91,4 kg i morse, senaste tidens skärpning börjar att betala av sig
Lite kul grej: extrem prestationsångest och dåligt självförtroende gjorde att mitt enda mätta resultat från högstadietiden, då jag sprang mycket och var rätt ok på det, blev 6:45@2K. Det ska motsvara 18:13@5K. Förvisso snabbare än vad jag lär springa på flera år men ändå inte så överjävligt långt bort som jag trodde. Den dagen jag bräcker 19 min kan man ju se framför sig och då är man ju i princip där och knackar. Väger man in att jag väger betydligt mer och är betydligt starkare nu för tiden så får man ju se det som en bättre prestation. Man ska inte romantisera det som har varit för mycket
Jag sa till min kompis igår när vi sprang att det bästa som kunde hända min löpning var att inse att han och en annan kompis är bättre än mig. För det är samma prestationsångest som har levt kvar när jag har sett vad han har sprungit på Strava och jag har tänkt "det där fixar jag också" och låtit det stanna där snarare än att gå ut och göra det då jag har varit rädd för att få svart på vitt att jag är sämre. Det här är en av anledningarna till att jag gör en så stor grej av att jag tar mig ut och springer 4K allt jag har när det inte känns hundra. Att det skulle ta 28 år att nå dit...
Jag sa också till honom att jag ställer upp i Varvetmilen om jag når sub 20 på 5K på träning innan loppet. Det står jag fast vid. Det motsvarar som sagt ganska exakt mitt pb på milen och väger man då in att man får lite extra tagg av ett lopp så finns det en reell chans att persa. Den motivationen behövs för att ställa upp i ett så tråkigt lopp som Varvetmilen