Citat:
Ursprungligen postat av TomasB
Även jag är nykter alkoholist. Men tillfrisknad. Inte i tillfrisknande. (Nykter sen snart 9 år). Med det menar jag att mitt behov av att dricka är borta. Jag stör mig inte heller när folk på lunchrasterna pratar om hur fett de ska festa i helgen. Jag var precis på en svensexa i Miami i 4 nätter på de värsta fylleslag du kan tänka dig. Inte en tanke på att dricka.
Jag har roat mig med att läsa om beroende en del och sällar mig till de som menar på att beroende kan vara av typen "learning" dvs gradvis ökande behov av substans/tillvänjning (gäller de allra flesta människor) eller som är sjukdom i hjärnan ("Brain Disease Model"). Jag tror jag tillhör den sistnämnda kategorin.
Det tycks dock råda väldigt delade meningar om "behavioral addictions" (TV-spel, gambling, fetma, sex etc.) kan anses tillhöra sjukdomsdelen.
Men alldeles oavsett tycks hjärnplasticitet funka åt bägge håll - på samma sätt som du kan se förändringar i hjärnan som "hjälper" beroendet tycks det reversibla hända när du tillfrisknar.
Mao - en person med ätstörningar borde kunna återgå till ett mer normalt förhållande till mat. Men en person vars hjärna är så förändrad som en person som haft en hjärnsjukdom (Brain Disease Model) tycks aldrig kunna konsumera alkohol normalt.
Intressant artikel på ämnet: https://www.nejm.org/doi/full/10.1056/NEJMra1511480 |
Jag har inte druckit på 6 år och sedan den dagen jag beslutade att lägga ner alkoholen har jag inte haft det minsta sug och kan utan minsta problem umgås med andra som dricker, gå på krogen, eller till systembolaget för att handla åt någon annan etc etc UTAN att på något sätt ha några problem.
I det avseendet blev jag tydligen FRISK nästan genast. Det jag menar med att "vara på tillfrisknande" för min del är att jag aldrig kan ta det där första glaset eller börja inbilla mig att jag kommer att kunna klara det. Om jag börjar leka med den tanken kan nog mitt friska jag blev rejält "sjukt" väldigt snabbt.