Mitt senaste dygn har inte varit kul
1) Sitter igår morse på tåget till Malmö utan jobbdator
2) Får en plötslig insikt om att jag kan ha gjort en beräkning som påverkar många andra fel
3) Oroar mig över detta hela dagen och kvällen/natten
4) Kommer till jobbet dagen efter och inser att jag mycket riktigt har gjort fel
5) Delger de inblandade som givetvis inte blir glada då jag är sjukt sent ute
6) Sitter uppjagad non-stop utan rast från 07:30-14 för att ta fram en alternativ lösning
7) Lyckas till slut rädda situationen och kan ta lunch
Tänk er en känsla av att komma på att man kan ha glömt spisplattan på, oförmögen att kolla detta förrän om ett dygn. Ibland önskar man att man hade ett mindre ansvarstagande jobb som var omöjligt att ta med sig hem. Det slog mig hur som helst hur jävla viktig träningen är rent psykiskt. Nu känns det rent njutbart att om dryga två timmar plåga sig uppför en backjävel bara för att det är så olikt det jag har gjort tidigare idag. Man äntrar liksom grottmänniska-mode och det enda problemet man har är om man klarar att ta sig från A till B. Allt annat kvittar. Jag tror fan att det är sjukt viktigt att man har de två världarna. Det var allt