[Diomedea exulans]

Hej, kära läsare, och välkomna till min åttonde träningsjournal i ordningen på detta forum, som tar vid omedelbart efter den förra! Medlemmar som har järnkoll på vad jag skrivit genom åren kanske vet att jag gillar att starta en ny journal när en ny fas i min träning inleds, och det tycker jag lugnt man kan säga att det gjort nu, för jag ska börja på atletklubb!

Efter en deff i våras har jag i princip hållit samma form, vikt och styrka fram tills nu. De senaste veckorna har jag dock blivit nyfiken på att bulka och försöka bli starkare, av följande skäl:

• Det är rätt trist att träna när styrkan svävar på samma nivå hela tiden - speciellt när man vet att man kanske skulle kunna få den att öka genom att äta en extra portion av kvällsmaten varje dag.

• Även om jag är väldigt nöjd med mitt utseende just nu så vill jag egentligen ha större musker, och baserat på den motstridiga information jag insupit över hela internet så tror jag att det bästa för ändamålet vore att "våga bulka", som det heter, följt av att deffa förstås.

• Jag tycker att jag är för svag. Det märks ibland i vardagen. Ett konkret exempel är att jag under en mycket kort snickarkarriär härförleden märkte att jag var sämre på att lyfta saker än en snubbe på jobbet som inte ägnar sig åt styrketräning.

• Det kanske är åldern som talar, men det känns inte så viktigt längre att vara snygg, iallafall inte under haknivå.

• Det uppenbara: Det är gött att aldrig behöva tacka nej till kladdkaka.

En lösning hade varit att träna på som förr, äta mer och hoppas på det bästa, men jag vill ta det ett steg längre och börja på atletklubb. För ungefär tio år sedan tränade jag med styrkelyftare i två-tre månader, och min styrka ökade snabbare än vad den gjort vare sig före eller efter under hela min träningskarriär. Minns inte hur knäböjen utvecklades, men är rätt säker på att bänken gick från 90 till 107,5 och marken från 100 till 130. Dessutom var det roligare att träna på klubb än ensam, av många skäl; för det är trevligt att tjöta med folk under setvilan (jag har aldrig haft träningskompisar), för det är utvecklande med personer som kan hjälpa en både med schema och teknik hela tiden, och - med risk för att låta melodramatisk - det kändes skönt att vara en del av något större. I styrkelyftarklubben blev jag välkomnad med öppna armar, utan att behöva prestera mer än att vara allmänt trevlig och träna hårt. Det är inte helt vanligt att jag upplever sådan acceptans och gemenskap i livet i övrigt. Pga omständigheter i livet i övrigt var jag tyvärr tvungen att sluta där.

Att träna ensam är inte något jag älskar - jag vet med mig att jag rentav skrivit att jag hatar träning; så illa har jag inte tyckt att det har känts på sistone, även om jag förmodligen menade det precis när jag skrev det. Eftersom klubbträning var mycket roligare har jag alltid varit sugen på att börja någon gång igen. En flytt härom månaden till Sveriges största stad fick mig att på allvar överväga att göra slag i saken. Jag googlade, och stod i valet och kvalet att kontakta någon av de atletklubbar som ligger ungefär en halvtimmes kollektivtrafiksresa från min lägenhet. Tidigare denna vecka googlade jag lite noggrannare och hittade en klubb som ligger fyra minuters promenad från min lägenhet (dubbelkollat enligt Google Maps). Den heter Polisen kraftsport och ligger, som namnet antyder, i ett polishus. Efter att ha läst att ickepoliser får träna där ringde jag en mycket tillmötesgående kontaktperson, som berättade att de har ett tak på antalet medlemmar, men att flera ska sluta nu och att det kommer finnas platser öppna vid månadsskiftet. Möte i lokalen arrangerades i fredags; det blev ett kort träningspass där jag fick en del träningstips och massor info om klubben. Till min stora glädje fick jag veta att de fokuserade på bänkpress, min favoritgren, och att de tagit fram många framstående lyftare.

Jag kunde inte bli medlem omedelbart. Medlemsantalet var fortfarande fullt, och dessutom var jag tvungen att genomgå en säkerhetskontroll för att ens få träna där, eftersom lokalen räknas till polishuset. Tydligen hör den till säkerhetsklass 3, den lägsta, och jag ska genomgå den mildaste typen av säkerhetskontroll, så det bör inte ligga mig i fatet vare sig att jag har parkeringsböter eller att folk polisanmälde mig för trakasserier hela tiden när jag arbetade som telefonintervjuare. Kontrollen gick helt enkelt till så att jag fick maila mina uppgifter till kontaktpersonen, och om de kommer fram till att jag varken är terrorist eller spion kommer jag få ett inträdeskort runt månadsskiftet.

Sakta i backarna, Dio. Har inte du sagt att du inte KAN bli starkare? Att du har för dåliga gener?

Det känns som att jag bör avhandla denna elefant i rummet innan jag går vidare. Svaret är nja - det är en sanning med modifikation. När jag sagt att jag redan gjort allt jag kan för att bli starkare har jag menat att jag:

• Tar i ordentligt. Jag vet själv med mig att jag gör det. Folk som ser mina träningsvideor skriver att jag gör det. Främlingar går emellanåt fram till mig på gymmet och säger "härligt att se någon som verkligen tar i när han tränar" (seriöst, det sker ett par gånger om året). Visst, det kan vara så att jag inte vet vad "tar i" betyder, och det kan vara så att det bara ser ut som att jag tar i för att jag grymtar, grimaserar och rör stången långsamt, men jag tror hellre på bedömningen från mig själv och från folk som sett mig träna än från internetpersoner som tycker att jag inte tar i eftersom "det brukar vara så när folk inte ökar" - en frustrerande vanlig företeelse på forumet under hela min tid här, som lär fortsätta tills den dag jag blir bannad.

• Äter tillräckligt med mat och protein (går inte ner i vikt, har oftast klämt minst 2 g protein/kg kroppsvikt).

• Visserligen haft massor sömnproblem, men nog tror att jag generellt sett sovit ungefär lika bra som många andra som ökat bra.

• Med få korta uppehåll har tränat varje muskelgrupp 1-3 gånger per vecka i ca 10 år.

• Baserat min styrketräning på basövningar.

• Alltid har kört med progression om jag kunnat.

För att vända på det så tror jag att dessa faktorer kan få mig att öka:

• Kaloriöverskott. Jag bulkade ca 1,5 kg/månad när jag tränade på klubb sist.

• Den psykiska hjälpen av att ha riktigt duktiga lyftare omkring sig. Det handlar inte om att de får en att anstränga sig mer; det handlar om att deras blotta närvaro gör att en viss ansträngningsnivå får en att lyfta mer än annars. Litegrann som den klassiska historien om mamman som välter en bil när hennes barn fastnar under. Eller varför inte det mer jordnära exemplet med hur många män blir starkare när en snygg tjej står bredvid.

• Tweakningar av träningsschemat. Jag har mest utgått från copy-and-paste-scheman som 5/3/1 och bara kört på. Många menar att "köttande" låter en nå 90 % av sin potential, men jag är öppen för möjligheten att smart programmering låter mig hämta mer.

• Ännu bättre sömn. Även denna punkt skötte jag bra förra gången jag tränade på klubb, då jag bara pluggade en slapp kurs på vardagarna. Nu studerar jag mer seriöst, men börjar fortfarande aldrig före 9:30 och ser fram emot två bra sömn-år.

Tankar om kost

Jag skrev ovan att jag är inställd på att bulka - men jag är inte hundra procent säker än på den biten! Lyftaren jag pratade med i fredags verkade anse att jag bli starkare utan att gå upp i vikt, och var rentav öppen för möjligheten att jag tävlar i 66-kilosklassen, vilket skulle kräva att jag gick ner två kilo.

I alla händelser ska jag inte börja bulka omedelbart. Jag har bara tränat på utomhusgym i någon månad och därför blivit svagare i bänk, böj och mark, och kommer ha en del styrka att hämta de närmaste veckorna genom att bara vänja nervsystemet vid övningarna igen. Innan jag når en platå tycker jag en bulk känns onödig.

Av djurrättsetiska och ekologiska skäl har jag alltid sympatiserat med veganismen, och sedan flytten till Stockholm har jag slagit till och blivit "flexitarian", tror jag det kallas; oftast vegan, men äter allt när jag blir bjuden eller vill lyxa till det. Har väl ätit helveganskt i snitt 6 av 7 dagar de senaste 1-2 månaderna. Men jag ska sluta vara vegan, av följande skäl (håll i hatten, ännu en punktlista):

• Det är bökigare. Folk som säger "att vara vegan innebär ingen uppoffring" verkar egentligen mena "det finns massor saker som smakar lika gott som kött". För även om man bortser från bristen på köttsmak finns det en jävla massa nackdelar med att vara vegan. Jag ska gå in på dem mer i följande punkter.

• Det är svårare att få i sig protein. Ja, baljväxter och spannmål innehåller mycket protein, men mycket mer kolhydrater, och är inte kompletta. Sojaprodukter är goda och kompletta proteinkällor, men dyra, och jag är genuint orolig över bieffekter.

• Det sabbar min mage. Jag brukar bara halvt på skoj säga att jag numera själv producerar mer metan än de kor som jag inte längre äter. Inte verkar det gå över heller. Sojan verkar vara största boven här, med alla andra baljväxter på andra plats.

• Det är mer mättande. Fint om man vill hålla sig slank och muskelfri, men jag är så mätt hela tiden att jag tror att jag inte får i mig i närheten av 2 gram protein/kg kroppsvikt - om jag inte sveper sojaproteindrinkar, eller de svindyra blandproteindrinkarna.

• Utbudet är mindre. Jag var t ex på bio häromdagen och hittade efter febrilt letande ett par sorter veganskt godis. Köpte två olika. De var så vidriga att jag slängde båda efter att ha smakat en enda bit. Hade mördat för en Dajm eller Snickers.

• Det får mig att noja mer över ätande. Vilket inte är bra för mig. Min nuvarande fettfrihet är inte bara resultatet av ovan nämnda mättnad - jag har även en komplicerad relation till ätande, ägnar ohälsosamt mycket tid och energi åt att inte äta för "dåligt - även om jag inte tror att någon som vet sin sak skulle säga att jag är rent ätstörd.

Så jag ska fasa ut veganismen, för närvarande; jag kanske blir vegan igen i framtiden, men just nu får planeten och djuren stryka på foten. Har tidigare sagt att jag ska hålla ut tills min veganvitaminpillerburk tar slut (ca en månad till), men smygstartar med animalier tidigare.

Hur stark är jag nu?
Det kommer du se i två träningspass jag ska skriva snart.

Vad är mina PB?
110-120-160, alla vid olika tillfällen, alla vid en kroppsvikt på 83 kg.

Hur tung har jag varit som mest?
87 kg, 9-10 kg tyngre än nu. Intressant nog var jag inte maxstark då. Vill jag ha ett maxtak för kroppsvikt, baserat på fettcellshyperplasi t ex, så känns därför 87 rimligt.

Hur ska min träning se ut framöver?
Angående var jag ska träna så kör jag nu en gratisvecka på Nordic Wellness. Sen får jag höstlov, då ska jag träna en vecka på ett gym i Blekinge. Sen får jag förhoppningsvis börja på klubben.

Angående hur så tror jag att jag fram tills jag börjar på klubben ska träna så här, bara för att komma igång med tekniken: Träning mån-ons-fre; böj eller mark vartannat pass; bänk, valfri dragövning och kanske lite mer assistans varje pass.

Dagsform:

Fredagens träningspass, det första på klubben (kopierat från min förra journal):

Ursprungligen postat av Diomedea exulans

Knäböj
0 kg 10 reps
20 kg 10 reps
40 kg 5 reps
60 kg 7 reps
60 kg 8 reps
60 kg 7 reps
Fick höra att jag höll ryggen bra, och hade bra stångplacering, men att jag stod lite för smalt och skulle titta upp mer, vilket jag tog fasta på. Dessutom går jag tydligen lite för djupt! Skönt att ha det problemet snarare än motsatsen.

Han kommenterade även att mina knän knakade, och rekommenderade noggrann uppvärmning för att inte råka ut för besvär.

Bänkpress
20 kg 20 reps
40 kg 10 reps
60 kg 5 reps
80 kg 5 reps
80 kg 6 reps

Kabelrodd
20 kg 10 reps
50 kg 10 reps
50 kg 9 reps

Dagens träningspass, på Nordic Wellness Karlavägen. Glömde blocket i omklädningsrummet men tror jag minns:

Marklyft
60 kg 5 reps
80 kg 5 reps
100 kg 5 reps
120 kg 3 reps
130 kg 0 reps
120 kg 2 reps
120 kg 2 reps
100 kg 8 reps - lite studs i början, mer strikt sen.
Prövade att titta upp mer här också, men det verkade inte hjälpa. Får se vad de säger om det i klubben sen.

Bänkpress
20 kg 20 reps
40 kg 10 reps
60 kg 5 reps
80 kg 7 reps
80 kg 6 reps
Redan starkare från igår.

Supinerade chins
9 reps
7 reps.



Där har ni det - det längsta inlägget i Kolozzeums historia. Säg till om ni vill ha en tl;dr.