Citat:
Ursprungligen postat av Morty
Ekonomi är ju både biokemisk: hur pass mycket ATP vi får ut av varje syremolekyl. Det bestäms av hur pass tighta våra mitokondrier är samt mekanisk: hur pass mycket av energin som vi får ut i musklerna som leder till framåtdrift.
Den biokemiska fixar vi med rödbetsjuice, den mekaniska genom att springa mer, snabbare och uppför. Kanske genom "löpskolning" eller att vara mindful i sin löpning, men är mer tveksam på det...
|
Haha, perfekt med rödbetsjuice.. 2-3 glas om dagen och träning är helt onödigt..
Jag brukar använda NOK:s ekvation för aeroba aktiviteter:
Prestation = Aerob kapacitet (eller VO2max då) x utnyttjandegrad / arbetsekonomi
Här är arbetsekonomin rent mekanisk medan utnyttjandegraden är en faktor som kan påverkas biokemiskt.
Att höga träningsvolymer samt maximala insatser krävs för god arbetsekonomi är vi helt överens om. Adekvat rörlighet, styrka och uthållighet för att kunna utföra rörelserna och stabilisera krafterna man utsätts för under hela loppet utan att förlora för mycket verkningsgrad i relation till lägsta möjliga kroppsvikt är en annan punkt som är stark kopplad till arbetsekonomi.
Löpskolning har ju ofta en ganska stark koppling till plyometrisk träning vilket brukar vara utvecklande.
Om det du kallar mindfulness är vad jag kallar att vara närvarande i sin träning så är vi nog ganska oense. Jag anser att närvaro är bra för att bedöma intensitet, dagsform, forcerad löpning, avvikelse från överenskommen teknik mm. Olika träningsformer och målsättningar påverkar ju vikten av närvaro. För en glad motionär skulle väl risken med att "ej vara närvarande" vara en ökad skaderisk.