Citat:
Ursprungligen postat av blåvitt
Så pinsamt, men en sån lättnad 
Ja precis. Lite det jag menar med atletsklubbskänslan  Även när jag klättrar med en kompisgrupp är det många som kommer fram och vill snacka. Igår var det 2-3 pers som stod och hejjade på och gav tips när jag jobbade på en svår topprepsled, utöver mina egna kompisar då. En av dem var personal. Jag kan inte ens föreställa mig något sånt på klättercenter :P
Ja verkligen. Särskilt när man befinner sig i slutet av ett problem eller en led och hela kroppen är nära att börja skaka av mjölksyra och hjärnan bara skriker att det är dags att släppa, men då måste man tränga undan det, titta sig runt omkring och överväga de tekniker och strategier man har tillhands för att ta sig den sista biten. Det är som att försöka meditera när kroppen är i fight & flight ^^ |
Jo så kan det bli ibland, man bara hör typ "HEJA HEJA KOMIGEN SLÄPP INTE!" och sen vänder sig om och ser främlingar
Det där med att pressa sig igenom känner jag igen varje gång jag klättrar i "lutande tunneln"
Mjölksyratortyr för en bouldrare.
Citat:
Ursprungligen postat av blåvitt
Min crashpad har anlänt, det har varit torrt i några dagar och SMHI lovar 9 grader på lördag. Verkar dessutom ha en passare på kroken, så nyårsfirandet ser ut att inledas med lite utomhusbouldring! Fan så gött!
|
Smutt!
Har förresten hört flera klättrare (och även på typ intervjuer från internationella tävlingar) som säger att det är bättre grepp när det är kallt ute. Har du hört/upplevt något liknande?