapat ett korpen-fotbolls lag, något jag lever för än idag. För första gången i hela mitt liv så kunde jag vara med ’på riktigt’ och spela fotboll. Inte längre spela Warzava som 200 kilos kille och få en rump-skjutning som bara den. (Warzava kanske har något annat namn i läsarens omkrets men i Nackta kallas det Warzava) Vi hade fotbollsträningar 2-3 gånger i veckan något som även det bidrog till brännandet utav fett.

Under min viktnedgång bestod min kost som sagt till mestadels utav hårdbröd, sallader men visst måste man kunna unna sig själv något speciellt någon gång i veckan/månaden.

Sommaren var nu slut och jag hade lyckats, nu låg jag på 100 kilo och min tid på GIF Sundsvall hade nått sitt slut. Då fick media nys på mitt fall, att ha lyckats gå ner 100 kilo.
http://st.nu/2.14437/reportage/1.235...assan-forsvann

Med den stora viktnedgången fick jag även en stor mängd överskottshud på armar, ben, mage och bröst.
Men jag kände att jag inte var nöjd, jag ville ner till 85, men mina kamrater vägrade. Dom tyckte jag såg ut som ett benrangel redan, och det var även så jag kände mig. Eftersom jag inte hade styrketränat en ända gång då jag gick ner denna mängd i vikt tappade jag även min grund muskulatur som jag hade så jag beslutade mig för att börja gymma. Från November 2010 till Februari 2011 tränade jag 4 gånger i veckan på gym, med ett schema som var som följande : Axlar Mage, Rygg Biceps, Mage Ben, Triceps Bröst. Jag tränade endast för att bygga upp en grund muskulatur och bränna fett för att nå 85 kilo.

I Februari så nådde jag även det målet, 85 kilo. Från den dagen och till idag har jag tränat 4 gånger gym i veckan och sedan fotboll med korpen laget och annan fysisk aktivitet som basket osv..
Nu började en annan kamp, en kamp emot överskottshud.
Jag blev nekad en operation för att få bort min överskottshud, något som media hjälpte mig föra min kamp emot sjukhuset och jag vann. Jag fick min operation då jag hade bevisat att jag kunde ligga på en stabil vikt (80-85kilo än idag), ej rökande. Operationen dom godkände var för överskottshuden på magen då dom tyckte att jag kunde få infektioner utav den huden.

http://www.expressen.se/nyheter/gick...t-nekar-hjalp/ (Nekad)
http://st.nu/medelpad/sundsvall/1.40...tion-till-slut (Godkännd)
http://st.nu/medelpad/sundsvall/1.41...att-vakna-upp- (Efter operationen)

Mycket små detaljer som jag missat men jag tycker jag har kunnat summera det ganska bra, målet med denna text är att kunna ge dig, läsaren inspiration av att aldrig ge upp, fight the good fight, resultatet är alltid ljuvare ju mer du kämpar för något.

Jag har aldrig varit duktig på att föra någon forum utav träningsdagbok men nu när jag verkligen vill sätta mig in i gym-tränings världen så hoppas jag att jag har hittat rätt (Kolozzeum).

Var god och ställ frågor, om det finns något jag kan hjälpa dig med så kan du räkna med mitt fulla stöd!
Mouline är inte uppkopplad   Svara med citat