Fram till den 1 december är det egentligen bara för mig att fortsätta som jag gör. Jag försöker få in styrka 2 gånger i veckan, löpning 3 gånger och så mycket aktivitet och vardagsrörelse som en bebis tillåter. Hon är ett strålande träningsredskap att hissa och gunga på, man blir grymt trött i kroppen av att leka med små aktiva busungar
Det kommer jag dock inte ha någon nytta av på maran så jag måste träna riktiga saker också, som backintervallerna jag körde tidigare i veckan. 6% lutning tills jag kom upp i 88% av HRM, planlöpning tills jag kom ner på 77% av HRM. Repetera 4 gånger. Valde en nåbar, rimlig puls eftersom jag är grymt intervallotränad. Jag kommer att tuffa till det vad det lider.
Dagens löpning blev lite rumphuggen eftersom jag för första gången på år och dag kände av min gamla stukning. Ledande teorin nu är att jag springer enformigt på löpbandet, i skogen får jag ett mer omväxlande löpsteg som de facto belastar min gamla skada mindre. Jag hade gissat att det skulle vara jobbigare för fotlederna i skogen än på löpband, men har så gott som blivit övertygad om motsatsen. Min första tanke var att jag hade fel skor på mig, men jag har sprungit i Saucony Triumph i många år utan problem så jag kan inte riktigt motivera varför det skulle bli ett problem nu plötsligt.
Jag ska i alla fall försöka sluta fuska med fotledsövningarna. Jag vet att jag inte borde slutat med dem. Ligament läker inte. Är de uttöjda behöver de musklerna runt omkring som stöd. Basta.