Citat:
Ursprungligen postat av frederico
Var nog rätt bra i fotboll som ung, spelade i 11 års ålder mot pojkar som var minst 2 år äldre, och kom in i elvamanna ( heter väl så? ) tidigt. Men sedan så förstörde jag av vissa orsaker allting, och när jag försökte komma tillbaka i 15-16 års ålder så var allt plötsligt mycket svårare, men jag var ändå inte långt ifrån pojklandslaget, men i min tanke så var allt kört och de var det ju också, för jag kunde aldrig mer bli så bra som jag en gång ville. Sen efter det är det endast building som gäller och jag ser inte bakåt, även fast jag aldrig har blivit eller har kunnat bli något som helst inom building.
Nej, en fotboll har varit rena döden. Det skapar ångest på så vis, att om man tar upp och lattjar med bollen, då flyter det bara på och man börjar inbilla sig saker. Jag har gjort ytterligare comebacker efter 16 års åldern som jag sa. Det har varit många otbollsla i min stad som fått en påringning.
|
Väldigt intressant.
Intressant också att din ångest förknippas med enbart fotboll, medan Mike inte kan göra
någon träning. Fast han tränade säkert så allsidigt som proffs (gissar att han både joggade och lyfte skrot) så han kanske förknippar all träning med boxning iallafall.
Citat:
Ursprungligen postat av Macroman
Haha, så det är alltså härifrån det kommer att du "aldrig tar i när du tränar"!
|
Nej, det är äldre än så. För några år sedan nämnde jag i en tråd att jag trodde att mina egna dåliga resultat berodde på dåliga gener. Genast började några personer skriva att de garanterade att det inte var genernas fel, utan att pga att jag inte tog i när jag tränade. När jag sa att näe, det kan inte vara där skon klämmer för jag tar i hårt som fan, då fortsatte de garantera att näe, jag tar helt klart inte i. Nu började jag bli irriterad, jag skrev att hallå, hur fan kan
ni veta hur hårt
jag tar i, ingen av er har ju sett mig träna, jag har ju inte så mycket som lagt upp en träningsvideo? Svaret blev typ "därför".
Av någon anledning fortsatte ämnet komma upp i tråd efter tråd, och det var alltid samma visa: Flera personer (oftast olika)
garanterade att mina uteblivna resultat berodde på att jag inte tar i. Fenomenet var mycket bisarrt. Om de nu nödvändigtvis vägrade acceptera att mina dåliga resultat berodde på gener - en tro jag ändå kan förstå - så hade man kunnat tänka sig att de skulle vara öppna för idén att det berodde på någon annan faktor än att jag tog i för dåligt. Att jag övertränade, att jag periodiserade för dåligt, att jag hade för låg volym eller vad fan som helst. Men nope - jag tog garanterat inte i.
En eller två gånger dök det upp någon som var på min sida. "Men hallå,
vi kan ju inte veta huruvida
Dio tar i". Men de blev alltid överröstade av massan som med religiös övertygelse skanderade sin orubbliga tro.
Det hela vände 180° en dag när jag lade upp en video på mig själv där jag gjorde en maxning i knäböj, där jag verkligen fick ta i som satan för att klara det. Nästföljande två sidor i tråden i fråga fylldes av inlägg som hyllade mig för hur hårt jag tog i. Därefter blev du-tar-aldrig-i-folket knäpptysta. Ingen av dem ifrågasatte att jag tog i i en enda tråd efter det.
Jag hade föreställt mig att de skulle fortsätta dissa mig efter den videon, typ "ja, det ser ju ut som att du tar i, men du kanske bara grimaserar/grymtar/lyfter vikten långsamt fastän du inte tar i egentligen"... Men nope, videon räckte som bevis. Hade jag vetat att det skulle vara så enkelt hade jag lagt upp en träningsvideo två år tidigare.
Det var i denna veva jag döpte min journal till "Tar aldrig i när jag tränar". Som en liten försenad pik åt de som påstått att jag aldrig tar i.
Sen följde något år av lugn och ro. Men du-tränar-fel-folket fick plötsligt en dag en renässans i och med att Anders The Peak började attackera mig. Snart började han få efterföljare också. Men du-tar-aldrig-i-kortet var ju utspelat, så nu fick de ta till andra metoder. Och som du ser så försökte Anders The Peak så gott han kunde, men han lyckades aldrig, under de många månader han höll på, att komma med något konkret. Det blev bara väldigt vaga påhopp.
Många aktiva koloiter i nuläget har missat eller glömt ovanstående historia, och fattar inte skämtet med min journaltitel, så jag funderar på att låta döpa om den.